Alternativa fakta om disgolfen i staden
I Nya Åland den 20 februari ingår en intervju med Mats Adamczack som är ordförande för Ålands discgolfförbund. Han påstår att förslaget att bygga en 18-hålsbana syftade till att avlasta den nuvarande banan. Det kan man kalla alternativa fakta. Hela discgolfprojektet ingick i ett försök av näringsminister Fredrik Karlström att få drag under galoscherna under pandemin. Då var det inte fråga om avlastning utan tvärtom discgolfbanor i alla kommuner skulle ge Åland en nystart inom besöksbranschen.
Begreppet avlastning lanserades av Mikael Granskog när stadsmiljönämndens majoritet beslöt att discgolfbanan ska vara kvar i Badhusparken. Samtidigt beslöt majoriteten att en ny discgolfbana ska byggas i staden. Logiken bakom denna avlastningsteori är svår att förstå. Normalt bygger man flera banor för att få flera aktiva att spela. Eller ska vi tidsbegränsa spelandet i Badhusparken för att få till stånd avlastning i Badhusparken och spel bara på den nya banan?
Ordförande Adamczak påstår att det är stora utmaningar för spontanidrotten i Mariehamn. Det kan jag inte hålla med om. Vi har åtminstone sju fotbollsplaner, många motionsbanor, volleybollbanor, korgbollsbana, Baltic Arena, utegym och flera badstränder. De flesta som vill spontanidrotta i Mariehamn har mycket att välja på.
Discgolfen kräver dock områden som saknas i staden. Att slänga discar i parker är inte att rekommendera. Inte heller funkar det på stadens grönområde där många spontanidrottar. Dessutom sliter discgolfen allvarligt på miljön. Mariehamn är dessutom en mycket liten stad med begränsade marktillgångar. Bland annat på grund av allt detta kommer inte bara ”hundägare och andra” som Adamczak tycks ha ett särskilt ont öga till, att dra saken inför förvaltningsdomstolen. Troligen också det beslut som stadsmiljönämndens majoritet nyligen godkänt. Den som lever får se.
BARBRO SUNDBACK (S)