Äntligen spårar debatten
Debatten har inte alls spårat ur, äntligen spårar det överhuvudtaget.
Föreningen Fri Från Narkotika, är en föräldra- och närstående-stödförening, man gör inte anspråk på att vara en professionellt utbildad beroendevårdare.
Man ger i egenkap av närstående till missbrukande stöd och hjälp som sådan till varann. Det är svårt att se hur man kan ha det i en så här svår situation och det är extra värdefullt då att träffa medmänniskor som har liknande erfarenheter. Det har varit till stor hjälp för mej.
Det kan inte en ”förståsigpåare” med skrivbordstjänst ge. Flera av behandlarna på missbrukarenheten är också till stöd, men på ett annat sätt.
Den som är verksamhetsledare för en missbruksenhet borde vara lyhörd och lyssna på (läsa om) både missbrukare och anhöriga har att säga, fördomsfritt. Försöka sätta sig in i deras verklighet. Inte se,( som det tycks mig efter Birgitta Wahlstens insändare,) konkurrens i att det finns flera olika sett att försöka stötta och hjälpa. Låt nu alla som vill få komma till tals, få göra det ! Fram för fler reportage om ämnet. Vi ska läsa, lyssna och lära i detta svåra och samarbeta över alla gränser, från olika håll i kampen mot drogdjävulen.
Vid föreläsningstillfället för ca 1 mån sedan med Ken Blomqvist, fd missbrukare och sjukskötare, syntes inte en enda från missbrukarenheten eller psykvården eller socialvården eller polisen. Han berättade om hur det kan vara att missbruka, lite medicinskt om hjärnan och hur beroende fungerar, men framför allt om hur hjälpen kan se ut.
Om någon förälder till berondesjuk, uttryckt att man heller skulle ha cancersjukt barn (över 50% blir helt friska) måste man försöka förstå dennes smärta över att när som helst kunna mista sitt barn i en svår sjukdom. Om man jämför lite så till exempel har du som förälder till cancersjukt barn sympati, förståelse, engagemang, stöd av anhörig, ibland ekonomiskt stöd från samhället, tillgång till vård på expertisnivå om så behövs, allt sköts av vårdapparaten.
Har man det vid beroendesjukdom?? Dödligheten kanske är högre hos tyngre missbrukande än cancersjuka?
Att säga att man väljer beroendesjukdom är att göra det lätt för sig. I verkligheten är det mer komplicerat. Vi önskar ju alla att våra barn ska få vara friska, om inte, vill vi hjälpa dom att bli friska. Slutligen var fredagens ledare av Nina F om medmänsklighet inför missbruksproblem rätt bra.
Orolig, sliten morsa