SÖK
MENY
Aktiv motståndare av detaljstyrning
Som aktiv motståndare till detaljstyrning genom mängder av policydokument, är det intressant att ta del av Orres ledare i fredagens Nyan.
Orre verkar helt ha missat vad det var som undertecknad kritiserade, och börjar istället referera till grundskolelagen som togs fram då OB satt i regering. Ur denna rycker han ut några citat som är riktigt bra, och ställer sig med stöd av dessa, undrande till den framförda kritiken.
Vad Orre helt verkar ha missat är att kritiken inte var riktad till dessa citat, eller ens till grundskolelagen.
Kritiken var riktad till ett policydokument som vissa daghem antagit, och där barnen per definition begränsas eftersom där står att läsa att ”All personal ska arbeta aktivt för att motverka traditionella könsmönster och könsroller”.
Det betyder att personalen, genom ett policydokument, beordras att motarbeta majoriteten av barnens naturliga beteende.
Orre anser inte att det finns någon anledning att bli uppjagad över enskilda policydokument, då dessa enligt honom enbart är ett problem om man ”reducerar de synnerligen skickliga och hänsynsfulla pedagogerna inom den åländska barnomsorgen till människor som kan beordras att utföra social ingenjörskonst på barn”.
Så, Orre menar att skrivningen i dokumentet inte är ett problem, eftersom personalen ändå inte kommer att följa den.
En skrivning som förövrigt står i strid med andra skrivningar i såväl dokumentet samt grundskolelagen som Orre nämner.
Lösningen här, är självklart att inte ha med skrivningar som uppmanar till social ingenjörskonst, snarare än att barnen ska skyddas från densamma av personal som struntar i policydokumentet ifråga.
Orre ställer sig frågan vad alternativet till dessa policydokument skulle vara. Svaret är givetvis enkelt, policydokument ska minimeras och enbart innehålla det mest grundläggande om hur alla skall bemötas respektfullt. Att uppfostra barnen primärt är föräldrarnas jobb.
Vidare vill jag kort kommentera reaktionerna på OB:s lagtingsgrupps protester mot att Regnbågsfyren tillåts dekorera allmänna flaggstänger med symboler för sexuell sadism. Detta i en tid då det är ett stort problem att unga människors sexliv, innehåller allt grövre våldsinslag, som till exempel strypsex. I debatten kring detta problem så lyfts porren som en stor anledning, vilket den säkerligen är, men här skriver alltså Regnbågsfyren att de anser att sadism och våldsinslag i sexlivet är något som måste hyllas och lyftas fram med en egen flagga, för annars känner sig inte utövarna ”välkomna, erkända och ihågkomna” som dom själva skriver. Jag tror inte lösningen på deras känslomässiga problem här är en flagga, om jag ska vara helt ärlig.
Den närmast episka kognitiva dissonansen består i att LR lägger skattepengar för att motarbeta ”toxisk maskulinitet” för att minska våld i nära relationer samt i samhället i stort. Samtidigt som man ger pengar till en förening som arbetar för att normalisera och för allmänheten flagga för sexuellt våld, må så vara under samtycke. Vad vuxna människor gör i samförstånd är självklart deras ensak, men varför känner man denna lust av att lyfta fram och promota det?
Att ledande liberala politiker går ut i tidningen och stöttar detta, övergår mitt förstånd.
STELLAN EGELAND
Lagtingsledamot
