SÖK
MENY
Dags att utreda skatteundantaget
Det åländska näringslivet och företagandet är åter uppe på den politiska kartan. Men av någon orsak lyser responsen och debatten med sin frånvaro, nu i så hög grad att det ryktas om att ett renodlat företagarparti behöver bildas för att få fart på hjulen.
Ärligt talat har det åländska näringslivet egentligen rätt bra förspänt. Det åländska samhället är i jämförelse tryggt och stabilt med en i jämförelse hög levnadsstandard och en i jämförelse hög grad av entreprenörskap. Vi har också facit på att landskapsregeringen, med den moderata näringsministern i spetsen, lyckades lotsa och hjälpa de åländska företagen genom pandemin med i jämförelse mycket bra resultat.
Så varför allt detta gnäll? Svaret är att globaliseringen helt möblerat om förutsättningarna. Den lokala skyddade näringslivsmiljön som tidigare var grundbulten i de åländska framgångarna har vänt helt om till att i stället bli det största problemet. Elefanten i rummet är naturligtvis det åländska skatteundantaget som utvecklats till att bli en byråkratisk stålbur i stället för en garant för ett levande ö-samhälle. Skattegränsproblemen handlar inte enbart om svårigheter i handeln utan genomsyrar och påverkar hela det åländska samhället.
Och problemet är formidabelt eftersom Ålandsprotokollet är binärt, det vill säga antingen så finns protokollet eller så finns det inte. De möjligheter som förts fram att omförhandla Ålandsprotokollet i vissa delar finns helt enkelt inte i praktiken, protokollet måste i så fall ersättas i sin helhet i en process som står helt utanför oss ålänningars kontroll. Den krassa verkligheten är att skatteundantaget då avskaffas eftersom varken EU eller Finland vill ha det. Och det är också anledningen till att man inte från åländskt håll försökt omförhandla protokollet, tanken är absolut inte ny.
En annan krass verklighet är att politiker från samtliga regeringspartier tillsammans med landskapsregeringens tjänstemän, ända sedan EU-anslutningen, lagt ned 1 000-tals timmar på att försöka hitta lösningar tillsammans med en helt ointresserad motpart. Att man även samtidigt måste skjuta på ett rörligt mål underlättar inte, regelverken utvecklas och förändras ständigt och kräver nya lösningar.
I stället för att ta en enorm risk i fritt fall, som sannolikt utvecklar ett dåligt läge till en fullständig katastrof, borde vi ge Åsub i uppdrag att utreda skatteundantaget. Inte bara vad gäller rederinäringen som man hitintills stannat vid, utan hur det åländska samhället påverkas i sin helhet. Vi måste ha fakta att gå på när vi snickrar ihop lösningarna. Och självfallet ska vi snickra i resultatorienterat samarbete med alla berörda och där våra färjerederier har en nyckelroll.
Vi måste naturligtvis också lösa de omedelbara problemen med den innovationsförmåga som utmärkt oss ålänningar i decennier, till exempel genom att ge gränshanteringsuppdraget till Åland Post som sedan skickar fakturan till landskapet. Jodå, principen måste vara att det är landskapet som ska stå för merkostnaderna för politiska beslut som försvårar orimligt. Det är en ren investering i ett mer välfungerande näringsliv som sedan genererar nya skatteintäkter av minst samma kaliber som investeringen.
Det är hög tid att vi på allvar vågar börjar engagera oss i det jobbiga att lösa vårt näringslivs grundproblem, det vill säga hantera elefanten i rummet! Det duger inte att ducka och tro att allt löser sig själv med tiden, eller bolla runt med populistiska utspel som skapar oreda och splittring där vi behöver fokus och samarbete.
ERIK SCHÜTTEN (MSÅ)
