SÖK
MENY
Ålänningars fri- och rättigheter inte i fara
Barbro Sundback (S) menar att den gränssäkerhetslag som riksdagen nu behandlar skulle äventyra ålänningarnas fri- och rättigheter. Jag är av annan åsikt. Gränssäkerhetslagen är en undantagslag som handlar om att ge myndigheter verktyg att trygga säkerheten på östgränsen ifall Ryssland skulle instrumentalisera och sända ett stort antal asylsökande med målet att destabilisera Finland, och om alla andra gränsåtgärder redan vidtagits och fallerat.
President Alexander Stubb sa förra veckan i offentligheten att Ryssland har kapacitet att flytta stora mängder migranter till Finlands gräns på en kort tid. Enligt Stubb kan det handla om över tusen människor inom loppet av några timmar.
”Enligt våra underrättelseuppgifter kan Ryssland slussa migranter till våra gränser, och som inte är traditionella asylsökande, utan människor som används som ett vapen, och som blir utnyttjade i en påverkanskampanj”, sa Stubb i TV-kanalen MTV3.
Lagen, om den godkänns, får enbart användas som sista utväg. För att användas måste regeringen och presidenten tillsammans vara av samma åsikt och lagen får enbart vara i bruk en månad åt gången. Dessutom upphäver lagen sig själv ett år efter ikraftträdandet och blir således inte bestående. Riksdagen kan ännu lägga till ytterligare skyddsmekanismer i den pågående behandlingen.
Framför allt kräver lagförslaget 5/6 majoritet för att kunna godkännas av riksdagen, alltså samma majoritet som att ändra grundlagen i brådskande ordning. Det är ett exceptionellt rättsskydd i sig och innebär i praktiken att lagen inte kommer kunna godkännas om inte en majoritet av oppositionen stöder lagförslaget.
Sundbacks systerparti i riksdagen, Socialdemokraterna, kommer i praktiken avgöra om lagen godkänns eller inte. Socialdemokraternas parti- och riksdagsgruppsledning har sagt att man stöder lagförslagets innehåll efter de ändringar som förvaltningsutskottet gjort på basis av vårt utlåtande från grundlagsutskottet.
I likhet med mig röstade samtliga fyra socialdemokrater i grundlagsutskottet också för att lagen skulle kunna fortsätta behandlas. Vi har inte godkänt lagen, utan krävt ändringar för att den ska kunna fortsätta behandlas. Rösterna var 15-2, så man kan inte påstå att regeringen manglat igenom något då sex av oppositionens åtta ledamöter också stödde beslutet.
Lagförslaget är ytterst komplicerat och långt ifrån perfekt eller idealiskt. I praktiken handlar det nu om att välja det minst dåliga, inte det bästa, men då ingen heller lyckats presentera någon annan mer hållbar lösning. Det handlar om att kunna trygga Finlands gränssäkerhet i lägen då den ytterst skulle prövas. Förhållandet till asylrätten är dock mycket problematiskt, något grundlagsutskottet också konstaterar. Det här görs dock inte för att begränsa asylrätten, utan för att säkerställa att beredskap finns ifall Finlands säkerhet testas i skarpt läge.
Alla sakkunniga har inte varit av samma åsikt och jag rekommenderar att läsa förra presidenten av högsta domstolen och nuvarande medlemmen av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheter, Pauliine Koskelos tankar som hon förde fram i media förra veckan och som liknar justitieombudsmannens. Det var den argumentationen jag och 14 andra kollegor fastnade för. Det fanns också ett annat synsätt som två kollegor företrädde. Hade jag dock gått på deras linje hade jag sannolikt i praktiken avgjort att hela lagförslaget stoppats med alla de politiska konsekvenser det fört med sig som följd, något som ändå så klart inte var relevant för grundlagsutskottets behandling.
Konstitutionella bedömningar får ändå politiska konsekvenser. Det är många som i den här debatten drar linjerna raka och jag tvivlar inte en sekund på att sådana linjer också hade dragits mycket raka om man hade kunnat framställa att Ålands riksdagsledamot mot presidentens, regeringens och ansvariga myndigheters samlade och starka vilja, varit den som i praktiken stoppat lagförslagets fortsatta behandling. Utskottet hittade dock en framkomlig väg, som var godtagbar också för mig, så att det inte blev alternativet. Det kändes också bra att vi kom till den slutsatsen med så klar majoritet, 15-2. Det var ingen perfekt lösning, men den minst sämsta, och som vi hade stöd för av sakkunniga.
Linjedragningen gör inte att ålänningarnas fri- och rättigheter är i fara.
Behandlingen av lagförslaget fortsätter nu i grundlagsutskottet igen på fredag. Ändringar i lagförslaget kommer göras om det ska kunna godkännas.
MATS LÖFSTRÖM
ÅLANDS RIKSDAGSLEDAMOT
MEDLEM AV GRUNDLAGSUTSKOTTET
