SÖK
MENY
”Vardagsprästen” i Geta
Fakta/ Heikki Turakka, 60 år
Namn: Heikki Juhani Turakka.
Född: den 7 januari 1947 i Perho.
Bor: i Geta prästgård.
Yrke: präst, kaplan i Finström-Geta församling.
Familj: hustrun Brita, barnen Markus, Jaakko, Pauliina, Emilia, Aliisa, Annukka, Greta, Erik och Henrik, några av barnen har familjer och antalet barnbarn är nio.
Födelsedagen: firas redan på nyårsdagen, den 1 januari, med soppbjudning (fisksoppa) och kaffe klockan 16.00 i Geta församlingshem. Klockan 19 avslutas firandet med De vackraste julsångerna i Geta kyrka. Den 7 januari är han bortrest.
– Jag önskar inga presenter, men på soppbordet står en sparbössa där man får lägga en slant för Sjömanskyrkan och senare i kyrkan tar vi upp kollekt för Finska Missionssällskapet, säger Heikki. Båda organisationer står mitt hjärta nära.
Heikki Turakka är vardagsprästen som tycker om att träffa folk i deras dagliga sysslor, i deras vardagliga miljöer. Att ägna en stor del av arbetstiden åt byråkratijobb på en pastorsexpedition är inte riktigt hans melodi.
– Jag tycker det är roligt att arbeta med mänskor, det bästa i mitt arbete är förrättningarna, säger han. Man känner att man gör någon nytta och man får delta i mänskor liv, både i glädje och sorg.
Efter studentexamen vid Kemi lyceum 1965 började Heikki Turakka studera teologi vid Helsingfors universitet. Där träffade han sin blivande fru Brita och det blev giftermål ganska snart.
Hösten 1970 prästvigdes Heikki och sin första tjänst fick han i Haapavesi. Unga prästfamiljer har alltid fått vara beredda på att flytta ofta, så var det också för Turakkas. Efter ett år på den första tjänsten flyttade de till Kiruna i Sverige och en stor församling där Heikki skulle arbeta på finska.
Men han insåg snart att båda språk behövdes i jobbet och han lärde sig därför svenska.
År 1975 blev han församlingspastor i Ekenäs och flytten gick tillbaka till Finland. Men efter bara ett år bar det åter av till norra Sverige och Säskarö i Haparanda församling.
– Där blev jag komminister bland kommunister, skojar Heikki.
Till Åland
Att Heikki Turakka med familj 1981 kom till den åländska skärgårdsförsamlingen Brändö var litet speciellt.
– Vi tänkte bara stanna över sommaren, jag skulle jobba och familjen få litet skärgårdssemester, berättar han.
Men dåvarande kontraktsprosten Thure Eriksson i Geta kontaktade Heikki och berättade att det fanns fem vakanta kyrkoherdetjänster i de åländska församlingarna. Bland dem Brändö.
– Han uppmanade mig att söka, men att jag först skulle komma hit och titta.
Men eftersom det var i februari och ordentlig vinter var det problem med färjtrafiken och Heikki kom aldrig längre än till Brändö. Så han sökte till Brändö och fick tjänsten.
– Litet ödsligt kändes det nog på vintern, erkänner han leende.
– Men det blev inte så tokigt ändå, säger han.Vi har fortfarande kontakter till Brändö och två av barnen har köpt sig fritidsställen där.
Till Finström
I fyra och ett halvt år bodde familjen Turakka i Brändö, men bland annat på grund av barnens skolgång sökte Heikki kyrkoherdetjänsten i Finström.
– Det var lindrigare att bo i Finström, då kunde barnen bo hemma fast de gick i skola i Mariehamn.
Efter fem år gick flyttlasset till Hammarlands prästgård och Heikki tillträdde kyrkoherdetjänsten där. I drygt nio år tjänstgjorde han i Hammarland, längre än i någon annan församling. Men när kaplanstjänsten i Geta skulle besättas tyckte han det var dags för en flytt igen. Nu är det sju år sedan och Heikki arbetar fortfarande som kaplan med tjänstgöring både i Finström och Geta.
– Jag sitter mycket i bilen, det blir många kilometrar i tjänsten i året, konstaterar han.
Han trivs bra i Geta, men tycker nog att det blir väl mycket körande, både för honom och Brita som arbetar i Mariehamns församling. Att flytta igen, av praktiska skäl, är ingen främmande tanke.
Till sjöss
Heikki Turakka har sedan han kom tillbaka till Finström-Geta, lämnat sina andra engagemang. Tidigare jobbade han till exempel för Sjömanskyrkan som frivillig sjömanspräst och kom på så sätt i naturlig kontakt med sjöfolket ombord.
Han har till exempel jobbat som lättmatros på roro-fartyg och som kurator på Vikinglinjens färjor.
– Det var både intressant och nyttigt, konstaterar han. En stor del av befolkningen jobbar ju till sjöss och de blir ofta vid sidan om både församlings- och samhällslivet, därför har det varit viktigt att möta dem i deras arbete i stället.
Dessa kontakter har senare resulterat i olika förrättningar som dop, vigslar och begravningar. Man har begärt Heikki för att man har en personlig relation till honom.
Jordbruk hör också till hans intressen, han har gillat att odla för eget behov och han har inte haft något emot att hjälpa till på potatismaskinen eller med andra jordnära handtag.
– Men det blir inte heller så mycket numera, säger han. Fiskar gör jag litet i bland och så har vi skaffat ett sommarställe i Hammarland, där finns det underhållsarbete och byggande att pyssla med tillsammans med Brita.
Stor familj
Dit kommer också den övriga familjen gärna och hälsar på sommartid.
– Om alla barn med respektive och barnbarn kommer samtidigt är de 28 personer, skrattar Heikki. Då ryms inte alla, men de är så spridda att alla sällan har möjlighet att komma samtidigt.
Av Turakkas nio barn bor två på Åland för tillfället, tre i Helsingfors, de övriga är spridda mellan Sydtyskland och mellersta Finland.
Heikki Turakka har varit aktiv inom scouting och han har engagerat sig i sjöräddningen.
– Nu är jag med i krisberedskapen och ställer upp vid behov när det händer olyckor, säger han. För övrigt kräver arbetet sitt, jag hinner inte så¨mycket mer.
Han berömmer medarbetarna i både Finström och Geta.
– Det går bra att arbeta tillsammans, vi hjälps åt.
MAJ-LEN LINDHOLM
maj-len.lindholm@nyan.ax
.
