SÖK
MENY
De äldre blir lidande
År 2018 antogs en ny läroplan och den innebär att inom närvårdarutbildningen även vuxna, nu, i motsatsen till tidigare, också ska läsa och avlägga prov i de så kallade gemensamma ämnen (GEM). Dessa ämnen är bland annat matte, kemi, fysik, engelska, svenska, finska och olika kurser i samhällskunskap, företagsverksamhet, arbetslivet, konst, hållbar utveckling med mycket mera.
Målet med detta är att uppnå en viss kompetenshöjning. Men vilken kompetenshöjning ska det vara då fokusen flyttas helt och hållet från de yrkesrelaterade ämnen, som ska vara kärnan i utbildningen, till GEM-ämnen då man måste bli godkänt i alla för att kunna erhålla examen?
Dessa ämnen är säkert bra för unga elever som i ett senare skede vill utbilda sig vidare. Men de flesta av oss är i vuxen ålder som redan vet vad vi vill jobba med. Ingen patient/klient har fördel av att en närvårdare är bra på sannolikhetsläran. Vi elever som går denna vuxenutbildning anser att detta är oresonligt.
En vuxenutbildning ska vara flexibel och ska fokusera på ämnen som verkligen är viktiga för att eleven skall bli en bra och kompetent närvårdare. Den ska dessutom skilja sig från en ungdomsutbildning då en vuxens vardag är helt annorlunda uppbyggd. Varför stryker man inte vissa ämnen och lägger mer energi på till exempel första hjälpen-kurser som idag inte ingår i denna utbildning?
I svenskan lär vi oss bland annat hur man skriver uppsats, debatterar eller söker källor på internet när man argumenterar. Inget fel på det. Men den stora majoriteten i klassen består av utlänningar. Vi lärde oss bra svenska men den kan naturligtvis förbättras. Varför inte tar upp mera grammatik eller svenskan vi behöver för vårt yrkesutövande?
Dessutom kommer det fram att vi även ska plugga finska och även här ska vi bli godkända i alla prov. Annars får vi ingen examen. Hur rimmar detta med Ålands självstyrelsebakgrund och bevarandet av det svenska språket här på ön? Ska vi verkligen acceptera detta?
Märkligt att ålänningar som studerar samma yrke på fastlandet inte måste läsa finska därför att de är ålänningar. Skulle vi ha fått denna information innan vi började med utbildningen skulle en del av oss inte tackat ja till denna utbildning.
Några av våra klasskamrater överväger redan nu att hoppa av utbildningen. Vårdbehovet på Åland kommer att öka. Så vi måste se till att det backas upp med tillräckligt antal människor som är beredda att utbilda sig. Men så som det ser ut idag, med läroplanens upplägg ser vi en stor risk att antal vuxna sökande kommer att minska.
Vill vi ha det så här? Ska vi själva slå oss undan benen genom att vi godkänner det? Vårt svar är nej.
RENÉ JANETZKO, ELEVERNA NVAV19 PÅ ÅLANDS YRKESGYMNASIUM
