SÖK
MENY
”Jag har följt med livet bara”
Rakel Snellman, 100 år
Namn: Rakel Margareta Snellman, född Sagulin.
Född: den 3 februari 1910 på Mellangårds i Jomala Dalkarby.
Bor: på De Gamlas Hem.
Yrke: bondvärdinna och motellägare.
Intressen: diverse hussysslor, att virka och sköta om blommor.
Familj: tre barn, Gunnel, gift Karlsson, Gunvor, gift Mattsson och Gottfrid Snellman. 10 barnbarn och 14 barnbarnsbarn.
Födelsedagen: firas med kaffe och tårta i stora matsalen i De Gamlas Hem den 3 februari mellan klockan 14.00 och 16.00.
Som en mild söt lampa sitter hon och lyser i sin karmstol. Vänlig och blid som en riktig mormorsdröm.
Hon har ett speciellt sätt att svara på.
– Jaaa, säger hon utdraget och liksom självklart, men hela tiden snäll och rar i tonen.
På tisdag uppnår Rakel Snellman den aktningsvärda åldern av 100 år. Hon ser och hör bra och hänger med någorlunda med i yngre personers snabba tal.
Ända fram till i oktober i fjol bodde hon kvar i sitt hem, barndomshemmet i Mellangårds i Jomala Dalkarby. Det betyder att hon då hade bott på samma plats i 99,5 år.
Gift i 70 år
Rakel Snellman är rekordhållerska på ett annat sätt också. Hon fick vara med om att fira järnbröllop tillsammans med maken Helge. De gifte sig den 8 juni 1935 och samma dag 2005, hade de varit ett äkta par i 70 år.
Hur kunde de hålla sams hela tiden?
Mellandottern Gunvor Mattsson skrattar och ställer frågan ytterligare en gång.
– Jaaa, skrattar Rakel lite smått, det var andra tider då. Men jo, vi var nog alltid sams, det var vi.
Dottern har samma intryck. Men det var pappa Helge som var bestämd och mamma Rakel som kunde foga sig. Det är först på äldre dar som hon börjat säga ifrån mer.
Snälla ryssar
Nu trivs Rakel Snellman i sitt rum på De Gamlas Hem. Här får hon hjälp i vardagen. Men genom åren är det hon som har varit den som vårdat. Hon skötte om sin mamma i hemmet i många år och senare även sin make före hans bortgång 2006.
Mellangårds har gått i släkten i flera generationer. Det var Rakels mamma Olgas barndomshem. Olga blev änka när hon var 34 år gammal.
Under första världskriget kom ryssar och invaderade gården.
– Jag tyckte om ryssarna, minns Rakel. De tyckte om barn och var snälla och bjöd på karameller. Jag fick följa med det granngården Östergårds för att hämta soppa i en kanna. Men när ryssarna ville ta mammas symaskin blev det stopp. Mamma sa att hon behövde den för att sy kläder till sina barn och då lät de bli den.
Par med Helge
Rakels äldre bror dog i unga år dog . Det blev bara hon och modern kvar i gården.
Redan i barndomen träffade Rakel på Helge från Möckelby för allra första gången, någon gång i den ambulerande småskolan. Småningom blev de ett par.
– Hade du aldrig några andra kavaljerer, undrar Gunvor.
– Nej nej då, skrattar Rakel. Det var det aldrig tal om.
Byggde Strandnäs motell
Makarna drev jordbruk med många kor. Att mjölka var en av Rakels huvudsysslor.
På 1930-talet reste Helge första gången till USA, där han hade sin mamma och Rakel kom efter senare. På 1950-talet byggde makarna hus i Connecticut och senare under många år, ända fram till 1997, tillbringade paret vinterhalvåren i Florida.
– Det var för varmt där, säger Rakel.
Hon trivdes aldrig riktigt i USA, hon längtade hem. För Helge var Florida däremot ”himmelriket på jorden”.
Den åländska kolonin i Palm Beach på var aktiv på den tiden, sammankomsterna med ålänningarna här kunde dra ett 40-tal personer.
Under 1960-talet arbetade makarna på det nybyggda Strandnäs motell i Mariehamn.
– Pappa fick idén till motellet i USA, berättar Gunvor. Både här och i jordbruket utförde mamma ”karlarbeten”, något som var ganska ovanligt på den tiden. Hon både körde traktor och bil.
För hög siffra
Vad är det bästa som uppfunnits under dina år, frågar vi.
– Mycket är bra, men mycket är dåligt också. Lamporna är bra och värmen och tv:n.
Mamma hjälper andra här på De Gamlas Hem, avslöjar dottern.
– Jaaa. När de har ont, de gamla här, och har svårt för att resa sig upp, då hjälper jag till med min rullator.
Hur har du lyckats bli så här gammal?
– Jag så gammal? Skojar Rakel. Jag tror inte att jag är 100, det är en för hög siffra, jag tror du har höjt på lite där… Men vad jag gjort? Nå, inget särskilt. Jag har följt med livet bara.
