Det är min diskdag
I några veckors tid har Malin Westerlund, 25 år, arbetat som annonsutformare vid Nya Åland. Hon kommer närmast från Tipsettan där kvällsarbete var vanligt.
– Det känns ovant att svänga på dygnet. Nu har jag en massa lediga kvällar som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av.
Vad har du lärt dig på Tipsetta som du tar med hit?
– Stresshantering. Att tänka på en sak i taget. När det var jättemycket folk i kiosken på helgerna gällde det att kunna fokusera på den som stod längst fram.
Vi pratas vid samtidigt som Malin plockar med disken i tidningshusets personalkök. Hon har diskdag för första gången på nya jobbet. Nyans diskdagar, en mångårig och ganska hatad företeelse, drabbas hon numera av precis som alla andra anställda.
– Jag kommer ursprungligen från Dragsfjärd och sedan gick jag på Konst-och hantverksindustriella skolan i Borgå i tre år. För snart två år sedan gick flyttlasset till Mariehamn. Min familj består av sambo Leif ”Leffe” Lundberg och vår son Wiggo, 3 år.
– Leffe ritar kök på Simons. Själva bor vi i en hyreslägenhet men drömmer om ett annat boende. Den här tiden är lite som en prövotid. Vi vill känna oss för och se var vi trivs.
Säg några för- och nackdelar med Åland?
– Fördelen är att allt ordnar sig så enkelt, att det är så obyråkratiskt. En nackdel kan man säga är att vår son inte hör någon finska.
Vart går din hälsning?
– Jag hälsar till den Öhbergska familjen i Lemland Kockobacka och så skickar jag en extra hälsning till min förra arbetskamrat Lenita Brandt.