SÖK
MENY
”Här har ni mitt liv – rakt av”
Sixten Häggblom, 40 år
”Passopp-Sigge”, alias ”Lövvikaren, Storjägaren, Contras” … fyller 40-taggar och har med anledning av detta lämnat in följande text.
Men andra ord: Sixten Häggblom i Finström Markusböle gör en intervju med sig själv inför 40-årsdagen.
Vad har hänt under 40 år? Det går ej att berätta allt, men några viktiga händelser och ingredienser kan jag avslöja:
Jag växte upp ett jägarhem där jakten var en självklar del av vardagen. Min far kom att bli min läromästare och exakt när jag tog min examen i ”jaktens skola” minns jag ej, men ett är säkert: jakten är en livsstil för mig – man blir ej jägare – man föds till det.
Jag levde ett ganska vilt ungdomsliv tills jag mötte min blivande fru, Marie-Catrin, på en fest. Jag varvade ner och vi skaffade småningom vår första egna bostad i Saltvik.
Härefter följde mina barns födslar i tur och ordning: Patrik, Michelle, Nicolina, de betyder allt i mitt liv. Efter några år kände vi att det var dags att söka oss till hemkommunen Finström och bygga eget där.
År 2000 stod villan färdig på vår fastighet Enhagen. Och det är från detta högkvarter alla äventyr startar numera vare sig det är till solen eller ut på jakt.
När det gäller arbete trivs jag bra på Ab Chips råvarulager där jag nu är inne på 20:e året
Jag jobbar som skiftesansvarig vilket innebär att jag ansvarar för att produktionen förses med rätt mängd och sort av potatis och att den är av storlek. Jag har även jobbat flera år som förman under höstarnas potatisintagning, men from som jag är, får det stå åt sidan till förmån för min härliga familj.
– Allt har sin tid, brukar jag säga.
Det som slutligen hållit mig kvar i bolaget är kamratskapet – även kallad ”chipsandan”, för när vi umgås har vi verkligen roligt.
Ett liv utan vänner vore som en bil utan ratt.
Jag är rik på vänner och de har en viktig del i mitt liv. För att nämna några, så har vi till exempel dessa markägare som såg jägaren i mig och har gett mig möjlighet att njuta som jägare. Stort tack till er!
Sedan alla mina jaktkamrater, ung som gammal, – f..n vad kul vi har när vi jagar, see you!
Jag måste också nämna mina vänner i öst: De varma och gästvänliga öborna som låter mig få komma och njuta alla år. Min vän Matti i Helsingfors och hans häftiga vildsvinsjakter som vi alla avnjuter i öst.
Till slut det lilla jaktlaget i Lumparland dit jag får komma varje år och motionera mina taxar i goda vänners lag – ni är alla klippor!
Slutligen: Jag och jakten; ja, det är svårt att sätta fingret på nån speciell händelse jag har ju upplevt mängder av äventyr. Rådjursjakten och vildsvinsjakten ligger mig mycket varmt om hjärtat, men jag jagar även gärna räv, mårdhund, hjort och älg, nån gång, –”det ger mig ingen större puls att skjuta på en lagårsvägg” – fågel, bisam etcetera.
Trots att jag är taxägare, taxen är den mångsidigaste jakthunden i mitt tycke, så anser jag mig nog som en utpräglad vakjägare – ”ingen väntan är för lång”. (En vakjägare kallas i jägarkretsar den som sitter på pass och väntar in bytet.)
Just nu är en resa till Tjeckien planerad till hösten utöver Sverige, Finland och Estland som vanligt som alla mina vänner vet – jag lever ej på gamla referenser.
Övrigt som pågår i mitt liv: Jag har haft förmånen att få vara med och skapa föreningen Källbo Hem och skola i Godby, där mina barn går. Jag fick vara med från start med allt vad det innebär och sitter numera på ordförandeposten men jag har deklarerat att detta är sista året. (Allt har sin tid).
Jag har även efter flera år i styrelsen för Sunds jaktvårdsförening fått det hedersamma förtroendet att besitta ordförandeposten vilket jag är mycket glad och hedrad över. Jag har haft förmån att få jobba med härliga jägare och styrelsemedlemmar och jag kommer fortsättningsvis att jobba för Sunds jägares bästa, eftersom jag brinner för viltvård och jakt.
Jag är även medlem i Ålands taxklubb samt vice arbetarskyddsfullmäktige på mitt arbete, Chips ab, samt slutligen stödmedlem till den mycket viktiga föreningen: Kobba klintars vänner.
– Jag har har många fina barndomsminnen från kobbarna.
– På det här sättet blir inte livet tråkigt däremot går det allt för fort, men får jag behålla hälsan så har jag många drömmar och äventyr kvar att förverkliga.
Bemärkelsedagen firas utomlands i jaktens tecken men om nån skulle vilja kika förbi för lite kaffe och jägarskryt så håller jag pannan varm fredagen den 12 februari från klockan 17.00.
P.S. Lite mera firande planeras under sommaren för inbjudna. (ka-f)
