SÖK
MENY
Acceptera åldrandet och dess kostnader
Det talas mycket om att på olika sätt utnyttja ”Den tredje sektorns” kunskaper och förmågor, oftast i något luddiga ordalag. Senast jag hörde det var i en diskussion om att man bättre borde utnyttja den tredje sektorn i fråga om att ta hand om äldre, funktionshindrade och psykiskt sjuka. Detta i syfte för att spara samhällets pengar, förstås.
Man talar också om att äldre människor skall bo i sitt eget hem upp till 90-års ålder, där hemvården skall ersätta institutionsvården. Om detta är till nytta, gagn och ger en bra livskvalitet för den äldre personen, eller dess anhöriga, talar man mindre om. Gärna och mest talar man noga om hur kostsamma äldre människor är för samhället.
När det gäller vem den tredje sektorn är i fråga om att vård äldre anhöriga, är det just en kanske lika gammal maka/make som avses, det vill säga att den av de två som är i något bättre skick (men kanske lika gammal) förväntas vårda sin partner. Det slutar ofta med att båda två hamnar på institution, då ingen i den åldern kan förväntas orka med att arbeta inom vården 24 timmar i dygnet. Vilka inbesparingar har då samhället gjort på det arrangemanget?
Varför vill inte politiker acceptera åldrandet, och de kostnader detta för med sig? Varför försöker man med huvudlösa lösningar som skapar ytterligare problem både för den vårdbehövande och dess anhöriga? Varför kan inte politiker acceptera att vi i dag lever längre än för 50 år sedan? Men vi är idag oftast friskare och kryare än gårdagens pensionärer. Och man måste också acceptera att en del människor blir sjuka och behöver vård redan från ganska unga år, medan vissa klarar sig själva längre. Om politikerna kunde acceptera detta faktum, och lagstifta om, och bygga ut, vården enligt detta, så skulle mycket vara vunnet för dem som är äldre idag. Acceptera att somliga av oss behöver en plats på ett äldreboende tidigare, och att vi för liv och pina inte vill flytta dit i förtid, utan själva (oftast) känner när tiden är mogen för en flytt. Ingen av oss vill frivilligt flytta från det egna hemmet, och alla är vi medvetna om att äldreboendet är slutstationen för oss i detta livet.
Tänk också någon gång på att de äldre har rätt att kräva en god livskvalitet ända till livets slut. Tänk inte bara i banor som att alla med samma symptom skall vistas på samma hem. Tänk på att de gamla oftast är ”multisjuka”, det vill säga har många olika slag av symptom och sjukdomar. Hur har man då tänkt att man skall kunna klassificera dem för behandling och god vård? De flesta kommuner på Åland har i dag byggt upp en god vård för sina äldre, och de äldre vill helst bo kvar i sin hemkommun ända till slutet. Låt kommunerna få bygga ut sin äldrevård enligt de vårdbehövandes önskan, och låt bli att från landskapsregeringens sida klåfingrigt slå sönder välfungerande ädreboendeenheter i kommunerna, bara för att man vill pröva en ny vårdreform för äldre. Visa respekt för de äldre och deras behov, de har de äldre rätta att kräva av samhället.
Runa Lisa Jansson
