SÖK
MENY
”Robban” vill ta bilen jorden runt
Fakta / Anna Wiksten, 30 år
Namn: Anna ”Robban” Wiksten
Född: 14 augusti 1979 i Borgå
Bor: i Mariehamn
Yrke: receptionist hotell Pommern
Familj: Mamma Jutta med styvpappa Timo, pappa Kalle med hustrun Annika, systrarna Nenne och Nina, katterna Smulan, Sigge och Tassen samt ovärderliga vänner.
Födelsedagen: Firas med familjemiddag. Under lördagen blir det födelsedagsfest som vännerna anordnar men allt är hemligt förutom gästlistan som Anna själv har gjort.
Anna Wiksten föddes en solig dag i Borgå 14 augusti 1979. När Anna var i 5-årsåldern gick flyttlasset till Tammerfors där hon gick i förstaklass på den enda svenskspråkiga skolan i trakten. På sommarlovet när Anna skulle fylla åtta år flyttade familjen till Saltvik på Åland.
– Jag hade semestrat på Åland några gånger tidigare. Men det var svårt för jag var tvungen att lära mig ett helt nytt språk eftersom att svenskan skiljer sig oerhört mycket mellan Tammerfors och Åland.
När Anna var 14 år valde familjen att flytta till Mariehamn, och än en gång fick hon starta om på nytt i en ny klass.
– Det var mitt i terminen och det var ingen höjdare direkt.
Hur fick du smeknamnet ”Robban”?
– Det var under högstadietiden i Saltvik. Jag och några kompisar kollade på filmen G och en av karaktärerna hade namnet Robban. Han var ett riktigt flumhuvud och då skämtade en av mina kompisar att jag påminde om honom. När jag började i Strandnäs högstadieskola hade vi fyra stycken som hette Anna i min klass. Läraren frågade mig om jag hade något smeknamn och efter det etsade sig namnet fast.
Du har inget emot att kallas det?
– Inte alls och jag föredrog det som yngre men jag kallar mig inte själv för Robban längre. Det enda som är jobbigt är att förklara orsaken till att jag kallas Robban.
Uppskattar resor
Anna berättar att hon trivs på sin arbetsplats som receptionist på hotell Pommern. Arbetskamraterna är toppen, chefen är bra och arbetet är jättevarierande.
– Jag får träffa nya personer hela tiden och jag tycker om att hjälpa människor. En speciell sak som jag har fastnat för är att rekommendera restauranger. Det gäller att försöka förstå vad människor uppskattar och det är roligt när man har gjort dem glada.
Resor är ett av Annas största intressen här i livet. Mestadels har hon rest runt i Europa men för två år sedan packade Anna resväskorna och åkte till Thailand.
– Från början tvekade jag en aning men nu fattar jag varför alla åker dit om och om igen. Jag vill till Vietnam men planerna ligger på hyllan just nu. Jag är en sådan person som inte planerar någonting utan det mesta sker spontant.
Anna och hennes familj gjorde dessutom en resa tillsammans för drygt tre månader sedan och resmålet var rivieran på Italiens nordvästra sida. På samma gång hade Anna och systern ordnat biljetter till Montecarlos formel-1.
– Vi fick nog de sämsta platserna och det var fullt med folk. Vi var tvungna att klättra upp för ett berg för att kunna se någonting alls. Syrran är jätteintresserad av formel-1 och hon var irriterad med tanke på att det inte gick att följa loppet.
Vad tyckte du själv?
– Jag är ju inte intresserad men tyckte att det var jättespännande och känslan av att vara där gjorde mycket.
En drömmare
Förutom Vietnam har Anna en dröm om att ta sig jorden runt med bil. Hon drömmer hela tiden och trots att Anna inte planerar framtiden är resrutten så gott som planerad.
– Australien går bort för det är ett trist ställe om du frågar mig. Jag är en sådan person som är lite emot alla andra och deras tankar, men det är mest för sakens skull. Det finns däremot ett problem och det är att jag inte har något körkort så det måste ordnas.
Anna trivs som sagt på hotell Pommern men hon skulle vilja utbilda sig inom hotell och konferens.
– Jag sökte till Hotell- och restaurangskolan men blev inte antagen. Man får stå sitt kast när man blir äldre och har slarvat i skolan i yngre år.
Byggde sommarkollo
Anna har varit med i ungdomsprojektet Framtidsverkstaden (senare Katapult) och det var en spännande tid i hennes liv.
– När jag var i 20-årsåldern åkte vi till Lettland för att fixa ett sommarkollektiv för barnhemsbarn.
Hur var det i Lettland?
– Det var många som blev chockade över hur allt såg ut och hur människorna levde där. För mig var det en viktig upplevelse som formade mig och jag tänker ofta på den resan. Vi hade exempelvis samma lön som busschauffören som körde oss och det säger en hel del eftersom att vi bara hade en sysselsättning.
Anna och gruppen var i Lettland i två veckor och under tiden åkte man runt och tittade på allt möjligt. Hon berättar att man också tog sig över gränsen till Litauen.
Under resan gjordes en dokumentärfilm som Anna väljer att titta på ibland.
– Vi borde ha en återträff nästa år för då är det exakt tio år sedan som vi gjorde resan till Lettland. Filmen är bra och det är roligt att se på den.
Fest i morgon
Anna ”Robban” Wikstens närmaste vänner, som hon själv ser som ovärderliga, ordnar en födelsedagsfest för henne i morgon. Upplägget går ut på att Anna inte ska veta någonting om arrangemanget förutom vilka som har fått en inbjudan.
– Jag önskade mig en fest i födelsedagspresent för jag anser att man inte ska behöva lägga ner tid och ork på att ordna en fest när man själv fyller år. På det sättet blir det en överraskning fast jag vet att festen blir av. Det enda som jag själv har gjort är gästlistan och det ska bli spännande att se vad mina vänner har hittat på, säger Anna Wiksten.
