SÖK
MENY
Demokratin levererar!
Uppdelningen i flera kommunförbund och i 16 kommuner gör ofta att vi på Åland splittras och det skapas spänningar mellan de olika delarna. Den här uppdelningen är tyvärr flera politiker beredda att använda i just syftet att splittra oss ännu mer. Vi har sett några riktigt dåliga exempel på det nu den senaste tiden i samband med förslaget till kommunreform.
En vanlig strategi när man vill få många att sluta upp bakom en motståndsrörelse är att skapa en extern fiende. Den här gången, som ofta tidigare i historien, är den externa fienden huvudstaden. Istället för att fundera på hur man ska lösa de utmaningar man själv står inför är det lättare att skapa opinion och driva på mot en gemensam extern fiende.
Vissa påstår att Mariehamn är vinnare och andra att staden är förlorare på det här förslaget till kommunindelning. Hur kan det vara så att man uppfattar ett förslag så olika? Den ena säger att Mariehamn är den enda vinnaren eftersom man slipper slås ihop med en annan kommun och andra säger att förslaget är en katastrof för att man inte får gå ihop med en annan kommun.
Det är precis här svaret finns på hur man kan uppfatta det så olika. Om man är emot förändring så tycker man att staden är vinnare eftersom man uppfattar att staden berörs relativt lite av gränsjusteringarna, medan om man är positiv till förändring så upplever man att Mariehamn är förlorare av samma orsak. Det är alltså viljan till förändring som styr uppfattningen om vinnare eller förlorare.
Då kan de flesta lista ut att jag inte tycker att det förslag som nu ligger är det bästa för staden, men det är inte det viktigaste eftersom vi gemensamt måste hitta en lösning för hela Åland. Så sluta att diskutera vilken kommun som vinner eller förlorar. Vi gör det här för alla på Åland, inte för en enskild kommun!
Det största argumentet som talar mot dagens kommunstruktur talar för sig självt. Vi har under många år sett en avfolkning av flera kommuner. Vi har sett skolor och butiker läggas ned och en försörjningskvot med en mycket negativ trend. Åland är vid vägs ände när det gäller våra 16 kommuner. Färre kommuner kan råda bot på många problem och ge möjligheter till minskad byråkrati och en effektivare organisation, förutsatt att den görs på rätt sätt.
Alla ni som förespråkar dagens kommunstruktur är snabba på att kräva svar på hur det ska bli med färre kommuner och vilka vinster det ska ge, men ni är lika skyldiga att svara på frågan hur dagens kommunstruktur ska klara den negativa utvecklingen av demografin och försörjningsbördan?
För vi har nämligen inte mer pengar att pumpa in i landskapsandelssystemet till kommunerna. Oavsett sammansättning av landskapsregering har det konstaterats vara ett faktum. Anslagen har minskats och måste sannolikt minskas ännu mer. Så svara på hur vi ska klara av utmaningarna med befintlig kommunstruktur utan att tillföra mer pengar från landskapet?
Vi har hittills inte fått några sådana svar.
Men det finns väl inget annat svar än att vi måste få till stånd färre kommuner för att skapa möjligheter till att möta framtidens utmaningar.
Vi är alltså ordentligt administrativt och politiskt överorganiserade. Som politiker ger jag gärna ifrån mig kommunal makt genom att ha färre politiska organ och genom att minska de administrativa enheterna till fördel för en god service till ålänningarna. Hur kommunkartan ska se ut finns det många åsikter om inom samtliga åländska partier.
Ytterligare kan man konstatera av ÅSUB:s rapportering att viljan till förändring är större hos befolkningen än hos de förtroendevalda i kommunerna. Behovet av en helt ny övergripande kommunstruktur är uppenbar, men många berörda maktinnehavare, både tjänstemän och politiker, försvarar sina egna positioner vilket gjort det oerhört svårt att få en politisk vilja till kommunsammanslagningar.
De dubbla rollerna där de flesta lagtinget också är kommunpolitiker gör inte saken enklare att lyfta blicken och se Åland som en helhet. Vi borde alla vara ålänningar istället för att vara mariehamnare, saltvikare, jomalabor o.s.v.
Jag har därför länge varit en förespråkare för att en folkomröstning ordnas om den här saken. Alltså inte flera kommunala folkomröstningar, utan en som vi skulle ha ordnat från lagtinget för hela Åland samtidigt.
Mitt huvudargument för att vi skulle ordna en folkomröstning var för att låsa upp den låsta politiska situationen och framförallt för att uppbringa politiskt mod i landskapsregeringen och i lagtinget. Nu finns det politiska modet. Det syns tydligt i förslaget.
Så länge det politiska modet finns, så behövs ingen folkomröstning. Och ur demokratisynpunkt är det här dessutom en stor framgång, tvärtemot vad andra påstår. Ålänningarna har röstat in en majoritet som gick till val på att förverkliga en kommunreform med färre kommuner. Nu finns ett förslag som innebär just det.
Så demokratin levererar!
Petri Carlsson
Lagtingsledamot
