SÖK
MENY
Säkerhetspolitik och inte osäkerhetspolitik
Försvarsminister Jussi Niinistö spelar ett högt spel då han använder Ålands demilitarisering som ett sätt att höja sin egna politiska profil.
Vill Finlands försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf) riva upp de internationella avtalen om Ålands demilitarisering och skicka militären till Fredens öar?
Den bilden kan man lätt få då man läser rapporteringen om intervjun i Yle-programmet Morgonettan. Där säger försvarsminister Niinistö att demilitarisering inte minskar riskerna mot Åland, utan snarare ökar dem.
Många tolkade det som att försvarsministern vill ändra på Ålands status.
Men enligt Niinistö själv skulle det inte tolkas så. På sin blogg skriver han att han inte vill förändra Ålands demiliserade status, även om det vore motiverat ur en försvarspolitisk aspekt (17.10). Vad försvarsministern än avsåg var skadan redan skedd då nyheten fick internationell spridning redan i lördags. Då hjälper det föga med ett förydligande på en finskspråkig blogg.
I det nuvarande säkerhetspolitiska läget borde man kunna förvänta sig rakare och mindre tolkningsbara kommentarer. Det sista Finland i det nuvarande säkerhetsläget behöver är en splittrad bild av utrikes- och säkerhetspolitiken. Diskussioner av den här kalibern ska i första hand föras mellan presidenten, statsministern och utrikesministern. Inte via oförankrade uttalanden i tv på morgonkvisten.
Försvarsminister Niinistös tolkningsbara kommentarer går också stick i stäv med de uttalanden som president Sauli Niinistö och utrikesministeriet gett de senaste åren. Eftersom det är presidenten tillsammans med statsrådet som leder utrikespolitiken finns det inget att oroa sig för, för i grunden förändras inget.
Det är inte första gången försvarsminister Niinistö kommenterar demilitariseringen. Förra året talade han om gröna gubbar som kan inta Åland. Efter sitt utspel kritiserades försvarsministern av president Sauli Niinistö som varnade för krigsretorik och konstaterade att det är onödigt att göra ett stort nummer av demilitariseringen eftersom ingen har ifrågasatt den.
Enligt försvarsministern kunde Ålands demilitarisering tas upp i samband med det svensk-finska försvarssamarbetet. Med sin kommentar ger Niinistö en bild av att demilitariseringen är något som Finland ensamt kunde bestämma om eller komma överens om på tu man hand med Sverige. Det stämmer inte, vilket alla som kan sin åländska historia vet. Ålands demilitariserade status kan givetvis diskuteras i samband med att det finsk-svenska försvarssamarbetet utvecklas. Men i de diskussionerna ska fokus inte ligga på om Åland ska re-militariseras utan hur man bäst tryggar demilitariseringen.
Försvarsministern inte den första som lyfter frågan om Ålands demilitarisering. De senaste åren har frågan aktualiserats bland annat hos ledande personer i försvaret och försvarsforskare. Problemet är att resonemanget ofta brister i att experterna endast ser frågan ur en försvarspolitisk synvinkel, och inte den större säkerhets- och utrikespolitiska aspekten. Men frågan om Ålands demilitarisering är betydligt mer mångbottnad än så.
Jussi Niinistös utspel ska främst ses i ljuset av att han nu börjar profilera sig inför valet av Sannfinländarnas presidentvalskandidat och för ordförandevalet inom Sannfinländarna. Utrikesministern och Sannfinländarnas partiordförande Timo Soini har varit osynlig och med halverat väljarunderstöd är frågan inte om han slutar utan när det blir.
Jussi Niinistö ses både externt och internt inom partiet som Timo Soinis mest sannolika tronarvinge. Oavsett om Niinistö aspirerar på presidentposten eller utrikesministerposten är frågan om Ålands demilitarisering ett tacksamt ämne eftersom han då får briljera på sitt eget specialområde: försvarspolitik. Genom att plocka upp det här ämnet riktar han också bort blickar från de rasistiska uttalandena som partimedlemmar kommit med. Dessutom är det ingen inom Sannfinländarna som klagar när relationen mellan Åland och riket blir ännu mer ansträngd, snarare tvärtom. Risken är att vi får se flera utspel innan valen är avklarade.
