SÖK
MENY
Beredskap och resiliens
I en insändare härförleden ställer Jonas Back frågor kring de högprioriterade beredskapsfrågorna som jag gärna ska försöka ge svar på.
Säkerhetspolitik består av flera element, bland annat ett starkt och kompetent försvar, diplomati med internationella avtal och en regelbaserad säkerhetsordning samt en effektiv civil beredskap. Den civila beredskapen är även prioriterat inom Nato där artikel 3 syftar till att stärka samhällets förmåga att motstå större störningar och kriser som hybridattacker, naturkatastrofer och sabotage av kritisk infrastruktur.
På Åland har staten och landskapsregeringen med dess myndigheter tillsammans med kommunerna ett stort ansvar när det gäller den civila beredskapen. Samarbete mellan landskapet och staten sker främst genom samrådsdelegationen för beredskapsärenden. Landskapsregeringen och lagtinget har årligen återkommande avstämningsmöten med gränsbevakningens och marinens högsta företrädare samt republikens president som samtidigt är Försvarsmaktens överbefälhavare. Samarbetsgrupper på hög nivå mellan landskapsregering och bland annat utrikesministeriet, inrikesministeriet och försvarsministeriet har etablerats för att stärka samarbetet ytterligare. Under detta år har CKP (Centralkriminalpolisen) och Skypo (Skyddspolisen) inbjudits till landskapet för informationsutbyte och diskussioner om fördjupat samarbete. Samarbetet med Försörjningsberedskapscentralen fungerar också utmärkt och ett flertal viktiga projekt som stöder den civila beredskapen håller i samarbete med dem på att verkställas. Ett omfattande arbete pågår också kring att klargöra behörigheterna när det gäller beredskap mellan landskapet och staten i samband med den totalrevidering av beredskapslagen som justitieministeriet bereder inför riksdagens beslut under senare delen av nästa år.
Min uppfattning är att grundberedskapen i det åländska samhället är god. Samtidigt pågår kontinuerligt ett omfattande arbete med att inventera, strukturera och stärka vår beredskap och kristålighet. Två konkreta exempel på detta är framtagandet av en för hela landskapet gemensam översiktsplan som anger de allmänna riktlinjerna för hur räddningsverksamheten i landskapet skall organiseras vilken ska vara klar under 2025 samt att en myndighetsgemensam läges- och ledningscentral skapas för att koordinera de insatser som krävs för effektivt kunna hantera krissituationer. Lägescentralen kommer bland annat att inkludera brand- och räddning, hälso- och sjukvård, socialvård samt ordning och säkerhet. Vidare kommer skyddandet av den kritiska infrastrukturen att stärkas genom implementeringen av cybersäkerhetsdirektivet (NIS 2) och motståndskraftsdirektivet (CER). Dessa lagar förutsätter såväl kunskapshöjning som investeringar, riskbedömningar samt kontinuitetsplanering för samhällsviktiga verksamheter.
I klimatförändringens spår väntas extremväder i form av stormar, översvämningar, torka och skogsbränder. En VA-åtgärdsplan är under beredning för vattenförsörjning, hantering av dagvatten och beredskapsåtgärder. Stöd finns för jordbruket för att trygga vattenförsörjningen. El- och telekommunikationskablar grävs ned och klimatanpassade åtgärder planeras i revideringen av plan- och bygglagen. Ett flertal direkta övningar, kurser och fortbildningar planeras som stärker den civila beredskapen hos myndigheter och befolkningen, med start nu i december.
Visst finns det en hel del kvar att göra men det är också viktigt att konstatera att vi på Åland på många olika plan har allokerat goda resurser för att möta olyckor och kriser i normala förhållanden, resurser som också är helt avgörande för hur vi kan klara av händelser under såväl exceptionella förhållanden som undantagsförhållanden.
KATRIN SJÖGREN
LANTRÅD
