SÖK
MENY
Därför röstar vi inte längre på vänstern
Jag tänkte försöka besvara Nina Fellmans fråga i Nya Åland den 1 augusti. Jag hör nämligen till den inte så ringa skara väljare, härstammande från den gamla arbetarvänstern, som gått från att ha röstat på kandidater som Fellman själv för 15–20 år sen, till att numera finna störst samsyn med de partier som Fellman benämner som extremhöger.
Hur kommer det sig? Har vi blivit besatta av djävulen? Har vi blivit galna?
Nej, det har vi inte. Jag menar bestämt att jag fortfarande väldigt långt har samma värderingar som innan, men att det snarare är vänstern som blivit galen. Ni övergav era gamla kärnväljare, ni slutade syna storkapitalet, rovkapitalismen och finanseliten.
Från att ha demonstrerat vid Davos gick ni till att bli globaliseringens främsta förkämpar. Ni slutade bry er om arbetarrättigheter, ni blundade för att en stor och oreglerad invandring gav för stor konkurrens på den mer lågkvalificerade arbetsmarknaden, ni struntade i den vanliga arbetarklassens livsvillkor vad gäller bostäder, bostadsområden, skolor, sjukvård, och ni struntade fullständigt i att en oreglerad massinvandring skapade så dysfunktionella och otrygga samhällen som vi ser facit på i till exempel Frankrike och Sverige.
Utöver de fall där invandrade individer beter sig illa, begår brott eller bidragsfuskar (jo, det finns rikligt beskrivet att även det senaste förekommer), är det ändå ingen som beskyller invandrarna själva, likt Fellman påstår. Nej det är nog helt och hållet politiken vi fördömer, och därför röstar vi inte längre vänster.
För mig liksom för de flesta är jämställdhet, rättvisa och likabehandling viktiga frågor. Men den numera feministiska vänstern övergav även jämställdheten till fördel för identitetspolitiken, med ständiga krav på positiv särbehandling för kvinnor och minoriteter. Inte ens den viktiga frågan om våld mot kvinnor sköter ni bra, ni sköter den uruselt.
Jag ser inget kvinnofientligt i de partier som enligt Fellman heter extremhögern, och tro mig, jag har försökt syna dem noga. Sannfinländarna röstade visserligen nyligen för att finländsk abortlagstiftning var bra som den var, men att kalla det för kvinnofientligt är nog att ta i å det grövsta.
Däremot är det så att nästan hälften av alla kvinnor i socialt utsatta områden, 48 procent, säger att de är otrygga kvällstid, och även 30 procent av kvinnorna i andra områden i Sverige. Det enligt Brås statistik. Detta, lagtingsledamot Fellman, är för mig en extremt kvinnofientlig politik.
Det havererade samhällskontrakt som i dag ses i Sverige, men som alltmer kryper sig på även i Finland är ingalunda enbart vänsterns fel. Näringslivet vill gärna ha tillgång till billig arbetskraft, liberaler vill ha öppna gränser för allt och alla. Men det var ni, vänstern, som svek oss. Era kärnväljare, vi som trodde på er. Och som om allt detta inte det vore nog, nu spottar ni på oss ytterligare genom att kalla oss rasister, nazister, extremhöger och ett hot mot demokratin. Att ni bara täcks, ni ska skämmas!
Att alla politiker inom de partier Fellman kallar extremhögern inte riktigt håller måttet vid närmare granskning (och de synas minsann mer än andra) är bara att beklaga. Inte är självfallet heller dessa partiprogram hundraprocentigt bra. Men föraktet för den hycklande nutida överklassvänstern är stort. Oss vanliga knegare får ni aldrig tillbaks.
ANETTE LEHTINEN
