Att leva i nuet kan kännas svårt när framtiden präglas av frågetecken och oklarheter. Dagens ungdom har en uppgift som tidigare generationer inte haft. Det räcker inte längre med att planera sin framtid, vi behöver även rädda den. Det kan kännas överväldigande och tidvis hopplöst att hantera denna osäkerhet.

Hur ser framtidsutsikterna egentligen ut? Det handlar inte längre enbart om att planera vilket universitet man ska gå på och när man ska börja pensionsspara, det handlar om att säkra en framtid där dessa saker finns. Såklart vi unga känner oss övermodiga när vi påstår att vi ska ta oss an detta. Att ensam skapa en framtid är omöjligt, men tillsammans vet jag att vi kan.

Både nuet och framtiden präglas av kriser. Lia Markelin konstaterar i ”Den svenskspråkiga ungdomsbarometern 2022” (Tankesmedjan Magmas webbplats 2.11.2022) att andelen unga som känner ångest inför framtiden ökat med 14 procent. Först kom coronapandemin som sedan följdes av kriget i Ukraina. Utöver det bevittnar vi även attackerna på kvinnors rättigheter i USA och oroligheterna i Sverige. Det dåliga hopar sig och tidvis har jag svårt att se en framtid bortom allt det hemska, något jag tror att flera unga kan relatera till.

Mänskliga kontakter tror jag att kan vara det redskap som tar oss genom alla dessa katastrofer och domedagskänslor. Det är viktigt att inse att vi inte är ensamma med dessa känslor. Man ska prata med sina vänner om sin oro, och söka stöd av sina föräldrar och förlita sig på andra.

Enligt Markelin finns det ett starkt samband mellan ensamhet och psykisk ohälsa. Det är lätt hänt att glömma hur viktiga vi är för varandra. Vi behöver varandra nu och i framtiden. Jag vill till och med påstå att vi är varandras framtid. Ingen räddar världen ensam.

Vi lever alla i samma värld, omringade av samma kriser. Vi har en gemensam framtid att säkra. Framtiden är inte någon enskilds börda att bära.

I Tuomas Enbuskes och Märta Westerlunds video ”Leva för att arbeta eller arbeta för att leva?” (Yle Arenan 2017) säger Katja Mannerström, karriärsrådgivare, att man i framtiden behöver kunna uthärda snuttjobb och att inte alltid ha en fast anställning. Mannerström lyfter hur viktigt det kommer att vara med god psykisk hälsa i framtiden eftersom man konstant kommer byta arbete och tvingas börja om. Denna omformning av arbetsmarknaden beror i hög grad på AI och den tilltagande automatiseringen av samhället.

I ett läge av konstant förändring är stabila sociala relationer betydande för individens känsla av kontroll, menar Markelin. Hur god kontroll vi känner att vi har över nuet tror jag i hög grad påverkar hur vi ser på framtiden. Upplever vi att vi har kontroll känns också framtiden mer greppbar. Men många unga verkar hålla med om att vi allt mer förlorar kontrollen över det viktiga i våra liv.

I nuläget oroar sig de flesta unga inte för sina möjligheter till arbete i framtiden enligt Markelin. Detta tror jag i stort beror på att AI ses som både en möjlighet och ett hot.

Världen styrs av de äldre generationerna som gång på gång misslyckas med att ta framtiden i beaktande. Makthungriga ledare krigar för mer makt medan giriga politiker uppoffrar framtidens resurser för större vinst. Unga protesterar på gatorna, strejkar från skolorna och vi som kan röstar. Vi är många, men alltid räcker det inte till. Markelin lyfter statistik som jag anser att visar varför en stor del av kampen för framtiden utgörs av tomma ord. Enbart 13 procent av de unga deltar i en politisk verksamhet medan 66 procent anser att det är viktigt att engagera sig politiskt. När det kommer till att agera förlitar vi oss alldeles för mycket på att andra gör det som vi anser att borde bli gjort. I den meningen förlitar vi oss för mycket på varandra.

Det kan uppfattas som motsägelsefullt att jag understrukit vikten av medmänniskan för en bra framtid och nu plötsligt påstår att man måste göra saker själv. Men precis som Mannerström säger behöver vi även vara självstyrda och ta tag i saker själva. Vi ska förlita oss på varandra och söka stöd i våra relationer, ändå får vi inte glömma att även vi är en del av denna gemenskap. Du och jag, vi är båda medmänniskor. Precis som andra är viktiga för mig, är jag viktig för andra. Precis som min framtid är beroende av andra är andras framtid beroende av mig. Det är “vår” framtid, en morgondag som vi alla ska ta del av.

Fastän framtidsutsikterna är osäkra och präglas av frågor som aldrig tycks ta slut anser jag att det finns en strimma ljus i mörkret. Det är ett tvetydigt svar, men framtiden är tvetydig, det finns inga rätta svar. Det enda sättet att hantera osäkerheten är att acceptera den. Tillsammans med andra människor kan denna acceptans leda till en beredskap för vad än komma skall.

LINN GRANSTRÖM

Mer läsning

”Gary-effekten” räckte bara halvvägs för IFK Mariehamn

Fritidsbåt fick motorstopp på Ålands hav

Polis vill ha tips om mc-förare som försvann