SÖK
MENY
Det finns en gräns
Det finns en gräns för alla i olika sammanhang. För mig drogs den i går när vi var på revyn i Saltvik. Tyvärr vill jag tillägga. Deltagarna var som vanligt helt fantastiska, kanske till och med bättre än någonsin, ändå satt jag där och led bakom allt skrattande.
Jag har alltid haft vänner, bekanta och släkt som varit politiker inom olika partier och jag har klagat och haft åsikter ibland, mest där hemma vid köksbordet faktiskt, för att jag är feg. Jag skulle aldrig våga eller ens vilja ställa upp i politiska val och jag har alltid beundrat dem som gjort det.
De invalda och styrande ska granskas i en demokrati, det vill jag tro att alla tycker, men måste det inte finnas en gräns. Gick den vid Capitolium i USA när det stormades, eller när föraktet mot våra folkvalda nu har blivit norm och det nya normala?
Vi lever i en tid som är i fritt fall på alla fronter och klagandet fyller en funktion men det tål att tänka på var gränsen går och vem man själv blir av för mycket klagande och förakt. Vi är alla med och bygger samhället men på olika sätt och vi har alla ett ansvar … media, de demokratiskt invalda politikerna, du och jag hemma vid köksbordet eller någon annanstans. Man ställer upp i politiska val för att bidra till samhällsutvecklingen men det finns en risk att yngre väljer bort ett politiskt engagemang på grund av det massförakt som nu gror och då är demokratin i fara på riktigt, även för oss här på Åland.
Varför satte jag skrattet i halsen mest hela tiden under revyn? Förutom att min man har gett sig in i politiken så handlar det nog om att det råder ett hatklimat runt om i världen och på olika plattformar. Mer än någonsin blir vi matade med mycket hat och förakt just nu och även om en revy ska vara vass så borde också nävarna höjas mer för hopp, glädje och värme kan jag tycka. Vi behöver helt enkelt mer enighet och mindre splittring.
I all välmening,
MARLENE LINDBÄCK
