SÖK
MENY
Åland behöver mer än arbetskraft – ett inkluderande samhälle för alla
Den 27 januari publicerade tidningen Åland två artiklar som återigen lyfte fram inflyttningens stora betydelse för det åländska samhället och arbetsmarknaden. Inflyttningen har ökat markant på Åland under de senaste åren. Ett av målen i utvecklings- och hållbarhetsagendan är att öka invånarantalet till 35 000 fram till år 2030. Frågan om attraktionskraft – hur vi främjar inflyttning och motverkar utflyttning – har varit omdebatterad och engagerat såväl Ålands landskapsregering som andra aktörer.
Samtidigt riskerar vi att glömma något avgörande: orden vi använder har betydelse. Det gäller oavsett vilken samhällsgrupp vi pratar om. När vi diskuterar jämställdhet inom offentlig sektor, ser vi vikten av icke-exkluderande språkbruk, som i den senaste debatten om att byta “tjänstemän” till “tjänsteinnehavare”.
Men när det gäller inflyttning, reduceras individer ofta till det avhumaniserande begreppet “arbetskraft”. Varför är det problematiskt att kalla dessa individer för “arbetskraft”?
När vi reducerar människor till ”arbetskraft” stänger vi dörren till deras berättelser, deras drömmar och deras roll i vår gemenskap. Vi slutar se individer och ser istället bara funktioner. Men varje människa som väljer att bygga sitt liv här är mer än sitt arbete – de är en del av oss, precis som vi är en del av dem.
Det är farligt att fastna i ett språk som reducerar människor till vad de gör, istället för vilka de är. Ett sådant synsätt riskerar att skapa avstånd – mellan individer och mellan oss som samhälle. Åland är inte bara en arbetsmarknad med ”branscher där behoven av arbetskraft är särskilt stora”; det är ett hem. De som väljer att leva här bidrar inte enbart med sitt arbete, utan även med sina drömmar, erfarenheter och visioner för framtiden. Därför behöver vi ett språk som värnar om och ser hela människan.
Genom att fokusera ensidigt på arbetskraftsrollen missar vi också vikten av integration och social samhörighet. Inflyttade behöver tillgång till möjligheter att bli en del av lokalsamhället genom språk, kultur och sociala nätverk. De behöver även lika förutsättningar för professionell utveckling och karriär – inte enbart ses som “lösningar på tomma platser”.
Det finns dessutom en risk för utnyttjande. Om individer bara betraktas som arbetskraft, minskar viljan att säkerställa deras rättigheter, arbetsvillkor och sociala trygghet.
ÅSUB:s rapport om flyttorsaker, som fått stor uppmärksamhet i lokalmedia, visar att många respondenter nämner värderingar, attityder, diskriminering och bristande integration eller delaktighet som bidragande faktorer till beslutet att lämna Åland. Att reducera människor och värdesätta dem utifrån deras ekonomiska nytta går emot de värderingar vi säger oss stå för: ett inkluderande, blomstrande och framtidssäkert samhälle.
Åland är inte bara en plats för arbete – det är en plats där liv formas och mening skapas. För att uppnå det måste vi börja med hur vi ser på och talar om varandra. Varje ord har betydelse, och språket vi väljer bör spegla en gemenskap där alla får känna sig sedda, värdefulla och hemma. Detta minskar risken för avhumanisering, diskriminering och polarisering.
Åland är ett demokratiskt samhälle, och vi bör inte acceptera något mindre än ett samhälle som står för inkludering, likabehandling och jämställdhet.
VIKTORIA OLSSON (LIB)
ALYSSA BITTNER-GYBBS (S)
KRISTINE LOGOSS DZENE (S)
JONAS SOMMARHED (C)
