SÖK
MENY
Dags satsa på barn med behov
Gard Larpes ( lib) nämner i sin senaste insändare bl. a barn med särskilda behov. Larpes betonar att det behövs mera stöd och åtgärder för att hjälpa dessa barn redan i tidiga skolåldern.
Som socialdemokrat och plastpappa till ett sådant barn håller jag med. Dessa barn med sina specialgåvor utgör en stor resurs för vårt samhälle om vi bara kunde ta tillvara deras förmågor utgående från deras egna speciella förutsättningar. Men dessa barn är ännu i dag fortfarande till en del behäftade med skam och skuldkänslor från föräldrar, släkt och vänner.
Dessa barn är dock inget att skämmas för, utan är en rikedom och ger oss andra erfarenheter i våra liv. Efter att ha träffat en del föräldrar till dessa barn kan jag dock konstatera att en del äktenskap eller samboförhållanden inte håller för påfrestningarna och många (särskilt kvinnor ) kämpar på ensamma med sina barn.
På Åland behöver vi ett pedagogiskt resurscentrum. Där lärare och föräldrar kunde få stöd och hjälp i vardagen i kontakten och arbetet med dessa barn. Många gånger ställs man inför oanade utmaningar och då skulle en sådan resurs kunna utgöra ett stöd och en trygghet. Varje barn är unikt och ibland krävs unika lösningar.
Vi skulle också behöva ett barn -och ungdomsboende på Åland specialiserat på neuropsykiatriska störningar, dels för att föräldrarna skulle få avlastning när det krisar och krafterna eller de sociala nätverken längre inte räcker till, dels för att vi i dag är tvungna att skicka iväg dessa barn/ ungdomar till Sverige eller Finland då de ibland drabbas av en djupare psykisk sjukdom eller då de under längre perioder uppträder hyperaktivt eller aggressivt.
Ganska vanligt är att en person med Aspergers syndrom kan drabbas av en psykos då puberteten börjar. En del barn har därför också kontinuerlig medicinering.
En annan fördel skulle vara att ett sådant boende skulle kunna vara ett stöd för föräldrarna när det gäller strävan till att ge barnen/ ungdomarna sociala färdigheter, och att bli självständiga individer som klarar sig själv. För mycket av de vardagliga saker som är naturliga för oss andra (t. ex att tvätta sig själv, sina egna kläder, betala hyra och räkningar, hålla ordning etc ) är en outtröttlig kamp och träning för dessa barn/ ungdomar att lära sig.
Reform struktur 07 poängterade bl. a att dessa barn/ ungdomar borde få utökade möjligheter att välja olika studieinriktningar i gymnasieskolan gentemot vad de får i dag. Vad jag känner till är det väl närmast sjömansskolan som erbjuder dessa ungdomar en möjlighet att skapa sig en yrkesverksam framtid i dag.
Men för att en ökad valmöjlighet till olika studieinriktningar på gymnasialstadiet skall uppstå krävs mera resurser i form av lärare med specialpedagogisk kompetens och möjlighet till elevassistenter samt ett äkta intresse att driva på denna fråga. Det känns nog som att övergången från grundskolan till gymnasieskolan är problematisk och att man nog kan anta att en del av de ungdomar som hoppar av gymnasieskolan finns bland dessa barn.
Än mer problematiskt blir det förstås om man redan misslyckats i grundskolan. Som Åsub: s statistik visar kommer det en strid ström av dessa elever ut från grundskolan, men vart tar de sedan vägen?. Framtiden tillhör alla, även barn / ungdomar med särskilda behov. Frågan är dock om vi vill satsa resurser på att ge dom den. För min del är svaret helt klart.
Henrik Lagerberg (s)
