Hon är årsbarn med Nya Åland och sedan snart fem år tillbaka tidningens chefredaktör. Nu fyller Anna Björkroos 40 år.

Som dotter till en av nyckelpersonerna bakom starten av det som senare skulle komma att bli Nya Åland är Anna Björkroos uppvuxen med Nyan. Hon föddes Saltvik Nääs några månader innan tidningen startades.

Anna minns hur hon som liten såg sin pappa, Nyans dåvarande styrelseordförande Anders Johansson, sitta vid köksbordet med pannan i djupa veck.

– ­Jag minns dels de ekonomiska bekymren och dels Nyan-festerna som var stora och folkliga.

 

Nya Åland har kommit att prägla mycket av Annas liv. Hon har delvis gått i sin pappas fotspår i fråga om utbildning och det var i samband en av Nyans julfester som hon träffade Ove, som senare skulle komma att bli hennes man.

I dag är hon tidningens chefredaktör men det var ingenting hon hade siktet inställt på när hon efter högstadiet gick Ålands yrkesskolans linje för samhälleliga- och sociala sektorn. Därefter gick Anna en utbildning till konferensvärd vid Ålands hotell- och restaurangskola. Det var här idén om att börja plugga journalistik föddes.

– Jag satt en kväll i skolans datasal och gick igenom en lista med högskoleutbildningar från A till Ö. När jag kom till ”J” och journalist och jurist tänkte jag att det kunde vara något för mig.

Anna sökte en juristutbildning och flera olika journalistutbildningar, varav en var den vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Hon kom in på alla.

– Men eftersom Soc&kom hade haft så avancerade inträdesuppgifter och inträdesförhör tänkte jag ”Jag gör inte om det där i Helsingfors ifall jag skulle ångra mig” och valet föll på den utbildningen.

Så kom det sig att Anna tog examen från samma utbildning som hennes pappa tog examen ifrån exakt 30 år tidigare.

– Han har aldrig försökt påverka vad jag ska göra, det är det som är så roligt.

 

Redan som liten blev Anna hästbiten och som 10-åring fick hon 17-åriga ponnyn Ludde, som hon sedan skötte om i tio år.

– Att ha ansvar för honom gjorde nog mycket för vem jag är i dag. Och så finns det ju den där forskningen som visar att hästtjejer ofta blir chefer.

 

Under studietiden i Helsingfors gjorde Anna sin första praktik på Nya Åland. På samma gång som chefredaktören Lars Rosenblad lovade henne en praktikplats erbjöd han henne inhopp kring jul och nyår.

– Nyan var ju mitt första alternativ med tanke på situationen där hemma. Jag hade inte ringt den andra tidningen, skrattar Anna, som minns ett av sina första jobb:

– Jag ringde runt till alla som sålde julskinkor och jämförde kilopriset, säger hon med en stor suck.

– Jag har för mig att de var billigast på Rosella.

 

Under studietiden skulle Anna fortsätta att göra inhopp på både Nya Åland men också Ålands Radio. Hösten före examen gjorde hon en utbytestermin i Uppsala och läste retorik, innan hon ägnade våren åt sin kandidatuppsats.

Anna säger själv att hon har lätt för att studera och tycker det är roligt att lära sig nya saker. Som enda barnet på en bondgård har hon också, vid sidan av jobbet, gått ett utbildning distans vid Ålands Naturbruksskola. Hemgården brukas ännu av Annas föräldrar, pappa Anders och mamma Lillemor Björkroos.

– Jag har lätt för att snabbt gå igenom stora mängder information och välja ut det som känns viktigt.

Det är en egenskap som hon har nytta av ännu i dag i sitt yrke.

 

Det var dåvarande chefredaktören Nina Fellman som ringde en höst och erbjöd Anna ett deltidsvikariat som reporter på Nyan. På den vägen är det.

Sedan dess har Anna jobbat som familjeredaktör, nyhetsreporter, nyhetschef och redaktionschef på Nya Åland.

 

Anna och Ove har varit tillsammans i 19 år och de var både på det klara med att det var på Åland de skulle bo.

– Jag trivdes bra i Helsingfors men det kändes aldrig som hemma. Jag vill bo så att jag ska kunna gå ut naken och hämta rena kläder från klädstrecket på morgonen utan att någon ser mig.

Och det kan hon göra från hemmet i Saltvik Nääs, 700 meter från bardomshemmet.

 

Våren 2016 blev Anna tillfrågad om hon ville bli Nyans chefredaktör efter Jonas Bladh. Många sade att hon skulle vara det naturliga valet för tjänsten.

– Men jag var skeptisk först och måste fundera ordentligt. Kanske för att jag hade sett två chefredaktörer före mig gå in i väggen. Dessutom var det en väldigt utmanande tid för Nyan då.

Hon funderade på dels tidningens behov och dels sina egna.

– Jag kom fram till att det Nyan behöver är någon som vet vad Nyan är och känner de som jobbar där, som vet vad vi kan göra tillsammans.

Efter 11 år i Nyan-huset passar den beskrivningen in på Anna själv och hon tackade ja till tjänsten med premissen att hon som chefredaktör skulle leda det dagliga arbetet på redaktionen och inte fokusera på att skriva ledare.

– Det är inte min styrka. Jag vet att andra gör det bättre än jag och vi ska inte slösa resurser på det bara för att det brukar vara så att chefredaktören skriver ledare. Då fanns redan flera duktiga ledarskribenter på Nyan, så det var inget problem.

 

Anna Björkroos som chefredaktör och Patrik Ekblom som vd har visat sig vara ett framgångskoncept. Tillsammans kunde de vända en av Nyans allvarligaste ekonomiska kriser till ett plusresultat.

– I fjol gjorde vi vår bästa januari-månad någonsin. Men sedan kom pandemin …

 

Att hennes läshuvud är en av Annas styrkor som skribent har vi redan slagit fast. Men vad anser hon själv är hennes bästa chefsegenskaper?

– Jag tror att jag är en inkännande person. Jag är mån om att de jag jobbar med ska känna sig uppskattade.

– Och snäll, säger dottern Elin Björkroos, 8 år, som suttit med under intervjun men inte sagt något förrän nu.

Anna berättar att ett av målen när hon tillträdde som chefredaktör var att ta tillvara på potentialen som redan fanns i Nyan-huset.

– Jag visste att alla som jobbade på Nyan var otroligt duktiga, men just då var alla så utmattade så det fanns ingen energi att göra något extra utan allt gick på rutin. När människor mår bra och ger energi till varandra så kan man göra så himla mycket mer. Det tycker jag att vi har lyckats med, säger hon.

– En annan styrka är att jag alltid lyckas hitta positiva korn även om allt känns tufft och jag är bra på att förmedla det till andra.

 

Och svagheter då?

– Jag har lätt för att bli engagerad och ta jobbet med mig hem. Men jag försöker vara en förebild och inte göra det. Kanske för att jag såg hur det gick för mina två företrädare. Samtidigt måste jag som chefredaktör ju vara tillgänglig.

 

Ridning hör till en av Annas ventiler för att orka med en hektisk vardag.

– Ridningen är som balsam för själen. När jag sitter där på hästryggen så måste allt mitt fokus vara där och då. Det går inte att tänka på annat.

Träningen är en annan ventil. Anna, som tillbringar dagarna med att leda andra, göra prioriteringar och fatta beslut, väljer helst gruppträning med instruktör.

– För jag vill att någon annan ska säga åt mig vad jag ska göra. Jag vill inte behöva tänka, bara låta kroppen jobba.

 

Ridningen har kunnat fortgå även under pågående coronapandemi men inte träningen.

– Det har varit utmanande psykiskt på ett sätt som jag inte tidigare varit medveten om.

En annan viktig del som ger Anna avkoppling, och fyller henne med energi, är vännerna och att gå ut och dansa.

– Det är något jag inte fattade hur mycket jag älskade förrän det varit omöjligt nu i ett år.

 

Vad är dina framtidsplaner?

– Just nu är det svårt att ha ett långtgående perspektiv. Det finns många platser jag vill åka till och uppleva. Jag gillar både färdigpaketerade resor och egna äventyr och det behöver inte vara så långt bort. Jag har har många goda minnen från när jag reste med mina studiekamrater. När pandemin är över vill jag uppleva sånt med goda vänner igen.

 

Hur känns det att fylla 40?

– Jag har jobbat ganska mycket med att inte få ångest över det. 40 känns väldigt vuxet och jag har trivts bra med att vara något på 30. Nu har jag jobb, make, barn och hus men egentligen känner jag mig som 21. Men jag har förlikat mig vid tanken och landat i att ålder egentligen inte spelar någon roll.

Välj belopp

-1€2€5€20€Annat belopp