SÖK
MENY
Den goda tjänstemannen är idealet
Sten Eriksson / 50 år
Namn: Göran Sten Eriksson.
Född: Den 3 februari 1960 på Vedhuggsvägen på Klinten.
Bor: På Parkstigen på Klinten.
Gör: Bostadslåneinspektör på landskapsregeringen.
Familj: Hustrun Päivi Alho och döttrarna Francine, 15, och Lydia, 17.
Intressen: Böcker, musik, samhällsskeenden.
Födelsedagen: Då är han bortrest med familjen.
Att intervjua någon som man känner är inte alltid lätt.
Sten Eriksson och jag har varit goda vänner i många år. Vi har studerat på samma fakultet i Åbo, varit grannar på Klinten och firat födelsedagar tillsammans.
– Du vet ju allting redan, säger Sten när jag vill boka en intervjutid.
Så är det förstås inte. Men när jag skall definiera honom som yrkesmänniska säger jag:
– Du är en typisk tjänsteman.
Och Sten håller med.
Han vet att många jämställer ordet tjänsteman med paragrafryttare som krånglar till enkla ärenden.
Han talar hellre om ”den goda tjänstemannen”. Någon som är smidig, rättvis och hjälper medborgare oberoende av deras ekonomi eller samhällsstatus. Och han hyllar ett klassiskt bildningsideal, med tjänstemän som har en bred kunskap och förstår hur samhället hänger ihop. Sådana börjar bli en bristvara i specialisternas tidevarv.
– Det politiska samhället styrs alltmer med förebilder i näringslivet, tyvärr utan insyn i vad näringslivet innebär. I dag ser man på alla saker separat, i stället för att väva in allt i en helhet som kan ge stora, breda insikter. Sådant värdesätts inte.
Den goda tjänstemannen måste ha integritet och våga stå för de stora, svåra besluten. När ekonomin tillåts styra beslutsfattandet flyttas makten från de demokratiska krafterna till krafter som styrs av ensaksintressen.
– Men jag pekar inte ut människor, bara systemet. Det här är inget som är unikt för Åland. Hela det demokratiska Europa har drabbats.
– Demokrati är långsamt och det är bra, för då hinner man släta ut misstagen på vägen.
Distans och engagemang
Så här är kan det vara att prata med Sten. Han tänker mycket på hur samhället styrs och utvecklas, med en hållning som är både vetenskapligt distanserad och personligt engagerad, om den kombinationen är möjlig.
Att höra honom och frun Päivi analysera vardagen, kultur eller politik vid kaffebordet är som en spikmatta för hjärnan. Lyssnaren får nya perspektiv när de bollar åsikter fram och tillbaka. De vänder och vrider snabbt på argument och.den ena tar ofta vid där den andras tanketråd slutar.
Sådana samtal – precis som den här pratstunden – glider hit och dit. Från döttrarnas musikutbildning till direktörers löneskillnader.
När en finsk direktör står i tv-rutan och talar sig varm för högre chefslöner, för att det skall uppmuntra ungdomar till att vilja bli direktörer, ser Sten igenom märkeskostymen.
– Där står en bondson från Kajanaland och vill ändra på systemet bara för att han själv har haft flyt i det.
Tänka fritt
Stens pappa Göran var byggentreprenör men Sten hade andra planer. Efter studenten 1979 for han till Åbo akademi för att läsa internationella frågor vid ekonomisk-statsvetenskapliga fakulteten.
– Den tanken fick jag överge. Den statsvetenskapliga institutionen var väldigt auktoritär och uppmuntrade inte till fritt tänkande.
Därför gled han över till nationalekonomiska institutionen. En examen och en karriär inom den offentliga sektor var målet. Studierna varvades med jobb, bland annat på landskapets ekonomiska sekretariat (föregångaren till Åsub) och ett vikariat som kommundirektör i Lumparland.
Men 1986 lades studierna på is. Pappan avled i en hjärtattack och Sten och hans yngre bror Bengt fick snabbt ta över i firman Häggblom & Eriksson. Sten blev bolagets vd.
– Mest av praktiska skäl, det var brorsan som byggde.
– Det var en intressant erfarenhet men entreprenadverksamhet är ingenting för mig. Jag vill jobba med långsiktiga projekt. Då passar planering och förvaltning av fastigheter mig bättre. Som bostadslåneinspektör tangerar man alla områden som hör ihop med bostäder, på senare tid har ju också energifrågorna kommit i rampljuset. Ett område som jag funderat på långt innan det blev populärt som en följd av klimatfrågan.
Häggblom & Eriksson gick omkull när finanskrisen drabbade Finland i början av 90-talet, och Sten borde ha slutfört sina studier då. Men vid det laget var han familjefar. Mot slutet av 80-talet hade han och Päivi, som han lärt känna vid Åbo akademi, blivit ett par. De fick två döttrar.
Stöder döttrarna
Har han alltid gillat rootsmusik, från nordisk folkmusik till amerikansk country, och han är engagerad i döttrarnas cellospel. Både Lydia och Francine har studerat vid musikinstitutet. I flera års tid reste Sten eller Päivi regelbundet till Helsingfors för att Lydia skulle få privatlektioner. Häromåret kom hon in i Sibeliusgymnasiet i Helsingfors.
Att stöda döttrarna, utan att bli curlingföräldrar, är viktigt för Sten och Päivi.
En annan hobby som han håller vid liv är böcker om historia och i synnerhet Östeuropa och andra världskriget.
– Jag samlar på böcker för innehållet, inte för deras eventuella värde. Och jag är mest intresserad av nya böcker som är mera vetenskapligt stringenta. Äldre litteratur, till exempel självupplevda berättelser av den som var med, saknar ofta helhetsperspektiv och kan till och med innehålla direkta felaktigheter, även om sådana böcker kan vara nog så intressanta.
Tog sig i kragen
Stens högskoleexamen då, hur gick det med den?
Jo, det var först under andra halvan av 90-talet som han lämnade in examensarbetet om regionala finansieringsmarknader. Det som fick honom att ta sig i kragen var att jag sent omsider hade fått min politices magister-examen.
– För dig tog det 16 år och möjligen var det åländskt rekord på den tiden. Jag gjorde det på 18 år, konstaterar Sten inte utan stolthet.
PATRIK DAHLBLOM
