SÖK
MENY
Både äldreomsorg och äldrepolitik
Under rubriken ”Av allra högsta vikt att kompetenssäkra äldreomsorgen” skriver Erika Boman, medicine doktor, med anledning av ett reportage av hennes föreläsning om hållbar äldreomsorg att ”Vi tolkar det vi ser och hör utifrån vår förförståelse och våra intresseområden.”
Så är det och jag reagerade på hennes citat : ”vi är urusla på det förebyggande arbetet i dag”. Och hennes fortsättning: ”En hållbar äldreomsorg kommer aldrig uppnås om uppdraget går ut på att släcka bränder i stället för att arbeta hälsofrämjande och förebyggande.”
Jag är själv inte så insatt i vad det ”förebyggande arbetet” borde innehålla, men sitter som medlem i den aktuella äldrepolitiska kommittén och har noterat och lyft det faktum att det mesta hittills har kretsat kring institutionsvård, ESB-boenden, närståendevård och sjukhusvård. Viktiga frågor självklart, men kommittén heter inte ”äldreomsorgskomitten” utan ”äldrepolitiska”.
Som ”äldre” definieras den som är 65+ eller kanske den som är pensionär – på heltid eller deltid – medan äldreomsorgen rimligen till största delen berör 85 +.
Eftersom medelåldern ligger kring 80 år så måste vi, som jag ser det, inom äldrepolitiken även fokusera på gruppen 65-85. Om vi sedan kallar det för ”Det ljuva livet” eller ”förebyggande verksamhet” är en smaksak.
Boman skriver: ”På Åland har man inom äldreomsorgen alltmer aktivt arbetat med förebyggande arbete, men det finns utvecklingspotential.” Kanske vi borde använda ordet äldrepolitik för att bredda ämnet från enbart äldreomsorg? ”Det förebyggande arbetet” börjar ju kanske redan i skolan med matlagning, hälsolära och gymnastik?
Och Boman fortsätter: ”Satsningar på hälsofrämjande arbete har påbörjats och jag sätter mitt hopp till att detta arbete ska få än mer fart i och med det kommande äldrepolitiska programmet och den folkhälsostrategi som jag vet att man engagerat arbetar med inom landskapsregeringen.”
Ett ”äldrepolitiskt program” bör innehålla en holistisk syn på äldreomsorg, där både institutionell vård, närstående vård, och demensvård är viktiga aspekter, men det bör också inkludera frågor om äldres livskvalitet, socialt liv, boende, och ekonomiskt stöd. Programmet bör också ta hänsyn till den stora gruppen pensionärer som lever utan annan hjälp än hemvård och städning och säkerställa att de har tillgång till tillräckligt stöd för att möjliggöra en aktiv och meningsfull tillvaro.
Själv har jag personligen sysslat med ”hälsofrämjande” aktiviteter under decennier och även sett nyttan av det och kommer att arbeta för att det får en stor synlighet i i det äldrepolitiska programmet.
STEPHAN TOIVONEN
ÅLÄNDSK DEMOKRATI
