SÖK
MENY
Åland Sport Week har utvecklingspotential
Tack William Stenius för att du i din ledare i fredagens Nya Åland lyfte fram Åland Sport Week. Från Ålands Idrotts sida vill jag nyansera bilden, även om jag ger Stenius rätt i att konceptet bör utvärderas noggrant och utvecklas till nästa år. Om chansens ges det vill säga, för utan fortsatt stöd från landskapet kommer högst troligt projektet att gå på grund i brist på resurser. Tanken är att evenemanget på tre års tid skall bli självbärande. När deltagarantalet ökar, ökar möjligheterna att finansiera hela kalaset med dessa, samtidigt som det förhoppningsvis blir en slant kvar till medverkande idrotter, som gör att det ideella jobb som läggs ner inte känns förgäves utan möjliggör utveckling av idrotten.
Ambitionen från början var att genomföra ett ”testevenemang”, om det så skulle vara i mindre skala. Projektgruppen lade fem medverkande idrotter som lägsta gräns. Intresset från idrotterna var överraskande stort. Jag vill också betona att idén till hela sportveckan kom från idrotterna själva, inte från takorganisationen Ålands Idrott. Det är viktigt att poängtera då vi talar om brist på ideellt engagemang. Det finns engagemang, vilket enligt mig bör uppmuntras. Kriteriet för medverkan var att idrotterna skulle ha kapacitet att driva sina egna tävlingsarrangemang.
Under vägens gång var det som mest 14 olika idrotter som ville medverka, det är bra. Att en del föll bort är så klart tråkigt. Orsakerna var olika; bristen på ideellt engagemang visade sitt ansikte i vissa idrotter, anmälningarna uteblev i andra. Varför var då anmälningsläget så dåligt? Åland Sport Week är ännu inget etablerat namn. Som exempel har Alandia Cup gått från 6 lag i den första upplagan till 120 idag. I de första öspelen var det sju idrotter som medverkade.
Projektgruppen etablerade tidigt kritiska framgångsfaktorer för evenemanget. Bland dessa var att varje idrott måste identifiera vilka faktorer som ligger till grund för att locka deltagare och genomföra ett lyckat arrangemang. I alla idrotter lyckades vi inte med att locka deltagare. Berodde det på brist på marknadsföring? Knappa 20 procent av bidraget för evenemanget lades på gemensam marknadsföring (hemsida, annonser och dylikt), vilket var mer än budgeterat. Hade en ökning av resurser på gemensam marknadsföring gjort skillnad? Utgångspunkten har varit att idrotterna själva bäst når potentiella deltagare genom sina kanaler och kontaktnät och här behöver vi så klart alla se oss i spegeln; har vi gjort tillräckligt, kan vi göra något annorlunda; behöver vi jobba på kontaktnäten?
Angående tidpunkten var syftet att förlägga evenemanget under en tid då Åland är som bäst, samtidigt som besöksnäringen stöds under en tidpunkt då det finns logikapacitet. Det finns inte en tidpunkt som är optimal för alla idrotter, vilket är en utmaning. Medverkande idrotter har redan utvärderat detta och blir det fortsättning så kommer den att följa i augusti.
Att idrotterna valt att ”samla” redan etablerade tävlingar under Åland Sport Week ser jag som väldigt positivt. Det ger möjlighet till synergieffekter. Också Mariehamn stad såg möjligheten till synergier och erbjöd kostnadsfria anläggningarna till evenemangets förfogande, vilket de ska ha en stor eloge för. Det här möjliggjorde evenemanget med en budget på 50 000 euro, där 60 procent av kostnaden, helt i enlighet med budget, gick till att ha en koordinerande projektledare, inklusive arbetsredskap och arbetsgivarkostnader.
Således återstod av budgeten 20 procent, det vill säga 10 000 euro. Att användas till bland annat det som Stenius beskriver, det vill säga medaljer och funktionärskläder, men också till mat till funktionärer (som i övrigt ställer upp ideellt), bajamajor, tält eller annat nödvändigt för att genomföra ett lyckat och minnesvärt idrottsevenemang, samt till det gemensamma avslutningsevenemanget som anordnades på Mariepark. Vad den faktiska slutsiffran landar på behöver ännu sammanställas då siffran så klart levde med antalet deltagande idrotter, idrottare och funktionärer.
Stämningen på den gemensamma avslutningsfesten, med cirka 150 närvarande personer var positiv och en av ljusglimtarna med evenemanget. Övriga ljusglimtar: bänkpress tävlingen på torget var en publiksuccé och gav styrkelyftarna synlighet; en svensk styrkelyftare var så nöjd att hen till nästa år skulle locka med sig ”minst 50 polare”; simningen vågade tänka nytt och genomförde en ”alla mot alla” tävling där man tävlade i förhållande till världsrekordet i respektive åldersklass och spänningen om vem som vunnit behölls ända till avslutningsfestens prisutdelning; simtävlingen lockade två tävlanden ända från Serbien som annars inte hade besökt Åland; skyttarna hade deltagarrekord; tävlingarna som genomfördes var lyckade. Slutsatsen från mig är att evenemanget har utvecklingspotential.
JENNA GESTRANIUS
SPORCHEF, ÅLANDS IDROTT
