SÖK
MENY
Ålands kommuner är en bra kompromiss
Plötslig är fråga igen högaktuell. Hammarlands kommundirektör Kurt Carlsson försvarar de små kommunernas existens. Kumlinges nya kommundirektör Marika Blomqvist efterlyser långsiktiga lösningar för att skärgården ska överleva. Liberalernas ordförande Katrin Sjögren intervjuas och utbrister: ”Alla tycker att det är ohållbart med 16 kommuner men vad ska vi göra? Vi har försökt med lagstiftning och frivillighet. Vi har fortfarande 16 kommuner och dessutom kommunalförbund”. KST:s ordförande Runar Karlsson oroar sig för att äldreomsorgen och de stigande levnadskostnaderna hotar kommunernas ekonomi.
Alla dessa påståenden är säkert relevanta men det mesta ha vi hört många gånger förut. En viss mättnad över all skåpmat som väljarna serveras om kommunindelningen får med stor sannolikt väljarna att med avsmak vända bort blicken. Finns det verkligen ingen lösning på denna fråga eller ska valrörelsen än en gång präglas av att samma argument för och emot 16 eller färre kommuner rapas upp om och om igen.
Vilka värderingar kan förena oss i denna fråga? Alla vill att alla ska blomstra, att hela Åland ska leva och att social rättvisa ska råda oberoende i vilken kommun man bor. Om det är det vi alla vill hur når vi då dit? Det finns ingen perfekt lösning. Ingen lösning som ger full utdelning för alla ekonomiskt, socialt och demokratiskt.
Låt oss sänka tröskeln för alla dem som inte vill förändra något och enbart kräver större andelar och mera pengar till kommunerna från regeringen. Vi utgår från att vi bibehåller strukturen med 16 kommuner. Sedan går vi in för en princip att alla betalar samma skattesats på sin inkomst oberoende av i vilken kommun man bor.
För att uppnå social rättvisa i fråga om barn- och äldreomsorg samt skola och miljöfrågor måste vi skapa en gemensam organisation. Den befintliga lagstiftningen ger bara en reell möjlighet det vill säga ett kommunalförbund. Ett gemensamt kommunalt organ som effektivt och rättvist fördelar resurserna till kommunmedlemmarna i staden, på landsbygden och i skärgården.
Kommunernas socialtjänst är ett konkret exempel som trots all kritik lyckats samla hög kompetens, hålla kostnaderna nere och fördela det ekonomiska ansvaret för verksamheten demokratiskt. Kommunalförbundet Ålands kommuner skulle skapa liknande förutsättningar som KST att sköta kommunala skyldigheter genom att se till helheten och utnyttja de gemensamma resurserna rationellt. Landskapsregeringen och ÅHS skulle ha en part att förhandla med vilket skulle skapa förutsättningar för långsiktighet och helhetstänkande. Dessutom kunde åtminstone tre av de fyra nuvarande kommunalförbunden elimineras.
Det finns en allmänt negativ inställning till kommunalförbund eftersom de styrs indirekt av primärkommunerna. Det är inte optimalt men här måste man prioritera helheten och medborgarnas likabehandling framom de lokala makteliter som bestämmer i många kommuner. Den omtalade närdemokratin i små kommuner är inte alltid särskilt demokratisk.
Ålands kommuner skulle ha en styrelse bestående av högst sju kommunrepresentanter. Den regionala balansen utgående från att befolkningen uppgår till 30 000 kunde exempelvis vara staden (2) skärgården (1) och Jomala (1). Resterande tre mandat skulle de övriga landskommunerna komma överens om eller så skapar man ett roterande representationssystem i kommunalförbundets grundavtal.
Vad händer då med de nuvarande kommunerna och direktörerna? I fråga om de sistnämnda så måste deras antal minska likaså måste en del andra ledande kommunala tjänster sparas in. En del tjänster kan säkert sugas upp i det nya kommunalförbundet Ålands kommuner.
Primärkommunerna ska bevaka sina intressen i Ålands kommuner och hitta samarbetslösningar. Man måste balansera sina egna kommunala intressen med ett helhetsansvar. Kommunerna kan också utveckla nya verksamheter som får alla att blomstra. Trivsel, livskvalitet och social trygghet som utnyttjar den småskalighet vi ser som särskilt värdefull på Åland.
I och med Ålands kommuner skapas en administrativ nivå mellan den kommunala och parlamentariska nivån. I Finland har man landskap och i Sverige landsting. Dessa nivåer har visat sig nödvändiga för att klara av den gemensamma välfärden i tider när befolkningen flyttar till tätorterna och glesbygden blir alltmera gles.
Det finns ingen perfekt lösning som göra alla glada men Ålands kommuner är en lösning som kombinerar fördelarna med en kommun och samtidigt bevarar makten och basen för den kommunala demokratin hos våra 16 kommuner. En egensinnig åländsk lösning som kommer att väcka uppmärksamhet vill jag lova.
BARBRO SUNDBACK (S)
