SÖK
MENY
Bananrepubliken Åland
Förra mandatperioden myntade John Holmberg (Lib) uttrycket ”bananrepublik” när han var sur på centerregeringens hantering av makten. Jag, som tillhörde oppositionen även under den förra liberala regeringen, tyckte att skillnaderna var små. Nu regerar liberalerna med centern och det var ”intressant” att se hur debatten om sjukdomskostnadsavdraget såg ut.
Vid remissdebatten den 16 september föreslog oppositionen en bordläggning till den 23 då finansutskottet var på resa vid nästa plenum. Majoriteten föreslog då att bordläggningen skulle vara till nästa plenum och så blev det.
Förra mandatperioden ville den övriga oppositionen bordlägga ett ärende en vecka medan jag, i opposition, föreslog till nästa plenum. Då steg sittande talman Roger Nordlund (C) upp och kom till mig och sade att detta inte var värdigt lagtinget och undrade om jag kunde ta tillbaka förlaget så att hela oppositionen kunde vara närvarande. Det gjorde jag.
Nu fanns ingen talman som försvarade lagtingets värdighet. Inte heller finansutskottets ordförande John Holmberg (Lib) försökte försvara lagtingets värdighet. Majoriteten bestämde. Debatten avslutades alltså på onsdagen då utskottet var på arbetsresa.
Betänkandet skrevs snabbt och debatten inleddes den 25 september. Där föreslog oppositionen en bordläggning. Sittande talman Rainer Juslin (Lib) föreslog överraskande en omröstning om bordläggningen.
Den som varit i lagtinget någon månad bör ha noterat att första bordläggningen kräver endast förslag och understöd.
Sedan föreslog han en ajournering på max 15 minuter och sammankallade gruppledarna. Finns det stöd i regelverket för detta? Efter 31 minuter fortsätter plenum där talmannen konstaterar att lagtinget har bordlagt ärendet till nästa plenum. Det tog 31 minuter att korrigera talmannens försök till att kringgå regelverket.
Vid följande plenum lade oppositionen fram ett ändringsförslag, som enligt arbetsordning per automatik medför en bordläggning och föreslår bordläggning till nästa plenum, som enligt schemat är måndagen den 30 september.
Talmannen Jörgen Pettersson (C) konstaterar att ärendet är bordlagt och säger att plenum avbryts för en lunchpaus. Han sammankallar samtidigt talmanskonferensen.
Efter pausen sitter Rainer Juslin (Lib) som talman och inleder ”Plenum börjar, närvaroregistrering”.
När tog förra plenum slut? Skedde det bakom lykta dörrar i strid med regelverket? Hur/när gick kallelsen ut? Fanns det någon föredragningslista? Eller skedde inget i enlighet med regelverket? I bananrepubliker behövs inga regelverk. När Centern och Liberalerna regerar så gör man som man vill. Allmänna demokratiska om att en bordläggning skall följas av en paus åtminstone till nästa dag verkar majoriteten inte bry sig om. Behandlingen avslutas samma dag och de frånvarande får knappast ens reda på att de har missat ett plenum.
På måndagen fortsätter behandlingen av ärendet i andra behandling. Under den föreslås bordläggning, som understöds, till nästa plenum som enligt fastslaget schema är den 4 november.
Ledamot Nina Fellman (S) föreslår då bordläggning till ett plenum på eftermiddagen. Alltså igen en bordläggning, som inte är en bordläggning och till ett plenum som inte existerar. Ledamoten får understöd och talman Jörgen Pettersson (C) accepterar detta och lägger en omröstningsproposition som val mellan ett existerande plenum och ett påhittat. De nya reglerna haglar i den nya bananrepubliken.
Majoriteten röstar för förslaget emot demokratiska principer och regelverk. I en bananrepublik är det den med största fötterna som bestämmer.
STEPHAN TOIVONEN
ÅLÄNDSK DEMOKRATI
