SÖK
MENY
”Mina första slantar tjänade jag genom att spika böcklinglådor”
Fakta/ Sten-Anders Eriksson, 60 år
Namn: Martin Sten-Anders Eriksson
Född: den 12 november 1949 i Sottunga
Yrke: entreprenör.
Bor: på Öhbergsvägen i Mariehamn.
Familj: hustru Riittaliisa, barnen Lars, John med sambo Eva samt Maria.
Födelsedagen: är bortrest.
Vid 60-års ålder märker entreprenören Sten-Anders Eriksson i Mariehamn att han blivit som sina föräldrar.
– Jag har inte tänkt på det förut, men när min bror dog för några år sedan har jag börjat tänka mer på 50- och 60-talet.
Sten-Anders är född och uppvuxen på Sottunga. Hans föräldrar, också de entreprenörer, bosatte sig där och började med småskalig fabriksverksamhet. På 40-talet sysslade de med fisk- och grönsakshandel och hade även rökeri och specialodlingar.
– Mina första slantar tjänade jag genom att spika böcklinglådor.
Verksamheten involverade hela familjen, både Sten-Anders och hans bror fick dra sitt strå till stacken.
– Det var ett sjudande liv i skärgården då. Min pappa hade kontakter i hela skärgården och på fastlandet.
Diplomingenjör
Men det sjudande livet i skärgården minskade hastigt genom utflyttning och i 50-årsåldern fick Stan-Anders föräldrar bryta upp och flytta till Mariehamn. Då var året 1961. Sten-Anders och hans bror började på Ålands lyceum.
– Mina föräldrar såg till att vi fick gå i skola och det är jag evigt tacksam för.
Efter lyceet inledde Sten-Anders studier vid Åbo Akademi. Han utbildade sig till diplomingenjör och siktade på affärslivet. Under studietiden i Åbo träffade han också sin blivande fru Riittaliisa.
Efter Åbo jobbade Sten-Anders i riket många år. Bland annat utvecklade han sprängämnen i Hangö.
– Företaget var tryggt och bra och man fick äta lunch på nystruken bordduk varje dag i matsalen.
Men så småningom märkte Sten-Anders att han var mer lagd åt det kommersiella hållet. Han var hellre ansvarig för inköp än för produktutveckling.
Plasto och Emballator
År 1986 valde familjen Eriksson, som nu inkluderade tre barn, att flytta till Mariehamn.
– Det var en slump, jag var ganska etablerad på fastlandet. Men det blev möjlighet till ett jobb här.
De första elva åren var Sten-Anders på Plasto, först som teknisk chef, sedan som vd. År 1998 gick han över till Emballator, Nordens största förpackningsföretag. Företaget öppnade ett kontor i Mariehamn och Sten-Anders blev chef för försäljningen i Finland och Baltikum, men hade även andra uppdrag inom koncernen i Sverige.
Startade eget företag
Men för fem år sedan stängdes Emballators Ålandskontor och Sten-Anders hade valet att följa med till Helsingfors eller göra något annat.
– Då började jag med min egen verksamhet.
Företaget heter Normapak och är också inom förpackningsbranschen. Sten-Anders fungerar mer som konsult, företaget drivs i dagsläget av sonen Lars. Tillsammans med en kollega från Emballator-tiden har Sten-Anders köpt upp några företag i Sverige som sysslar med borrning, butiksinredningar och hydraulcylindrar.
– Vi driver företagen och försöker utveckla dem.
Varför nöjer du dig inte med Normapak?
– Affärer fascinerar mig.
Hellre andel än aktie
Det är inte aktieklippen som fascinerar utan att vara med och utveckla bolagen, som delaktig styrelsemedlem.
– Jag är inte intresserad av det grekiska alfabetet som finns för att beskriva börsens rörelser.
Han syftar på de formler som används inom aktievärlden för börsens upp- och nedgångar. År 1976 köpte han sina första aktier. Han gick till banken och frågade om råd var han skulle placera sina pengar.
– Det är enda gången jag frågat om råd när det gäller investeringar. Sedan dess har jag fått mer intresse och noga följt de företag jag satsat på. Jag har följt den åländska traditionen att satsa i fartygsandelar under bondeseglationen.
”Doldis”
Du är en doldis bland höjdarna på den åländska skattetoppen? Hur kommer det sig?
– Det jag sysslar med märks inte på Åland. Jag skulle gärna vara doldis, men man kan inte alltid vara det.
Är du intresserad av att satsa på Åland?
– Det har aldrig blivit ett sådant läge.
Funderade du någonsin på att bli skärgårdsföretagare?
– Nej, efteråt måste jag beundra mina föräldrar som trots att verksamhetens förutsättningar försvann lyckades starta om i 50-årsåldern. Och de klarade sig bra och etablerade sig i Mariehamn.
Du fyller 60 år och kan börja tänka på pensioneringen. Har du planer på att trappa ner?
– Nej, jag tycker att jag har en alldeles perfekt tillvaro. Jag skulle inte vilja sluta med det jag gör. Det är lika roligt varje dag.
Annat än arbete
Sten-Anders hinner också med annat än arbete. Han är mycket kulturintresserad och framförallt musik är väldigt viktigt för honom. Han lyssnar på allt från country till opera. Musikinfluenserna kommer sig också av de resor som han företar med sin fru Riittaliisa. Irländsk, portugisiskt, grekisk, afrikansk och indisk musik slår an på Sten-Anders. Men även åländskt kulturliv lockar.
– Här på Åland finns ett smörgåsbord av kultur- och sporthändelser att ta för sig av.
Läsning och språk är också två intressen som Sten-Anders har. Numera läser han främst litteratur som har med ekonomi att göra. Bland annat investeringsfilosofi, som han så vackert utrycker det.
Språkkunnig
Redan från första klass i Ålands lyceum har Sten-Anders försökt förkovra sina språkkunskaper. Genom sitt arbete använder han svenska finska och engelska alla dagar och har även lärt sig förstå tyska, franska och ryska.
Som 55-åring debuterade Sten-Anders i Vasaloppet. Träning är något som han återupptagit efter de intensiva åren med jobb och barn. Han både skidar och springer och även barndomshemmet på Sottunga lockar till uteliv.
– Jag växte upp nära naturen och har ett helt annat förhållande till den än vad mina barn har som är uppvuxna i stan.
Vad har du trivts bäst med i ditt yrkesliv?
– Att göra affärer. Att följa med företag och försöka utveckla och bygga upp.
Har du gjort några riktigt dåliga affärer?
– Ja, skulle man inte göra det skulle man inte lära sig något.
