SÖK
MENY
Demensboende eller en plats att bo på för personer med demens?
Det kan verka vara egalt vilket begrepp man använder. Begreppet ”demenssjuk” och ”dementa” är vanliga inom den retorik som finns i vår dagliga kommunikation mellan folk i allmänhet, i formella sammanhang och i media. Dement är ett ord som betyder utan sinne. Den som lider av demens börjar förändras, är sig inte längre lik. Medarbetaren, maken, systern, föräldern eller den bästa vännen är inte längre som förut. Det är som om hen förlorat sig själv.
Men personen finns kvar bakom sjukdomen. Hen lever med sin skadade hjärna; en hjärna som inte längre kan vara rationell, inte kan sortera mellan minnen och dagliga händelser, som inte längre känner igen och som blandar ihop ansikten och händelser. Personen kanske inte längre kan klä sig eller förstår hur saker fungerar, även om hen förut var expert. Personen med demens känner heller inte igen sig själv. Inom personen sker en ständig kamp att hålla fast vid den man är, att ” hålla ihop ”. Det är en mycket förvirrande upplevelse som kan leda till ilska, irritation och sorg över saker som tidigare var enkla och alldagliga.
”Vi andra” som inte (ännu) har dessa problem skyggar. Sjukdomen kan upplevas skrämmande och vi vill inte bli påminda om att vi själva kan drabbas. Är vi närstående fylls vi av sorg, oro och av svårigheter att få vardagen att fungera. Vi vill tala om den anhöriga med sitt namn. Att bli omtalad och beskriven utifrån ett begrepp och inte som en person är nedvärderande. Vi vill att vår mamma, man eller bästa vän, liksom att vi själva, ska bemötas med respekt och värdighet.
Men på ett samhällsplan, bland vårdpersonal, ledare, beslutsfattare och i media används begrepp som ’demenssjuka’ och ’dement’ med lätthet. Kanske för att det är en vana. Kanske för att det behövs något som skyddar mot allt det som demenssjukdomar innebär, och att objektifiera och sätta etiketter på människor är ett sätt att skydda sig. Då kan orden dement, dementa, demensvård, demensboende bli ett skydd, men också en oavsiktlig värdering och respektlöshet mot personer med demenssjukdom och deras närstående.
Nedvärderande begrepp kan oreflekterat leda till att beslut tas utan respekt för ett värdigt liv. Ekonomiska aspekter och enkla lösningar riskerar att gå före i stället för det som ska vara grundläggande för att skapa en miljö av lugn, trygghet och lämplig stimulans. Lösningar som försvårar i stället för att underlätta för vårdpersonal att skapa ett värdigt och gott liv med en meningsfull vardag, som är deras uppgift.
Vår förhoppning är, att framöver få höra och läsa om ett planerat ”boende för personer med demens” och att de som har kraft, makt och skyldighet i sitt arbete har fokus på personen i stället för sjukdomen. Det motverkar ett rutinmässigt bemötande av personer med demens och deras närstående. Det innebär att visa att de har ett värde.
REGINA SANTAMÄKI FISCHER
LEG SJUKSKÖTARE, MEDICINE DOKTOR OCH DOCENT I OMVÅRDNAD
ERIKA BOMAN
LEG. SJUKSKÖTARE, MEDICINE DOKTOR I OMVÅRDNAD
