SÖK
MENY
Mormor Eva går på djupet – och blir där!
Fakta / Eva Ernkrans 50 år
Namn: Eva Christina Ernkrans.
Född: den 17 november 1958 i Hässelby.
Bor: i Hammarland Näfsby.
Yrke: badvärd på Mariebad.
Familj: sambo Jan Karlsson, dottern Camilla med sambo Mattias och deras dotter Fanny, samt sonen Stefan.
Födelsedagen: med snorkel i Egypten.
Mormor Eva Ernkrans är ingen vanlig gungstolsgungande och grytlappsvirkande mormor – om det nu alls finns sådana.
Eva är en djupdykande kvinna som kan hålla andan i 4 minuter och 33 sekunder (4,23 officiellt på tävling).
Hon kan simma i 125 meter med fenor i en pool i ett enda andetag (113 meter på tävling).
Och hon har dykt 26 meter rakt ner i djupet (25 på tävling).
Dessutom är hon lite raggarbrud. Kör en Mustang anno 1967 till jobbet på somrarna.
Och nytatuerad är hon. Med dykklubbens tecken i nacken och några hett efterlängtade röda nyckelpigor runt vristen.
Under ytan
Det är under ytan hon älskar att uppehålla sig.
Hon var 47 år när hon började träna. Hon kom med gänget i Freediving Team Åland, som tränar i Mariebad på tisdags- och torsdagskvällar. De är ett dussintal aktiva, varav två kvinnor, förutom Eva dyker Ingela Karlsson, som har finskt rekord i djupdyk på 40 meter. Nej, de är inte släkt.
– Åh, det är så skönt med dykning, utbrister Eva. Det är verkligt avslappnande. Men det handlar mycket om det mentala, nästan mer än om kroppen. Man måste verkligen vara avspänd. Eller så blir man det av ett träningspass.
Hålla andan
Träningarna brukar inledas med yoga. Sedan gäller det att andas och tänka rätt. Man ligger helt still i vattnet, nära ytan, med ansiktet neråt.
– Ska du träna ”statiskt”, det vill säga att bara vara i vattnet så lång tid som möjligt, så tar du tre djupa andetag och så håller du andan hela tiden. Börjar du pysa ut måste du upp. Man kan tänka på olika delar av kroppen och gå igenom den med tanken, från hand till arm och vidare, allt för att koncentrera sig på avspänningen.
Fem minuter
Det går liksom inte att ligga där och tänka på vad man ska ha till middagsmat, förstår vi snart. Ibland tränar Eva med musik, eller så rabblar hon ett mantra. Man måste hålla koncentrationen hela tiden.
– Snart säger hjärnan ifrån att du vill ha luft. Men det går att bekämpa den impulsen. Magen drar också ihop sig i kontraktioner. Kroppen kan skrika att den vill ha luft – men det går att vänta lite till, lite till och lite till. Här gäller det att lära känna kroppen på allvar.
Fem minuter under ytan är Evas nästa mål. Hon ska tävla nästa gång sista helgen i januari på hemmaplan.
– Sedan blir det flera tävlingar vi åker på i början på 2009 för att kvala in till landslaget, vi ska simma långt och hålla andan länge för att sedan vara med i VM i Århus Danmark augusti 2009.
Rent salig
Sporten är inte ofarlig. Man får aldrig träna ensam och så snart man är uppe vid ytan igen säger regelverket att dykaren genast ska ta av sig cyklopen och visa ok-tecken med tumme och långfinger.
Eva började alltså träningen för bara några år sedan. Hon kom med av en slump, skulle kolla när arbetskamraten Peter Sjöberg instruerade en kamrat i dykning.
– Första gången var jag kanske 20 sekunder under ytan. Så fort kan man alltså träna upp sig. Första gångerna kanske det var lite obehagligt, nu är det tvärtom. Efter ett träningspass kan jag känna mig rent salig, det är väl endorfiner eller adrenalinet, eller både ock.
Sjöjungfru
Eva har alltid älskat att vara i vatten. Liknelsen, som hon själv gör, med en sjöjungfru när hon visar den stora monofenan är slående.
Hon är född i Hässelby i Sverige, men var ofta på besök hos morföräldrarna Gunnar och Lydia Westling i Finström Vestanträsk och lekte med kusinerna, ofta nere vid stranden och i vattnet.
När Evas mamma, Gunni, var 20 år flyttade hon till Sverige.
När Eva var 20 år gjorde hon tvärtom och flyttade till Åland.
Tre generationer
Eva hade en rad olika arbeten, hon stod i affären i Gottby, hon fick arbete som lärare, skolkokerska och som hemvårdare. Hon arbetade också en tid på Cainby Ab.
I tio år, när de egna barnen var små, var hon dagmamma i hemmet.
Anledningen till flytten till Åland hette Jan Karlsson från Näfsby Södergårds.
– Vi träffades en kväll i stan när vi båda var chaufförer i våra kompisgäng, minns hon.
Som 20-åring flyttade hon in hos honom, hans mor Göta Karlsson och farmor Anna.
– Vi var tre generationer i huset. Det var ju lite ovant för mig som kom från Stockholm. Men det gick.
Kycklingfarm
Ända fram till de första åren på 2000-talet har det drivits jordbruk på gården, först specialodlingar, med gurka, lök och potatis, sedan några år kycklinguppfödning. Gården levererade kycklingar till företaget Ålandsfågel i Hellesby, mer än en halv miljon om året. Men år 2003 gick Ålandsfågel i konkurs.
– Det var synd. Folk vill ju ha närproducerat.
Badvakt
Den tid när Eva numera inte vistas i vattnet är hon i dess omedelbara närhet i arbetet som badvakt på Mariebad. Där har hon varit sedan starten 2004.
– Det är varm och skön miljö, fuktigt, lite som tropisk hetta. Jag mår jättebra av den.
