SÖK
MENY
Är näringsministern restriktiv mot både utveckling och klimatanpassning?
Ett klimatsmart och framtidsanpassat livsmedelssystem på Åland byggs utifrån grunden av ett anpassningsbart samhälle. Det behövs snabb tillämpning av innovationer och en social miljö där man uppmuntrar och sporrar till agerande och strategiska försök som bidrar till hållbara lösningar.
På finska fastlandet är man i framkant gällande forskning och utveckling i akvakultur. Naturresursinstitutet (Luke) planerar nu ett tekniskt utvecklingsprojekt gällande nedsänkningsbara fiskodlingskassar, i samarbete med ett finskt och ett åländskt fiskodlingsföretag (artikel i Nya Åland, den 29 maj).
Med hjälp av nedsänkningsbara fiskodlingskassar kan man utnyttja vattenområden som är utsatta för kraftiga stormar, sjögång och svåra isförhållanden. Tekniken finns redan idag, men måste testas och anpassas för att även fungera i de unika förhållandena som råder i Östersjön.
Om pilotprojektet lyckas väl, bidrar det till ännu bättre möjligheter för fiskodlingarna att hitta de bästa platserna med mindre miljöpåverkan och där de inte konkurrerar med andra intressen. Det kommer också att bidra till en generellt ökad kunskapsnivå om odlingsteknik i Östersjön, vilket med all sannolikhet är till stor nytta även då man i framtiden testar nya havsbaserade tekniker, såsom till exempel semi-slutna kassar.
Med andra ord är detta ett klockrent miljöprojekt, helt i linje med landskapsregeringens tidigare uttalade målsättningar och visioner kring hållbarhet. Ett konkret pilotprojekt där näringen på eget initiativ och med ett gränsöverskridande forskningssamarbete söker nya vägar för att skapa bättre metoder och förutsättningar för att anpassa sig till klimatförändringen och säkra matproduktionen.
Det var därför med stor förvåning och stor bedrövelse vi läste landskapsregeringens utlåtande över detta tilltänkta projekt. I stället för att berömma initiativet och fråga “Hur kan vi hjälpa till?” kräver man i stället omfattande utredningar som har föga med ärendet till hands att göra.
För att testa funktionen av en fiskodlingskasse måste man förstås ha fisk i den. Det är fråga om en ytterst begränsad mängd under en period av endast två år. Miljödata finns redan tillgängligt och det krävs knappast någon ytterligare “grundlig analys” för att komma fram till det ganska uppenbara – att en liten, tidsbegränsad testodling i norra Skiftet inte kommer att ha någon märkbar påverkan på åländskt vatten. Långsiktiga miljömål äventyras inte, tvärtom är projekt som detta nödvändiga för att kunna uppnå dem.
Såsom konstaterats har landskapsregeringen ingen makt över beslutet. Utlåtandet får i stället tolkas som en symbolisk gest mot åländska väljare för att så här i valtider visa på en “grön” linje. Tyvärr var det ett mycket illa valt tillfälle, då det snarare visar på en avsaknad av vilja att stödja hållbar utveckling när den blir konkret.
ÅLANDS FISKODLARFÖRENING R.F.
