SÖK
MENY
”Jag skulle kunna sälja studieveckor”
Sven Sjöberg / 60 år
Namn: Sven-Runar Sjöberg (men alla kallar honom Sven)
Född: Den 15 september 1949 i Föglö Ulversö.
Bor: I Finström Godby.
Familj: Frun Angela Sjöberg, f Jansson, som är rektor på vårdinstitutet, fyra barn och fem barnbarn.
Gör: Speciallärare och datoransvarig på Godby högstadieskola.
Intressen: Bärplockning, vedhuggning, skogspromenader, fiskdammen och växthuset på gården, segling – med mera.
Födelsedagen: Inga speciella arrangemang. Han funderar på att ordna något gemensamt med frun när hon fyller jämnt i maj.
– Jag har så många examina att det inte är klokt. Jag skulle kunna sälja studieveckor!
Det säger Sven Sjöberg glatt, och inte utan stolthet.
Föräldrarna bodde på ett litet torp på Ulversö. Modern Ninni dog när han var 11 år, fadern John var fiskare och postförare. Sven hade tre syskon, men det yngsta av dem var 16 år äldre. Så han var mycket för sig själv,och när lärarinnan tog boklådor till skolan läste han allt han kom över.
– Jag skulle gärna ha gått vidare till lycéet efter folkskolan, men det fanns inga möjligheter.
Så han gjorde som många andra åländska ynglingar – gick till sjöss. Först blev han spritkalle och mässkalle på en Vikingfärja, sedan mönstrade han på ms Eckerö och gick på långfart till medelhavsländerna.
– Då blev jag mässville, en sådan passade upp kaptenen och chiefen. Men efter det gick jag i land. Sjön var inte min grej.
Blev mångsysslare
Han jobbade med allt möjligt, från att lägga asfalt på flygfältet eller installera tv-antenner till att vara portier på hotell och rockvaktmästare på stadens krogar. Kvällen då Miramar stängdes stod han i garderoben.
– Visst blev det sena nätter. På hotell Esplanad jobbade jag ett dygn och var ledig två dygn. Det kunde vara tungt, men jag gillade att vara ute bland folk. Det har jag alltid gjort.
När han bildat familj gick han på Folkhälsans familjeutbildning och ledde sedan kurser om hur man blir en bra förälder. Och när han var utan fast anställning gick han på en svetsarkurs som arbetsförmedlingen ordnade. Efter den blev han svetsare och svarvare på Lun-Mek, innan han öppnade eget.
– Företaget hette Svennex Svets. Jag hade en rullande verkstad i en Ford Transit.
Köpte verkstad
År 1980 flyttade familjen till ett hus i Godby med en intressant historia. På 1920-talet var det ett tegelbruk, därav gårdsnamnet Jämra bruk. Sedan blev det ett av Ålands första elverk, som försåg hushållen i Godby, Ämnäs, Haraldsby och Grelsby med el från 6 på morgonen till 10 på kvällen. Efter det blev det en sädestork, och sedan bilverkstaden Bil-Fix. Ägare då var Eric Gustafsson, som många känner som auktionsutroparen Grönbacks-Eric.
– Jag köpte den för verkstadens skull, men efter något år slutade jag med mitt företag.
När äldsta sonen gick ut nian i Godby föreslog rektorn Sven-Ingmar Lindqvist att Sven skulle jobba med en ung skolelev som behövde mycket stöd. Sven tvekade, för nu hade hans verkstad äntligen börjat gå med litet vinst, men frun övertalade honom. Så han följde eleven genom högstadiet. Och 1983 gick han en kurs i specialpedagogik vid Ålands sommaruniversitet.
– Utan det skulle jag aldrig ha blivit lärare. Sedan läste jag allt jag kunde komma över.
Han kom in på speciallärarutbildningen vid pedagogiska fakulteten i Vasa, men pendlade hem till Angela och barnen på veckosluten.
– När jag var färdig med studierna, läste hon till sjuksköterska i Uppsala. Då var det jag som var hemma med barnen.
Hjälp på vägen
Hur ivrigt han än studerade så skulle hans karriär inte ha varit möjligt utan tjänstemän som hjälpte och uppmuntrade honom längs vägen.
Han nämner Brittmari Wikström på öppna högskolan, Marianne Sjöholm, dåvarande studiesekreterare i Vasa, Margita Vainio, som var chef på kurscentralen vid Åbo akademi, och inte minst Gustaf Björkstrand. Han var rektor vid Åbo akademi när Sven beviljades dispens från kravet på hum kand-examen och det lilla finska språkprovet. Sedan kunde han få sin lärarexamen.
1989, när Sven fick en ordinarie tjänst som speciallärare i Godby, genomfördes en pensionsreform. Om han anställts några månader tidigare skulle han kunna gå i pension när han fyllt 60 år. Men nu är pensionsåldern 65.
– Jag är inte ledsen för det, för jag trivs så bra i skolan. Det är toppen, faktiskt.
– Mycket har förändrats sedan jag var skolelev. Avståndet mellan elever och lärare har minskat. Förr var lärarens ord lag, nu har kommunikationen blivit friare. Och jag ser inga som helst problem med det. En sak har jag lärt mig, och det är att man måste ta elevernas synpunkter på allvar. Lärare kan inte bära sig åt som för 30 år sedan.
Numera är han också dataansvarig på högstadiet. Det är också en uppgift som ständigt ger honom nya insikter i ungdomarnas vardag.
Mycket att göra
På gården står hans segelbåt, en 31 fots Sunwind. Men det har inte blivit mycket tid över för den på sista tiden, fast han är mycket ledig på sommaren.
– Jag vill vara mera hemma och hålla på här i huset och på gården.
Han har bland annat installerat jordvärme, höjt taket i vardagsrummet, installerat stjärnhimmel-belysning i tamburen och byggt ett teknikrum. Sven har haft så mycket att göra på hemmaplan att han inte hunnit med några längre resor, bortsett från sådana som haft med jobbet att göra. Den vägen har han bland annat fått besöka Krakow, Prag och Liverpool.
Resorna har gett mersmak. Men litet förvånad blir man när han säger att han inte talar bra engelska.
– När jag hade min första stora tent läste jag en bok om specialpedagogik på engelska. Jag översatte den ord för ord med ett lexikons hjälp. Den inställningen har jag haft nytta av många gånger. Jag har kunnat sätta mig ner med elever och förklara för dem att om man bara bestämmer sig för vad man vill göra så är ingenting omöjligt.
PATRIK DAHLBLOM
