SÖK
MENY
Är vi bakåtsträvande bändbockar eller bara hemmakära?
Daniel Dahlén skrev en ledare i onsdagens tidningen Åland om stadsarkitekt Björkstams planer för höghusbygget vid Rökerirondellen. Enligt Dahlén skvallrar dessa planer om att vi är på rätt väg till Mariehamns utveckling som centralort på Åland, och han betonar det som positivt att stadsarkitekten vågar utmana den åländska envisheten. Förnyelse och utveckling är utan tvekan viktigt för att ett samhälle ska kunna växa och hålla sig modernt. Dock är det minst lika viktigt att bevara de kulturella och historiska värden som finns kvar, och för beslutsfattarna att lyssna på befolkningen under den ständigt pågående processen.
Det finns en överhängande risk att ju mer vi influeras av storstäder, desto mer förlorar vi av det som gör Åland unikt. Om vi tittar på dagens ungdomar märks en tydlig dialektal försvagning av åländskan, till stor del på grund av sociala medier. Ta det som en liknelse över stadens framtida arkitektur – om alla nya byggprojekt präglas av storstadstänk, vad finns då kvar av Ålands egen identitet? Många flyttar tillbaka till Åland just för den bekanta och trygga famn vårt samhälle byggt upp. Som en liten ögrupp kan vi inte, och bör inte, försöka konkurrera med storstäderna i våra grannländer. En utveckling där Mariehamn förvandlas till ”Mariehamn City” skulle riskera att urholka vår identitet, särskilt om det innebär att kulturhistoriskt värdefulla platser offras i processen.
En till aspekt är att fler stora kafé- och butikskedjor etablerar sig i Mariehamn. Detta kan vid första anblick ses som ett tecken på framsteg och utveckling för Mariehamn som centralort. När kedjor med sina storskaliga och opersonliga affärsmodeller tar över, försvinner dock den känsla av närhet och gemenskap som småföretagen skapar. Den personliga servicen ersätts av en anonym upplevelse, och istället för att stärka staden riskerar vi att förlora både dess karaktär och vår identitet. Visst, Mariehamn blir attraktivt, men Mariehamn tappar personlighet. Det är redan svår att vara egenföretagare på Åland. Låt inte dessa sälj-jättar ersätta kvalitet med kvantitet. Jag vill även understryka att Mariehamn utan tvekan ”konkurrerar” emot Jomala rent handelsmässigt.
För att hela Åland ska blomstra krävs också att man satsar på de mindre kommunerna, inte bara Mariehamn. Urbaniseringen och digitaliseringen har redan lett till en avfolkning av skärgården, och det blir allt svårare att leva som skärgårdsbo på grund av högre levnadskostnader, resekostnader och begränsade jobbmöjligheter. Det är politikernas ansvar att se detta som ett strukturellt problem och agera därefter. Samtidigt som skärgården ofta framställs som en viktig del av Ålands turistattraktioner och sommarboende, är det både pinsamt och oroväckande att den får så lite fokus när det gäller långsiktig överlevnad och utveckling. Allt handlar om prioriteringar.
Orsaken till den stagnerande utvecklingen av Mariehamn är i mitt tycke på grund av att skyffeln och portföljen har vart i fel händer, och vi behöver ändra bestämmelser och lagar framför att ansöka om bygglov. Strukturen i samhället blir svagare medan fasaderna och skyltarna blir fler.
Att bevara det som gör Åland unikt borde inte ses som bakåtsträvande eller konservativt, utan som ett sätt att värna om vårt arv. Diskussionen har aldrig varit att vi ska förhindra all utveckling, utan att vi på något sätt kan hitta en balans där vi moderniserar utan att förlora det som gör Åland speciellt. Visst, varsågod, kalla oss bakåtsträvande och konservativa – men är det så farligt att vi vill ha Rökka ifred? Snickarglädjen bevarad? Paviljongen på Lillaholmen där den alltid stått?
Prioritera vår åländska identitet och själ – det är en framtid värd att investera i.
JULIA SNÄLLSTRÖM
