Det går inte att ta fel på. Fjalar Österlund är mer eller mindre född med hammare och såg i hand. Han gillar sitt arbete på Tekniska verken, där han varit sedan 1976.
– Trä är alltid roligt. Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval. Arbetet är aldrig enformigt och överallt träffar jag folk. Ingen dag blir den andra lik.
Han är en av fem på stans fastighetsavdelningen. Det betyder att han renoverar och ser över skolor, stadshus, bibliotek och äldreboende. Just nu håller han till i Edlagårdens kök och rustar upp det.

Byggde Hallen
Fjalar har ett arbete där resultatet är väl synligt. Först arbetade han på ett snickeri i staden, sedan var han på flera storbyggen. Han kan numera utan att ljuga fara runt med barnbarnen och berätta att butikshuset Hallen, det har han byggt, och Bergsskyddet och höghus på Klinten och i Ytternäs och många andra ställen.
Att det blev maskinsnickarlinjen på Yrkesskolan en gång i tiden var liksom självklart. Och sedan har det bara rullat på.
Han är född på Kökar, men familjen flyttade därifrån till Mariehamn när han var i femårsåldern. Mamma hade rötter i Sottunga, pappa på Björkö i Lemlands skärgård, söder om Mariehamn.
– Vi har alltid sagt Börkö, holmen har liksom två namn, ett på kartan och ett som vi säger, förklarar han.

Nära havet
På Börkö har familjen numera sitt sommarparadis och dit beger han sig så ofta det bara är möjligt. Att jaga sjöfågel var tidigare en favoritsyssla på vårarna.
– Nu är charmen borta, det var en upplevelse att få komma ut vackra morgnar, minns han. Nu när jakten inte längre är tillåten lockar det inte lika mycket att stiga upp.
Däremot finns gott om rådjur på ön, som Fjalar är med att jagar.
Börkö är en riktig sommarö med så mycket som ett 50-tal hus/sommarstugor.
– Det är nära havet man ska vara, där laddar man batterierna.

Valborg och Valborg
I ungdomsåret for han runt på dans till ungdomslokalerna på landsbygden.
– Det var roliga tider. Jag gillar att dansa.
1970 träffade han sin blivande fru, Valborg, och det är inte omöjligt att det var just på ungdomslokalen Valborg i Lemland som de sågs första gången.
Tre år efteråt stod de båda framför prästen och småningom utökades familjen till ett stort gäng med fem barn.
1980 gick flyttbilen från stan ut till Finström Markusböle där en gammal kåk i sinom tid blev helrenoverad.

I brandkåren
I FBK, frivilliga brandkåren, först i Mariehamn och senare i Finström, han han fått uppleva en hel del. Det positiva är gemenskapen i gänget, spänningen och att man känner att man gör nytta.
– Jag har också fått bära ut folk som varit svårt rökskadade, men som överlevt, säger han glatt.
Det värsta han varit med om var när värdshuset Ankaret i Mariehamn brann i början av 1970-talet, en eldsvåda som krävde flera liv.
– Det var hemska syner. När vi kom till platsen hängde en person ut genom ett fönster och brann som en fackla. Det blev många sömnlösa nätter efter det.
Ett 50-tal larm går numera årligen i Finström. Men Fjalar åker inte på allt när han är i arbete i stan.
Tidigare har han haft krävande uppdrag som vice kårchef och kårchef, han har varit aktiv i Brandkårsförbundet och i en första hjälpgrupp.

Bromsa
Nu är det dags att fylla 60, konstaterar han med lätt förvåning.
– Vad fort åren gått! Man kan undra var handbromsen sitter, om man vill stanna upp lite.

KIKI ALBERIUS-FORSMAN

kiki@nyan.ax