SÖK
MENY
Biskopens påskhälsning: Mörkret får inte sista ordet
Vi som ibland brukar vara rädda, oroliga och bekymrade vet hur det känns. Det är som om mörkret skulle krypa in i själen och kroppen. Vägen framåt liksom försvinner ur sikte. Tankarna gnager och skaver. Oron och bekymren gör att dagen kan kännas tung redan från morgonen.
I påskens stora berättelse finns också rädsla, ensamhet, ångest och tårar. Den kristna tron har aldrig nöjt sig med att ta lätt på livets utmaningar och svårigheter. Jesus ger inga enkla, quick-fix lösningar som idag känns bra för att i morgon vara som bortblåsta. Jesus själv kände sig rädd inför lidandet och oroade sig djupt inför vad nästa dag skulle föra med sig. Hans mor Maria grät då han var död. Lärjungarna tappade i ett skede både tron, hoppet och kärleken. De var svaga och svek sina löften.
Så det finns rum för oss också i den berättelsen. Och jag hittar min egen plats. För här sitter människor som älskar, tror, tvivlar och misslyckas kring bordet tillsammans med Jesus. Det är sådana han vill ha med sig. Han verkar trivas med dem som möter mörka stunder i livet. Han bokstavligen dras till dem som inte är perfekta människor. Det är väl just därför de och vi har fått en alldeles egen plats vid bordet.
Ni ska hjälpa varandra, förklarade Jesus. Inte härska, inte strida utan tjäna. Älska varandra så som jag älskar er, uppmanade han. Jag ger ett exempel, sade han, tog lite vatten, böjde sig ned och tvättade lärjungarnas dammiga fötter. Det gjorde stort intryck. Så här gör bara den som verkligen bryr sig. Ni måste hålla ihop och vara ett för att stå emot mörkret sade Jesus. Då kommer människorna att tro på mig och att jag är världens ljus.
Dagar då det känns mörkt i livet och i världen ser vi tydligt att vi behöver varandra. Innerst inne är vi rätt sårbara och i behov av varandra. Det är mänskligt. Det skämdes inte heller Jesus för. Han behövde sina lärjungar då han mötte mörkret och lidandet. Han ville ha dem nära sig för hans själ var bedrövad. ”Stanna här och vaka med mig” bad han. Jesus vet hur det är att möta mörkret och svårigheterna.
I mötet med döden såg det verkligen mörkt ut. Blev det ändå så att mörkret fick sista ordet? ”Har ni ingen fisk?” frågade den uppståndne Jesus av lärjungarna då han mötte dem på stranden. Förvåningen var stor och överraskningen total. Som när en ljusstråle plötsligt söker sig in i mörkret. Då är inte mörkret mörkt längre. Det finns en morgondag därför att Guds kärlek får sista ordet.
Med önskan om en stråle av ljus och hopp i påsktider.
