SÖK
MENY
Problemlösare och verkställare
FAKTA/ Tore Eriksson 60 år
Namn: Tore Johannes Eriksson.
Född: den 1 september 1947 i Finström Tjudö.
Bor: på Riåkersgränd i Mariehamn.
Yrke: entreprenör, vd för VVS-Eriksson & Co Ab.
Familj: hustrun Inna, barnen Niklas och Therése med familjer i vilka ingår tre barnbarn, samt Johan.
Födelsedagen: firar jubilaren på sommarstället Enbacken i Norrboda dit han hälsar släkt och vänner som känner för att hälsa på, hjärtligt välkomna från klockan 15.
Problemlösare. Stand in. Den som fixar saker, ser till att det som ska hända händer, som styr och ställer.
Verkställer.
Så ser han sig själv, Tore Eriksson, entreprenör och företagare i så gott som hela sitt yrkesliv. Visst är han vd för VVS-företaget han byggt upp från grunden, men det är som entreprenör han känner sig, det är hans stadiga plattform.
Han har det förmodligen i generna, norrfinströmare som han är, uppvuxen mitt i Ålands företagsammaste område, med familj och släkt som framgångsrikt tagit sig fram genom effektivt entreprenörskap och affärer.
Sina första fyra skolår gick Tore hemma i Tjudö skola men 1959 började han i Ålands lyceum.
– Då var jag inackorderad i stan och for hem med Geta-bussen till helgerna. Tidigt på måndagsmorgnarna steg jag på arbetarbussen i Kroklunds vägskälet, tillbaka till skolan och stan.
Han gick fem klasser i lycéet och jobbade särskilt bra det sista året.
– Jag ville ha ett bra avgångsbetyg. Och det var tur för efter det blev det inte så mycket mera skola.
Skjuthackade
På sommarloven hade han växlande arbetsuppgifter, beroende på var hans far Jarl Eriksson tyckte att han behövdes. Han fick rensa mycket lökland, överallt på Åland, till exempel.
– Om inte annat fick jag ta skjuthackan och hacka tills det blev blåsor i händerna.
Roligare var det att få vara med och bygga upp scenen till Kastelholmsspelen under några somrar på 60-talet.
– Det var alltid farsan som hade hand om det. Det var mångsyssleri som gällde hela tiden.
Efter avslutad mellanskola skulle gossen ut på praktik, tyckte pappa Jalle, och tog Tore med sig till Algot Johansson. Efter en hel del prat om gemensamma intressen tittade Algot på pojken och bad honom stiga upp och vända sig om.
– Inte är du så sliten i byxbaken att vi inte ska kunna hitta något som du kan göra.
Ett år jobbade Tore på varvet och jag fick sitt första arbetsintyg som ”yngre filare”.
God grund
Tore Eriksson tillägnade sig goda grunder på Algots varv, där han jobbade både i verkstaden och på elavdelningen. Eftersom elektroniksidan intresserade honom jobbade han ett halvår på Kalmers innan han som tjugoåring startade eget.
– Det betyder att jag inte varit anställd mer än 1,5 år i mitt vuxna liv. Jag har varit företagare hela tiden och det har gått både upp och ner.
1967 startade han Firma All-round i sin pappas garage i Tjudö.
– Jag gjorde allt möjligt, renoverade bilar, utförde svetsjobb och elinstallationer, ja allt vad folk frågade efter.
1969 började han bygga eget hus i hembyn, 22 år gammal.
Bygghjälp
Husbygget blev för övrigt en god hjälp framåt i yrkeslivet. Han gjorde allt VVS- och elarbete själv, han fick bra praktik som andra såg till att få del av.
– Alla byggde hus den tiden och många behövde hjälp. På den vägen är det.
Den första större entreprenaden han åtog sig var VVS-installationen i hyreshus i Godby.
– Det tog jag på vinst och förlust och det gick bra!
Efter det vågade han börja räkna och lämna anbud på olika projekt, många gjorde han till exempel åt Byggcompany.
– Sen bara växte och växte det, det ena gav det andra.
Kenneth Enholm var den han först anställde i sin firma i början på 70-talet.
– Och han är kvar än, säger Tore som numera har ett tjugotal anställda.
Småningom etablerade Tore sitt VVS-företag i Mariehamn som sedan länge har sitt högkvarter med VVS-varuhus, lager och kontor på Bolstavägen.
– Butiken är vårt ansikte utåt men vi livnär oss på entreprenaderna. Man får vara nöjd, hittills har vi överlevt.
Branschintresse
Det går inte att ta miste på att den bransch Tore Eriksson företräder är hans stora intresse.
– Jag har fortbildat mig hela tiden genom att gå kurser, så fort nya saker kommit upp har jag försökt lära mig. I dag är jag mycket noga med att alla anställda ska fortbildas.
När det gäller branschkunskapen har Tore Eriksson jobbat engagerat och målmedvetet på det ideella planet sedan 1985 då han blev ordförande i VVS-tekniska föreningen på Åland som då var underordnad den finlandsvenska föreningen.
– Vi bröt oss ut 1998 och numera är jag ordförande i Energi- och miljötekniska föreningen på Åland r.f., även kallad EMIL.
Där har han jobbat mycket för att göra det möjligt att söka Mål 3-bidrag, man fick ett åtgärdsprogram och andra gången föreningen sökte lyckades det.
– Det var en stor grej för vår lilla bransch och sedan dess har vi kursat och utbildat folk i flera år, nu är vi inne på sluttampen. Det har varit ett lyft för VVS-branschen på Åland.
Nytt projekt på gång handlar om att VVS-företagen ska certifieras och montörerna ska få yrkesbevis enligt den svenska modellen ”Säker vatteninstallation”.
– Det inledde vi i fjol, vi har börjat med utbildningen litet smått och den fortsätter i höst, berättar han. Vi måste fortsätta nu när vi har farten uppe efter Mål 3-projektet.
Han berömmer alla kollegerna i branschen som engagerat sig.
– Nu ser vi nyttan av utbildningen, vi hänger med och folk utifrån blir imponerade av vårt kunnande.
Fritiden då, vad sysslar du med då?
– Fritiden kretsar nog mest kring sommarstället i Norrboda, så har jag en båt i bolag med sonen och vi far ut med den ibland. Sedan har jag en tax som drar mig med ut på jakt.
Han saknar sjöfågeljakten på våren och tycker att EU lagt sig i något som de inte har tillräcklig kunskap om.
Politik sysslar han absolut inte med.
– Nej, jag har inte tålamod till det. Jag hänger nog med i debatten men kan inte tänka mig att själv ägna mig åt något som tar så mycket tid utan att det händer något.
Numera är Tore Eriksson deltidspensionär, jobbar bara fyra dagar i veckan.
– Inga kvällar och inga nätter längre. Jag mår mycket bättre nu och lever i tron att allt fungerar ändå!
Så tillägger han:
– Det stora problemet i branschen är att få tag i utbildad arbetskraft, rörmontörer och plåtslagare. Vi försöker få tag på ”ämnen” till ventilationsmontörer som vi kan anställa med läroavtal och sedan skicka på teoretisk utbildning i Katrineholm. Man kan annonsera land och rike kring utan att få tag på yrkeskunnigt folk.
Tillbaka till fritiden då, reser du mycket?
– Vi reser ibland, vi har rest till många huvudstäder i Europa för att se litet andra vyer än hemma. Min fru Inna är mycket konstintresserad och det har jag också blivit, så det finns inte många konstmuseer i Europa som vi inte sett.
Om framtiden säger han:
– Allt beror på hälsan, men med det tempo jag har i dag känns det bra. Så länge de vill ha mig här (på kontoret) lär jag väl sitt här…
