SÖK
MENY
Hur skapar vi tillit idag?
Att världen krymper är ingen nyhet. Så har det varit alltsedan järnvägen och telegrafen kom. De gjorde det möjligt för oss, att närma oss andra delar av världen, allt snabbare. Men det var på våra egna villkor. Vi kunde stanna hemma, vi kunde strunta i världen, om vi ville.
Idag är det tvärtom – när vi stannar hemma och kanske skulle vilja lämna omvärlden utanför, för ett ögonblick, så visar det sig, att det är inte möjligt: vad du köper i affären, och skriver i dina brev, vilka betyg som skolan ger dina barn, eller tandläkaren ger på din tandstatus – allt registreras av andra, som skaffat sig möjligheten att titta in i ditt liv. Världen har kommit till oss, utan inbjudan – och inte på våra egenformulerade villkor.
Naturligtvis är detta sekellånga skifte inte någon överraskning, och det har skett genom att många informerade och demokratiska beslut har tagits. Allt har skett gradvis, och som allt annat har det sina förtjänster – och problem. Men lika mycket som vi känner till utvecklingens förtjänster, bör vi känna till dess problem och finna konstruktiva vägar för att åtgärda dem.
Den tesen är utgångspunkten när Ålands fredsinstitut årligen samlar en panel av experter för samtal om angelägna frågor. Detta år kommer de från media, politik och kulturliv för att samtala under rubriken ”Media, makt och mod – om trovärdighet och tillit i det offentliga samtalet”. Vi tänker oss, att det digitala samhället, ständigt på språng in i olika delar av vårt samhälle, i detta sammanhang är en slags fond mot vilken en rad andra omständigheter förändras. Det blir till slut en rätt komplicerad bild för den som tar sig tid och ork att fundera.
Vi kan se åtminstone tre längdspår av frågor som verkar löpa bredvid varandra:
1) är det så att respekten för fakta, för vad som är sant och falskt, är på väg att urvattnas? Någon undrar: ”varför ska jag vara noga med orden, om en president – utan konsekvenser – kan fara med osanning om sin installation?” Om vi tänker så, vad händer med vårt offentliga samtal?
2) är det så – i olika delar av världen – att det egna jaget är på väg att bli ”världens centrum” kring vilket allting kretsar? Är det därför det är så svårt att förstå att ”hur kan mitt lands upprustning hota andra” – om horisonten är kort? Och blir horisonten kortare, när jag på förhand kan sortera nyheter så att jag får dem ”jag vill ha”?
3) är det så, att om varje arbetsinsats på jobbet ska dokumenteras för att läsas av andra (vanligen överordnade), om varje köp i affären ska registreras, om varje mail kan läsas av behöriga och ibland obehöriga – vad finns då kvar av min personliga integritet och valfrihet? Var finns tilliten till min professionella kunskap, mitt självständiga förnuft och mitt fria val? Är lagförslagen om skyldighet att visa civilkurage bara ett exempel på att ingen litar på den andres moral längre?
Våra nordiska grannländer, liksom Åland och Finland som helhet, befinner sig i skärningspunkten mellan hotbilder och förtroendebilder – vi är små i en global ekonomi och vi är mer än många andra beroende av förtroendefulla relationer. Hur bygger vi dem mitt i ett språk som andas begränsningar, hot och egenrättfärdighet? Det är inget långt steg att se, att svaren på dessa frågor i hög grad påverkar möjligheten att bygga fredliga relationer, ett samhälle utan allvarliga interna spänningar och möjligheten till internationellt samarbete och utveckling.
Dessa frågor och många andra som hör till, kommer vi att begrunda den 22 mars på Kastelholms slott, dels i ett panelsamtal på slottet, dels i det efterföljande rundabordssamtalet i Smakbyn. Samtalen streamas – se där, en av digitaliseringens välsignelser! – och det finns också platser öppna för allmänheten för den som vill delta på plats.
Välkommen med i samtalen – via alla de plattformar vi har på Åland – om sanning, tillit och förtroende i vårt samhälle!
KJELL-ÅKE NORDQUIST
MODERATOR FÖR KASTELHOLMSSAMTALEN 2018
ÅLANDS FREDSINSTITUT
