SÖK
MENY
Anta är trött på frasen: ”Vi har det bra som vi har det”
Fakta/ Anders ”Anta” Eriksson, 50 år
Namn: Anders ”Anta” Erik Eriksson.
Född: Den 9 maj 1960 på Norrgård i Jomala Ytterby.
Bor: På fädernegården.
Yrke: Jordbrukare, lagtingspolitiker, partiordförande för Ålands framtid.
Familj: Sambo sedan ett år tillbaka med Peggy Smulter, som arbetar på FPA i Mariehamn , dottern Linda med sambo Stefan och deras dotter Vilja, 2 år, samt sönerna John, 13 år, Isak, 9, samt bonussonen Lucas, 14 år.
Födelsedagen: ”Född som jag är mitt i vårbruket brukar det inte bli kalas,” säger han. ”I år firar vi lördagen den 8 maj med öppet hus här på Norrgård från klockan 16.00 och framåt. Det är bara att komma när det passar. Ta varm tröja med, det ska bli dans på logen.
Ställ en fråga och han pratar på. Det är som att öppna en kran. Allt är kärnfullt. Allt har en historia, med början en bra bit tillbaka i tiden. Allt har en poäng.
Anteckningsblocket blir fullt med ord, streck och pilar.
– Hur ska du kunna få ihop det där, frågar han plötsligt.
Själv oroar jag mig för hur kunna stryka ner det han säger till en rimligt lång artikel.
Han utstrålar arbetsamhet, viljekraft och driftighet. Man kan tänka att han strider hårt för sin sak.
Mitt i ordflödet blottar han en viss omtanke.
– Du fryser väl inte om fötterna?
Tionde generationen
Vi sitter i salen på Norrgård, rummet han inte ens fick gå in i som liten glop. Han berättar om det stora familjefotot där pappa Runar sitter som liten grabb i farfars knä. Farfar var kapten till sjöss och dog i Bermuda triangeln tidigt, 1920. Farmor skötte gården.
– Om en av mina barn tar över blir det tionde generationen av samma släkt på gården, konstaterar han.
Att familjen och traditioner är viktiga för honom råder det ingen tvekan om. Han framhåller också hela tiden sina barn och deras behov.
– Jag hade en lycklig barndom. Jag hoppas att mina barn kan säga samma sak när de intervjuas inför 50-årsdan.
Smällar
I hallen, efter en timmes pratstund, fortsätter han:
– Jag är aldrig bitter, men det betyder inte att jag glömt vad som hänt. Jag är inte heller en sådan som stoppar fingret i luften och känner vart det blåser och vrider mig ditåt. Jag har kört på mitt race och stått fast vid mina värderingar. Men åtskilliga smällar i livet har lärt mig att vara mer ödmjuk.
Lever för att arbeta
Han får ett uppdrag: En femminutersvariant av ”Mitt livs historia”. Naturligtvis svämmar den över.
En sammanfattning lyder som följer:
Född som ende sonen. Två yngre systrar, Liselott och Gunilla.
Skolgången avverkades i Överby och Strandnäs samt på Lantbruksskolan.
Han jobbade som croupier på gamla Prinsessan och på lediga veckor på Arken på nätterna och körde grävmaskin på dagarna och hjälpte till hemma. En sväng på Ålands järn hann han också med.
– En kompis sa att andra arbetar för att leva – jag lever för att arbeta. Men så dog pappa. Jag var 21 och gick här på ängarna och funderade över min framtid.
Näringsminister
Han tog över gården och fortsatte att mjölka i arla morgonstund.
– Jag steg upp vid fem för att liksom få undan det mesta innan jag skulle på jobb.
Mjölkkorna försvann 1985.
År 1987 kom han in i lagtinget för centern, 1988 försvann också köttdjuren. Numera odlas mestadels chipspotatis på tegarna. Gården omfattar 145 stödberättigade hektar.
I åtta år var han näringsminister, på mer än heltid.
Ville ha dagis
Äldsta dottern Linda, är vuxen och själv mamma i dag. Förhållandet med hennes mamman sprack.
Anders Eriksson har varit ensamstående pappa.
Först med Linda.
– När jag pratade med centergubbarna om dagis förstod de först inte ett dugg. Det var två världar som möttes.
Senare med killarna.
– Jag anställde en man som jobbade med mig i jordbruket för att jag skulle hinna vara med pojkarna. Jag kunde stiga upp vid fyra på morgonen och fortsätta jobba efter nio när de somnat. Det var svårt. Men i dag är jag lycklig.
Nytt om Anta
Nästa uppdrag lyder: Säg något vi inte vet om dig!
Det blir några punkter:
– Men varför har vi det så bra? Jag vill börja med fundamentet, näringslivet. Vi har det bra på grund av de beslut angående färjtrafiken som togs för 50 år sedan. Jag vill att mina barn också ska kunna säga: ”Vi har det bra som vi har det”.
Det visade sig att hon tänkt sak samma.
