SÖK
MENY
Ungdomlig, aktiv och fräsch
ULLA CLEMES 80 år
Namn: Ulla Clemes, f Söderlund.
Född: den 18 februari 1927 i Saltvik Ovanåker.
Bor: på Norragatan i Mariehamn.
Yrke: pensionerad butiksföreståndare.
Familj: änka efter Holger, barnen Diana, Birgitta, Håkan och Marina med familjer, sambon Matti Lindstedt.
Födelsedagen: firas på förhand med familjemiddag och med mottagning den 18 februari hos dottern Diana med maken Börje, Bergshöjden 16, klockan 14 till 17. Alla släktingar och vänner är välkomna.
Jubilaren önskar varken presenter eller blommor, i stället ser hon gärna att man ger ett bidrag till Ålands hörselskadades konto Andelsbanken 557804-275914.
– Deras arbete ligger mig varmt om hjärtat, säger Ulla.
Fräsch, pigg och ungdomlig. Det är det första intrycket hon ger. Det intrycket håller hela vägen, Ulla Clemes är precis så ung och vital som hon ser ut.
Därför är det litet svårt att tro det är hennes 80:e födelsedag som stundar.
Hon föddes som yngsta barnet hos Söderlunds i Ovanåker, den bondgård som brodern Torvald sedan brukade.
– Mamma födde elva barn men bara sex av oss växte upp och blev vuxna. Nog var det svårt för föräldrarna att mista fem barn.
Tidigt fick hon börja hjälpa till i det dagliga arbetet, det fick alla barnen förstås. Så var det den tiden.
– Vi fick valla korna och ligga i betlanden.
Vuxit fast…
Hon var bara en liten jänta på sju år när hon var med och gallrade sockerbetorna, hon minns väl när pappa kom till åkern och tyckte att hon blivit långt efter de andra.
– Jag tror bestämt att du har vuxit fast, sa han till sin lillflicka.
Ulla tog det inte hårt, det var ju sagt med glimten i ögat.
Som sjuttonåring gick Ulla i Ålands folkhögskola och följande år i Tosarby hemslöjdsskola.
– Det var meningen att jag skulle vidare till Högvalla och lära mig bli en riktig husmor, säger hon och skrattar. Det var ju så en bondflicka skulle skolas den tiden, men jag var inte ett dugg intresserad!
Förresten så hann hon aldrig heller.
– Det kom en ung och stilig man till Östra Saltviks andelshandel och när jag mötte honom på gatan sa det ”klick”.
Slet mycket
Det var eckeröpojken Holger Clemes som blivit föreståndare för andelshandeln och samtidigt fann kärleken i Saltvik. Nitton år gammal stod Ulla brud och snart blev hon mamma till Diana. Efter ett par år bestämde de sig för att gå vidare i livet och köpte Söderlunds butik i Jomala Prästgården by.
– Vi jobbade och slet mycket där, men det var en lärorik tid.
Hon som aldrig stått i en affär förut fick lära sig allt från början och det gick bra.
– Jag hade väl litet anlag.
Butiksfastigheten var omodern och tungarbetad, men de byggde om och förbättrade.
– Jag hade tre barn, jobbade i butiken och hade mattväv uppe. Diana fick börja hjälpa till fast hon var så liten.
Men familjen Clemes var på väg till Mariehamn, Jomala var en anhalt på vägen – i elva år. Under de sista åren i Jomala byggde makarna Clemes hus i Mariehamn och när det var klart sålde de butiken och flyttade till staden.
– Men vi hade en bra tid i Jomala och fick många goda vänner.
Omställning
Om att lämna butiksarbetet bakom sig och bli hemmafru i stan säger hon:
– Det var nog en omställning för mig. Att bara ha barnen och hemmet att sköta, det kändes lyxigt.
När hon tänker tillbaka säger hon att hon känner sig privilegierad.
– Jag hade en snäll och bra man, jag har fått vara frisk i hela mitt liv och jag har alltid tyckt om att arbeta.
En riktig arbetsmyra är hon fortfarande, hon städar i familjens hyreshus, fixar och ordnar som en riktig gårdskarl.
– Men jag har god hjälp av min sambo Matti.
När yngsta dottern Marina var i tvåårsåldern började Ulla hoppa in som kassörska i SOK:s affär i Mariehamn. Efter något år som inhoppare fick hon fast anställning i Hallen.
– Sedan öppnade Mathias Erikssons en glasaffär på Storagatan och jag blev föreståndare för den. Det var när den svenska turistströmmen var som störst och vår lilla glasshop sålde mest Iittala-glas i hela Finland.
I tio år var det hennes jobb och hon trivdes. Minnena från den tiden är många och roliga.
– En kund sa att ”du skulle nog kunna sälja glass på Alaska”.
Ett par år efter att Ulla Clemes slutade lades butiken ned, marknaden hade förändrats och turisterna hittat nya vägar.
Resor
Då hade i stället tiden för att njuta kommit.
– Vi började resa mycket, vi köpte vårt smultronställe på spanska solkusten där vi vistas både höst och vinter sedan 24 år tillbaka, berättar hon, som varit många gånger till Amerika och sett det flesta storstäder i Europa.
Hennes andra smultronställe ligger vid Lemström i Lemland, det heter ”Mallorca” och är hennes sommarparadis.
– Dit längtar jag när det börjar våras, att få börja gräva i landen och jobba på tomten.
Egentligen är hon ingen föreningsmänska men i Rebeccorna är hon med och i pensionärsföreningen. Den syjunta som hon var med och startade för 48 år sedan träffas fortfarande regelbundet.
– Så har jag golfat i många år, vi var nitton i familjen som golfade då och jag var sämst. Men när jag var i New York köpte jag ett lyxigt golfpaket och sade till försäljaren att jag som är sämst i familjen på golf har den bästa utrustningen.
Den smarte försäljaren kommenterade:
– Det är viktigare att vara snygg än att vara bra!
Numera är det boule som gäller, både hemma och allra mest i Spanien.
– Där spelar vi ibland fem dagar i veckan.
Hon är också intresserad av politik och följer med vad som händer och diskuteras.
– Vi har alltid diskuterat politik i familjen. Min pappa sa alltid man ska inte säga något om man inte går och röstar, så röstat har jag alltid gjort i alla val.
Porslinsmålning har varit en kär hobby, men den har hon lämnat, behovet var fyllt.
Familjeglädje
Hennes stora glädje är familjen. Hon är lycklig över att alla fyra barnen bor i Mariehamn med sina familjer.
– Och lilla Elsa, mitt barnbarnsbarn bor med sin mamma och pappa här i samma hus, det är underbart.
– Jag är så tacksam för att jag har alla runt omkring mig, vi har nära kontakt hela tiden. Och jag är tacksam för min goda hälsa.
Ulla Clemes är glad och positiv som person och framhåller att hon känner sig privilegierad för att hon har det så bra, men hon har också tungt arbete och sorgliga minnen i sitt bagage.
– Alla erfarenheter, sorgliga likaväl som lyckliga, har berikat mitt liv!
