DELA
Foto: Heidi Hendersson
Matti Hämäläinen var kär i Åland i årtionden innan han flyttade hit.

”Jag har längtat hit sedan 60-talet”

    Matti Hämäläinen kommer med glada steg på trottoaren framför biblioteket på söndagsmorgonen i det småduggiga vädret. Man skulle aldrig tro att han bara några dagar innan legat på sjukhuset för operation.

    – Vi har ett bra sjukhus, servicen var jättebra och herregud, maten. Jag åt bättre där än hemma, säger han med ett skratt.

    När stormen yrde som värst var han dock hemma.

    – Det ylade hela natten och när jag två dagar senare gick ut för första gången såg ett nedblåst träd.

    Men i dag har han varit ut för att handla.

    – Jag har köpt mat, åländska köttbullar så klart.

    Han har varit pensionär i snart 15 år och tillbringat de senaste av dem på Åland.

    – Jag har längtat hit sen jag var här på 60-, 70-talet. Då var jag här ett par, tre gånger. Men livet är livet, du vet. Äktenskap kommer och går, men Åland består.

    Så för fyra år sedan slog Helsingforsfödda Matti slag i saken och gjorde flytten.

    – Jag fick dottern med mig. Det här är världens bästa plats.

    Vad gör en glad pensionär i Mariehamn då?

    – Man rör på sig och är med i ett boulegäng.

    Vad är så roligt med boule?

    – Man får motion och så måste man koncentrera sig. Och så sällskapet förstås.

    Vem vill du hälsa till?

    – Till min dotter, sjukhuspersonalen på kirurgiska avdelningen, hemsjukvården och boulegänget.