Fakta / Soile Wartiainen, 50 år

Namn: Soile Irene Wartiainen.
Född: Den 31 oktober 1959 i Föglö Sonboda.
Bor: På Norra esplanadgatan.
Gör: – Allt från jord till bord.
Familj: Sambon Henrik Pettersson, skogsbruksingenjör, barnen David, 20, Hanna, 17, och Sigrid, snart 8 år.
Födelsedagen: Mottagning på Ålands naturbruksskola fredagen den 30 oktober mellan 14 och 16. På lördagen firar hon med släkt och vänner.

– Jag har fått vara med på hela resan, ända från starten.
Soile Wartiainen är glad över att hon var på rätt plats vid rätt tid. Hon talar om ekoodling och miljöarbete, som har en helt annan status i dag än på 70-talet.
– Folk tyckte att vi som var intresserade av ekoodling då var konstiga, väldigt udda personer. Vi var inte så betrodda.
Och det var konstigt, för det som förenade Soile och många andra var att de ville äta grönsaker och frukter som var producerade utan bekämpningsmedel. Nu är hon ekologisk rådgivare på Ålands hushållssällskap, delägare i ett företag som levererar ekogrönsaker och frukt direkt till konsumenterna – och så har hon en riktigt, riktigt bra företagsidé med ekoanknytning, som hon vägrar avslöja.
– Ingen skall få stjäla den! Men jag skall förverkliga den innan jag fyller 60 år, lovar hon.


Föddes hemma
Soiles far Tenho var ett år gammal när hans föräldrar flyttade till Föglö, för där familjen bodde ”i mörkaste Savolax” fanns varken jobb eller pengar. Tenho blev småbrukare och byggjobbare, och fick ihop det med Sinikka när hon sommarjobbade på Föglö. Och de fick döttrarna Heidi och Soile.
– Jag är en av de få i min ålderskategori som föddes hemma. Det var ett aktivt beslut av mamma, hon hade blivit dåligt bemött av BB-läkaren i staden när min storasyster föddes. Han tyckte att hon hade kommit dit en vecka för tidigt.
Men det var med sådana intervall som man kunde resa med allmänna transportmedel från Föglö på den tiden. Så när Soile skulle komma till världen for Tenho på sin Java-mc till Degerby och hämtade barnmorskan Märta Antin.
Soile växte upp bland djur och odlingar på Föglö. Hon var 10 år och Heidi 13 när de flyttade till staden för att gå på Ålands lyceum.
De bodde inackorderade på Havsgatan i ett rum med kokmöjligheter, med en hyresvärdinna som hade ett ombytligt humör. Hon hade lovat flickornas mor att de skulle få använda hennes telefon för att ringa hem. Plötsligt ändrade hon sig.
– Tänk dig en 10- och 13-åring som inte kan ringa hem! Då fick vi gå till telefonkiosken i Esplanaden. Men det ordnade sig. Nu, när min sjuåriga dotter säger att hon vill ha en mobiltelefon, så känns det som om det gått mer än en generation sedan dess.
Efter något år blev mamman hushållerska i Mariehamn för att kunna vara nära sina flickor.


Tog FM-brons
Soile hängde med hästtjejerna på Sleipners ridklubb, som då låg vid travbanan, och skötte travhästarna minutiöst. Några år senare blev hon fotbollstjej. När IFKs damlag lades ner blev hon och Birgitta Fredrikson rekryterade till IFFKs damlag, och med dem tog hon ett FM-brons.
I gymnasiet valde Soile ämnen som passade en blivande veterinär. Men sedan tog odlingsintresset över. Hon gick ett år på biologlinjen vid Åbo akademi och kom sedan in på agronomutbildningen vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.
– Det kändes helt rätt. Det första året hade en mycket praktisk inriktning.
Vid det laget extraknäckte hon på helger och lov som avbytare hemma i Sonboda, när folk skulle resa bort på semester eller bröllop. 1987, innan hon var klar med studierna, blev hon vikarierande frukt- och bärodlingsrådgivare på landskapet. Efter det följde jobb på försöksstationen och lantmannaskolan, och 1990 blev hon ordinarie trädgårdsagronom på landskapet.
– Det var på den posten som jag fick min examen. Och det var tufft att slutföra studierna efter fyra års paus.


Sanerade med pappa
Och så var det miljöengagemanget. 1979 blev hon kontaktad av Canne Lundberg och Leif Lindgren, två finlandssvenska lärare som jobbade på Åland. De ville starta en miljöförening och behövde ”ett åländskt inslag”.
Soile och många andra hakade på i det som blev Ålands natur och miljö. I år fyllde föreningen 30 år. Hon och Casper Wrede blev ”ungdomssektionen” i den första styrelsen, ett aningen stökigt organ med tolv ledamöter. Men föreningen fick en rivstart när oljetankern Antonio Gramsci släppte ut cirka 40.000 fat olja. Mycket av oljan spreds under isarna till Åland.
– Vi var många som gav oss ut på stränderna Jag sanerade med pappa på Klåvskär. Mellan saneringspassen for jag hem och provade studentklänningen.


30-årsjubel
Nu är det nästan på dagen 30 år sedan Soile deltog i sin första kurs om ekologisk odling i Sverige.
– Det var ”learning by doing” som gällde då, man odlade så som man tyckte var rätt. På den tiden hette det alternativ odling. Numera är det både accepterat och efterfrågat, men ibland känns det som om man är tillbaka på ruta ett, när gamla fördomar kommer upp till ytan. Ekoodlingen har blivit så omskriven att vi måste tas ner på jorden. Motståndet kommer ofta från storföretag som har ekonomiska intressen i traditionell odling.
Hemma hos Soile finns det nästan bara ekologiska grönsaker och frukter.
– Jag lever som jag lär.
Tänker något av barnen att gå i hennes fotspår?
– Vi får se. Min minsta lilla brukar se på trädgårdsprogram och då gör hon helt underbara reflektioner. Så det finns hopp!

PATRIK DAHLBLOM
patrik.dahlblom@nyan.ax

Mer läsning

IFK-hockey premiärspelar i Alltrean på söndag

Återval i Ömsens styrelse

Mordförsöksrättegång hålls i Åbo