Det går utmärkt att ha flera tankar i huvudet samtidigt trots att det tenderar att vara svårt i det polariserade debattklimatet, både demilitarisering, neutralisering och säkerhets- och försvarspolitik. Jag upplever att det finns en viss misstro kring de åländska politiska linjedragningarna. Det finns åsikter och funderingar kring säkerhet och det politiska engagemanget.

Självstyrelsemyndigheterna har, kanske av någon slags missriktad välvilja genom åren, inte kommunicerat ut de diskussioner och möten vi haft på årlig basis med marinen och gränsbevakningen. Det är en skyldighet för oss politiker att ha information och grepp om ålänningarnas säkerhet och samtidigt värna demilitariseringen.

Det har påtalats åtskilliga gånger att vi från åländsk sida ser positivt på säkerhets- och försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland. Jag har varit med upprepade gånger som företrädare för självstyrelsen i möten mellan gränsbevaknings och marinens högsta företrädare. Skypo, skyddspolisen besöker också Åland regelbundet.

Det finns sedan många år en formaliserad kontaktgrupp med utrikesministeriet. Under förra mandatperioden formaliserades en kontaktgrupp mellan Åland och försvarsministeriet. Utrikesministern, försvarsministern, försvarets underrättelsetjänst samt representanter för flygvapnet var på besök. Nu har även kontaktgrupper bildats med inrikesministeriet och finansministeriet.

Det smärtar att vi blir beskyllda för att inte ta ansvar och bidra i riksmedia. Det är fullständigt klart att i händelse av kris och krig mobiliserar också ålänningarna. Det har vi alltid gjort och kommer fortsättningsvis att göra. Min farfar och hans bröder deltog i hemvärnet. Morfar var utkommenderad lots på kustpansarfartyget Ilmarinen. I boken ”Åländska sjömän under andra världskriget” kan man läsa om umbäranden, plikt och offer. Den åländska flottan deltog i den finländska försörjningsplikten. Min pappas 22-åriga morbror omkom när fartyget han tjänstgjorde på, som gick lastad med koks för finsk hamn, minsprängdes i södra Östersjön. Den åländska flottan räknas fortfarande som en avgörande faktor för hela landets försörjningsberedskap.

Det är angeläget att komma ihåg att av hela det omfattande området som utgör säkerhetspolitik är försvarspolitik en del. Men en betydande del utgörs av diplomati och internationella avtal. Demilitariseringen är äldre än både nationen Finland och Ålands självstyrelse. Det är inte bara Ålands och Finlands sak utan hela världssamfundets. Finland har en stolt tradition av fredsförmedling. Inte minst genom CMI, en oberoende organisation grundad av nobelfredspristagaren president Ahtisaari. Vi lever i någon form av polykris, kriserna och utmaningarna avlöser varandra. Klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, flyktingkriser och nu även krig i Ukraina. Demilitariseringen och neutraliseringen har överlevt två världskrig. Ålandsexemplet har genom åren studerats av länder med konflikter och minoriteter, som exempel, Moldavien, Palestina, Georgien och i vintras även av Ukraina genom ambassadör Dibrova. Det kan finnas element i vår demilitarisering som kan användas när det väl blir fredsförhandlingar I Ukraina. Genom Natomedlemskapet har också Åland blivit tryggare.

Erik Melander, professor i fred- och konfliktforskning vid Uppsala universitet har forskat kring länders försvarsvilja. De nordiska länderna har i forskning visat sig ha en märkligt hög försvarsvilja. Generellt finner forskningen ett samband mellan samhällen med tolerans för olikhet, betoning av självförverkligande, frigjordhet och låg försvarsvilja. Men de nordiska länderna kombinerar just dessa värderingar med ovanligt hög försvarsvilja. Forskarna för fram tolkningen att den ovanligt höga försvarsviljan kan förklaras av en vilja att försvara bland annat just dessa värderingar och det fria samhället.

Allt detta kan Åland skriva under på och jag tror det är en viktig bakgrund till att flera ålänningar gick Försvarsutbildningsföreningens kurs. Vi var också många ålänningar från samhällets alla sektorer som deltog i den 59:de specialkursen för övergripande säkerhet när den för första gången ordnades på svenska. Det handlar om förebyggande beredskap och egenmakt.

När det gäller vår egen beredskap behöver vi aktivera oss. Beredskapslagstiftningen är under revidering. Det är flera frågeställningar för Ålands del som behöver klarläggas. Vi har ett behov att organisera och strukturera oss. Den civila beredskapen och resiliensen behöver stärkas. Genom att stärka beredskapen förebyggs risksituationer och förmågan att agera under olika former av kris stärks. Det handlar om allt från försörjningsberedskap, strukturer till utbildning. En valbar kurs på gymnasialstadiet kunde vara en början. Men även beredskap att hantera klimatförändringar med stormar, torka, bränder och översvämningar samt klimatanpassa jordbruket.

KATRIN SJÖGREN (Lib)

Vice talman

Mer läsning

Här hittar du helgens digitala korsord

IFK besegrade Ekenäs IF och tog klivet upp på ”säker mark”

Kaj Jansson väcktes av Mariellas besättning mitt i natten