”Det säger jag aldrig i tidningen”
Gunnel Ekelund, mariehamnare sedan 40 år, betraktar med viss skepsis de fantasifulla träningsapparaterna på utegymmet i Idrottsparken bakom WHA-läktaren. Hon och åtta andra seniorer, allesammans damer, har samlats vid lunchtid för att tillsammans tänja på muskler och senor till hälsans fromma. Hon uppger sin ålder till ”någonstans mellan 60 och 100”.
Kommer du hit ofta?
– Nä, det är andra gången för mig det här. Det var en väninna som tipsade mig. Jag ska nog komma flera gånger, för jag behöver träna balansen.
Har du några favorit-träningsmaskiner?
– Nja, den här är väl ganska bra som jag håller på med. Den är bra för att träna axlarna, Push Hands heter den. Jag skulle vilja testa den där borta som man liksom går i luften med, men den är svår. Jag är lite rädd för att falla av.
Har du några särskilda besvär du vill träna bort?
– Äsch, det är väl ganska mycket för att få komma ut och få frisk luft också. Och så får man träffa lite folk också.
Apropå det, jag ser att det bara är kvinnliga deltagare i dag ..?
– Ja, det brukar vara så. Det är synd, man tycker att gubbarna borde komma med lite mer och träna. Så får de inte så ont i ryggen och axlarna.
Och så kanske blir det lite roligare för damerna också?
– Åhånä försök inte, det får du mig aldrig att säga i tidningen.
Tusan också. Nå till sist: vem vill du hälsa till?
– Till en hemlig en.