SÖK
MENY
ÅHS måste börja se till patientens helhet
Det är kl. 8–12 som mitt trasiga psyke skall blottas och för stunden vara skärpt… med någon som lyfter på luren vid ÅHS psykiatriska bedömningsenhet, någon som ej kan se helheten runt mig som patient. Omedelbar positiv respons är mitt behov. Vad som sker är att den du talar med ber att få återkomma, detta glöms ofta bort. Om man ringer för att höra varför det ej kom ett uppringade, då ber de att man återkommer nästa dag mellan 8–12. Samma visa allt som oftast. Händer ofta att ringbudet ej fått budet, lappen glömdes bort.
När man uppsöker akut, kvälls- eller nattetid, delas det ut starka narkotikaklassade tabletter och man skickas därifrån, dosen som delas ut kunde vara direkt farlig, ingen kontroll, oavsett hur packad eller ej du är, tårögd, destruktiv eller nykter, ensam eller med nära anhörig med. När man vid nästa form av kontakt fortfarande är i akut behov och påpekar att man varit där nattetid och fått tillfälliga mediciner, så kan man mötas av ett ” nej det stämmer ej”. Ber man om inläggning, då rekommenderas man att försöka sköta sig hemma, ( trots att nattpersonalen rekommenderat inläggning ).
Ibland möts man av ”i dag är vi snälla och ger dig medicin på recept, nästa gång är vi inte lika snälla”! Vad är det som ger personen i telefon rätt till att ”ibland ge ut recept och ibland inte”? Att sedan mötas med kommentaren att ens läkare bör titta över situationen är ju inte lätt pga att ÅHS har denne inhyrd, vilket betyder att det tar 4 månader innan nästa träff och byte av läkare nekas man. Att med diagnoser samt terapibehov aldrig vet om man får trygg vård, samt ha blivit utlovad akut tid till samtasterapi och fortfarande 4 månader senare ej ha fått en terapitid, är helt otroligt.
Vid sommarens besök på psykakuten LOVADES det att tiden skulle komma fort, av sköterskorna som delade ut Diapam i överskott på natten och sedan skickade hem patienten i fråga. De sade att akut tid för terapi finns inom nån dag. Tiden har ej ännu kommit.
I dag ringde vi åter mellan kl 8–12, någon svarade, sade att den återkommer inom två dagar. När man har trassligt i skallen i kombination med diagnos, så är det ju självklart att patienten i fråga har svårt att få till en saklig kommunikation/diskussion per telefon, många ggr behövs det att en nära anhörig tar över samtalet, ej omtyckt, har mötts av ” lugna ner dig och vi vill inte tala med dig”, vi vill tala med patienten. Själv står man med patienten som är uppgiven/aggressiv och vägrar tala. Vi föreslår inläggning, men det vill de ej nu trots att de rekommenderade det för nån vecka sedan, kontrar med att ”det finns så många andra som mår sämre, vi har fastbundna självdestruktiva på avdelningen just nu”, är det sekretess?
Om jag är diagnospatient sedan många år, bör då min diagnos kunna skötas omgående och full insyn och åtgärd krävs, det är min rätt. Att gå i ovisshet när psyket är rubbat och diagnosen eskalerar, är minst lika akut som ett benbrott och insulinbehov! Men sanningen i dag är att kl 8–12 skall du ringa och majoriteten av gångerna trycks du ner ännu mer. Att du vid varje samtal/akut besök blir överöst med en massa självklara frågor, samma frågor varje gång är även allt annat än helhetstänk, undrar om det sätts in i journalen, eller sätts det bara dit att ” vi nojsar”.
Undrar även varför alla nattliga besök ej införs med ordning i journalen. Sedan önskas även få veta varför det ibland skrivs ut narkotikaklassade tabletter för flera månader och med möjlighet att hämta ut alla på en gång, till att ibland skrivs det ut för 30 dagar. Mediciner verkar skrivas ut lite efter ” hur de uppfattar personens situation och beteende”. Ni på ÅHS måste börja se till patientens helhet och alltid ha vård som prioritet, ni kan ej hålla på med denna sträckbänksfason.
I dag rann dock bägaren över, en läkare antydde till patienten att jag som närmast anhörig är misstänkt för att äta upp patientens mediciner, när jag ville tala med aktuell läkare ifråga, då lade han på! Frågan jag hann ställa var: Har ni påstått detta, hans svar var att han kan ej svara på det, han skulle vända sig till klinikchefen och teamet, men skulle återkomma, jag hann fråga ”svara JO eller NEJ – då la han på.
Finns inget som försvarar ert bemötande där patienten får ännu mera lidande tack vare er. Ett trasigt psyke är ett trasigt psyke – det är DET ni skall acceptera och vårda omgående, inget skall hindra er! Om ni tappat intresse för patientens väl – avgå!
BS
Svar:
ÅHS Psykiatriska kliniken tackar Nya Åland för möjligheten att besvara denna insändare. Vi kommer att ta upp den till diskussion inom kliniken för att vidareutveckla vår verksamhet och omvårdnad. Vi kan dock inte offentligt kommentera enskilda patientfall. Både patienter och anhöriga ber vi gärna kontakta oss direkt eller ÅHS patientombudsman för att få redogjort eventuella oklarheter eller rapportera om brister i vården.
Ari Lahti, klinikchef
ÅHS Psykiatriska kliniken
