SÖK
MENY
Blommor, balett, borddukar och barn
Fakta/Margareta Rosti 85 år
Namn: Margareta Rosti, född Borenius
Född: den 22 oktober 1923 i Mariehamn
Yrke: pensionär
Bor: på Skillnadsgatan i Mariehamn.
Familj: mannen Sulo Rosti, döttrarna Margita Jörgensen, Ritva Wåge, Helen Gyllendahl, och Liselotte Henriksson, elva barnbarn och i vår föds det femtonde barnbarnsbarnet.
Födelsedagen: firas i hemmet klockan 14-18 på födelsedagen.
Margareta Rosti har snart vandrat 85 år på jorden. Numera går det långsammare och med hjälp av en rollator.
– Den är fin och det behövs inga bensin, rimmar hon och klappar om sin fyrhjuliga vän.
Margareta föddes i Mariehamn och växte upp i pensionats- och cafémiljö. Föräldrarna drev Borenius pensionat som låg på Storagatan där Minimarket nu ligger.
– Jag hjälpte till och satte blommor i vaser. Jag tyckte det är så vackert med vilda blommor.
Margareta hjälpte också till att duka och dona i köket. Hennes mamma var en riktig matmänniska och Margareta minns än hennes goda julmat.
– Hon lagade så god julkorv. Och så lärde hon mig av koka in små svampar och rexa dem. De var så goda till kött. Och gröna tomater som är inkokta!
Matlagning hör till Margaretas intressen, men nu till 85-årsdagen bakar hon inte själv.
Fyra döttrar
Som ung drömde Margareta om en karriär som porslinsmålare på Arabia. Men sedan mötte hon Sulo Rosti, som blev hennes man den 5 juli 1942.Margareta blev hemmafru och fyra flickor föddes till familjen. Margareta hade fullt upp.
– Det var på den gamla tiden och maten skulle vara klar när mannen kom hem. Nu är det moderna tider och man kan äta lite senare. Jag föddes nog för tidigt, säger hon halvt på skämt.
Margareta är konstnärligt lagd och har tecknat kroki, målat i olja, akvareller och porslin genom åren. Blommor är det främsta motivet och väggarna i hemmet pryds av egenhändigt målade tavlor. Margareta har gått på kurser och deltagit i flera utställningar genom åren.
– Men nu har jag inte målat på en par år.
Bra med varianter
– Jag är ingen modern konstnär som målar sneda ögon och flera hakor. Men det är bra att de finns, det måste finnas lite varianter. Annars blir det enformigt.
Sång har också hört till Margaretas fritidsintressen och hon har sjungit i många körer. Som ung flicka värvades hon av grannen Mia Nyström till en flickgrupp som sjöng, dansade och spelade tablåteater på Stadshuset, Miramar och Socis.
– Vi var tio flickor och skickade efter balettskor från Helsingfors. Jag har steppat också. Vi hade faktiskt roligt.
Det finns en diktarådra i Margareta. Hon har skrivit texter som publicerats i bland annat pensionärstidningen Nyset. Och hon säger att när hon pratar hoppar det allt som oftast fram rim.
Virkar mycket
Mitt i pratstunden visar Margareta fram en bunt med utsökta virkade konstverk. Det är blommor; vitsippor, violer, narcisser, påskliljor och rosor. En lapp ser ut som en blombukett med prästkrage, förgätmigej och andra sommarblommor.
– Jag har virkat mycket i mina dar, säger Margareta och pekar på bordduken på bordet. Före tv:n satte man sig ner och virkade efter arbetsdagens slut. När tv:n kom har jag suttit med ena ögat på virkningen och andra på tv:n.
Det är svårt att tro att de små lapparna virkats med bara halv koncentration.
– Nu har jag så ont i händerna så att jag inte kan virka längre.
Ja, vi suckar en stund över att åldern inte kommer ensam, men något som åldern också medfört för Margareta är en allt större familj. De fyra döttrarna har sammanlagt elva barn och till våren kommer Margaretas femtonde barnbarnsbarn.
Margareta berättar med värme hur hon skött om barnbarnen när döttrarna behövt hjälp.
– Jag har alltid tyckt om barn, säger jubilaren och ser sig om på väggarna och borden som pryds av fotografier av den stora familjen.
Text och foto:
NINA SMEDS
