SÖK
MENY
Åland behöver en resursskola
Jag vill gratulera skolbarnen i Mariehamn och Jomala för att de nu skall få tillgång till talterapeuter i skolan enligt beslut som tagits i respektive kommun denna vår. I en insändare uppmanar Ålands framtids representanter att alla kommuner skall göra liknande beslut.
Det vore önskvärt ja – men varifrån skall vi då ta dessa fem–sex talterapeuter (då har jag utgått från skoldistrikt och inte kommuner)? Redan idag finns det brist på talterapeuter.
Jag tycker det är underbart att Mariehamn och Jomala nu beslutat att gå vidare i denna fråga men vad händer med barnen i de kommuner som inte anser sig ha råd med mera personal? Jag känner till skoldistrikt där det dras in på stödpersonal, det vill säga assistenter och resurslärare, då politikerna anser att skolorna kostar för mycket.
Det jag efterlyst tillsammans med många andra och bland annat genom Ålands autismspektrumförening är en resursskola där bland annat talterapeuter, kuratorer, specialpedagoger, npf-coacher med flera samlas och också kan fungera som resurscentrum för skolorna ute i kommunerna. Påtryckningar har gjorts mot sittande minister och landskapsregering men tystnaden är total.
Över ett år har det lovats en arbetsgrupp för att se över dessa frågor men den är fortfarande inte tillsatt. Flera politiker i lagtinget säger sig brinna för dessa frågor men i alla fall utåt syns knappt sådant arbete. (Det finns undantag.)
Nu är det valtider och frågorna börjar dyka upp igen. Det var fyra år sedan sist.
Under tiden mår flera barn sämre för att de inte får det stöd som behövs. Fler och fler barn mår dåligt i skolmiljön och vissa går inte ens dit och klarar inte ens att se skolbyggnaden på avstånd.
Avsaknaden av en regelrätt skolinspektion gör att skolor som saknar kunskap och insikt i problematiken kan fortsätta som förut då inga krav på förbättring kan ställas utan bara en uppmaning. Alla arbetsplatser och övriga verksamheter kan göra anmälningar till någon form av inspektion men skolbarnen och föräldrarna är helt rättslösa i detta fall.
Jag är tacksam att två av Ålands 16 kommuner börjar lyfta dessa frågor men detta borde ligga på landskapsnivå så att alla barn på Åland får tillgång till likvärdigt stöd. Det skulle till exempel kunna byggas upp på samma vis som träningsundervisningen eller som det senaste förslaget att Mariehamns stad köper S:t Mårtensgården för en resursskola och skulle vara värdkommun är en riktigt bra idé.
Hoppas att även politikerna i Mariehamn ser det – då kanske det börjar hända nåt för ska vi vänta på regeringen får vi nog vänta förgäves.
Sonja Winé
