SÖK
MENY
Är det regeringens enda mål att åländska företag skall åka fast?
Varför väljer landskapsregeringen att så ensidigt stöda utökad byråkrati framom småskalig livsmedelsproduktion?
Hållbart initiativ och Liberalerna väljer det lite ovanliga arbetssättet att debattera en lag som ligger under utskottsbehandling. Jag och Ålands framtid var däremot rätt ensamma i vår kritik av den nya livsmedelslagen under den offentliga remissdebatten i lagtinget. Något som media i sedvanlig ordning inte tog upp. Därför vill jag återge lite av vad jag sade.
Den nya lagen om livsmedel är en mycket viktig lagstiftning, Syftemålet är att se till att endast säkra livsmedel släpps ut på marknaden. Men tyvärr är lagen rätt motsägelsefull på många punkter. Det står att lagen innehåller möjligheter att förbättra verksamhetsbetingelserna för livsmedelsföretagare. Men när det gäller det sistnämnda är det lite svårt att utläsa på vilket sätt? Några svar gav inte heller regeringen var dessa förbättringar skulle finnas.
Det är i stället en mycket omfattande procedur en liten producent skall uppfylla. Samtidigt sägs det att ett av målen med förslaget är att göra regelverket och tillsynen mer flexibla, men utan att livsmedelssäkerheten äventyras och det låter ju bra.
Men frågan är flexibelt för vem? Jag gick igenom punkt för punkt där det blir mer flexibelt och maktfullkomligt för ÅMHM, men inte ett ord om hur det skulle bli mer flexibelt och bättre för små livsmedelsproducenter.
Ett av alla exempel jag gav är detta: ”Förslaget syftar till att göra bestämmelserna och tillsynen mer flexibla, Förtydligandet av lagstiftningens framställningssätt har positiv inverkan på myndigheternas verksamhet.” Inget om den andra parten.
Ett syfte med förslaget är att intäkterna för livsmedelstillsynen ska ökas genom att man inför en ny årlig grundavgift på 150 euro, som enligt huvudregeln är lika stor för alla och tas ut av alla tillsyn. Är det rimligt att stora Orkla betalar lika avgift som en liten syltburkstillverkare ute i Geta.
Värt att notera är också att livsmedelsföretagare hos vilka det inte årligen görs inspektionsbesök ändå måste betala. I stället skulle de få ”sakkunnigtjänster” från myndigheten som stöd för sin egen verksamhet. Det är på gränsen till magstarkt att en inspektionsmyndighet anser sig kunna fungera som någon sorts stöd/företagarrådgivare till hur duktiga företagare skall sköta sin verksamhet.
Det var ett lite märkligt inslag i media om att det skulle bli enklare att sälja viltkött. Om det vet vi inget i dag. Det står så här i lagförslaget:
”Förslaget innebär även att de bestämmelser som för närvarande finns i den nuvarande blankettlagen om livsmedel och som möjliggör försäljning av viltkött i mindre mängd till konsumenter och livsmedelsföretagare för direkt vidareförsäljning till konsumenter inte kommer att ingå i den föreslagna blankettlagen.”
Det sägs vidare att det kommer att komma i en förordning. En förordning som lagtinget inte sett röken av ännu.
Under rubriken 4.3.2 Mål i lagframställningen står det: ”Det ligger i näringsidkarnas intresse att företag som bryter mot lagen åker fast. Det nya snabba administrativa sanktionsmedlet, påföljdsavgift för livsmedelstillsyn, främjar den målsättningen.”
Är det faktiskt regeringens enda mål att åländska företag skall åka fast? Är det enda man vill uppnå när det gäller livsmedelsproduktion? Igen inget om den andra parten. Inte ett förbannat ord om hur man i den extremt tuffa situation som många småskaliga livsmedelsproducenter befinner sig vill stötta, förenkla och hjälpa till från regeringens sida.
Det går minsann att sätta upp stora affischer med att ”hela Åland skall leva”. Eller i valkampanjer dra till med att man vill ha ”världens bästa företagarklimat”.
Men när man har en möjlighet att göra något för att uppnå de målen, ja då sitter både lantråd och näringsminister helt avdomnade. Hur kan Centern, Moderaterna och Obunden samling lämna ett så här ensidigt lagförslag, som enbart är utarbetat för att underlätta för byråkraterna? Samtidigt som man lämnar de åländska livsmedelsföretagen därhän.
ANDERS ERIKSSON
ÅLANDS FRAMTID
