SÖK
MENY
Direktiven är snäva och ängsliga
Tack för den givande debatt som just nu förs med anledning av sångstunderna som Jomala församling gör på kommunens daghem och förskolor. Debatten gäller, för vår del, i huvudsak detta: Utbildnings- och kulturavdelningen vid Ålands landskapsregering har infört och praktiserar en syn på religionsutövning som inte är i enlighet med övriga Finlands. Den tolkning som utbildnings- och kulturavdelningen praktiserar är inte heller samma tolkning som Finlands justitieombudsman gör.
Till skillnad från vad Nya Ålands ledarskribent Johan Orre anför (Nya Åland 16.12) är sångstunderna varken i första hand underhållning eller har en missionerande funktion. Sångstundernas syfte är primärt pedagogiskt och att betrakta som en service till kommuninvånarna.
Sångstunderna är också församlingens sätt att fortsätta traditionen av musikalisk fostran som kyrkan drivit i samhället genom generationer. Det går en rak linje från sångstunderna på dagis, via församlingens barnkörer, till de sångare som är yrkesverksamma och de hobbysångare som utgör grunden för Ålands rika körliv.
Sångstunderna har en genomtänkt pedagogisk linje. Sångerna innehåller till största delen rörelser, och är utvalda för att stöda och utveckla barnens motorik, balans och rörelseglädje och för att utveckla barnens röstmuskulatur, ge sångglädje och förankra barnen i den traditionella barnsångrepertoaren.
De barn som sedan 2012 deltagit i Fredrik Erlandssons sångstunder (alla Jomalabarn i årskurs 1-9) delar en stor, gemensam sångrepertoar. Många sånger är desamma som sjungits på församlingens dagissångstunder sedan dessa började på 1980-talet.
En stor majoritet av de åländska barnen döps och för en majoritet av alla avlidna önskas en kristen begravning, även om den avlidne och/eller de anhöriga inte hör till kyrkan. En begravning kan upplevas skrämmande för ett barn, men om barnet är bekant med begrepp som ”Gud”, ”kyrka” och ”präst”, och dessutom känner igen kantorn från sångstunder på dagis, kan upplevelsen bli tryggare.
Vad är och vad är inte religionsutövning? I Finland dras gränsen vid gudstjänster och bön. Att sjunga sånger som innehåller ord eller budskap kopplade till tro eller religion, bära eller berätta om symboler, traditioner eller andra attribut är alltså inte religionsutövning.
Justitieombudsmannen har klarlagt denna linje i uttalanden kring till exempel julsånger i skolor.
Jomala församlings sångstunder på dagis innehåller inte inslag av förkunnelse eller omvändande, vilket enligt Europeiska människorättsdomstolen är avgörande för om en situation skall tolkas som religiöst neutral eller inte. Inte heller innehåller sångstunderna påståenden om att kristendomen är den enda rätta trosuppfattningen eller att andra trosuppfattningar är felaktiga, vilket naturligtvis skulle kunna vara problematiskt utifrån rådande läroplaner.
Mot bakgrund av ovanstående menar vi att de direktiv som för tillfället gäller för församlingars sångstunder på kommunala daghem är baserade på en snäv och ängslig tolkning av begreppet religionsutövning.
Följden av att utbildnings- och kulturavdelningen frångår praxis är, förutom det pedagogiska bortfallet, är att vi i framtiden riskerar en rad absurda frågor kring vad som är tillåtet i dagisverksamheten. Vilka ord, symboler och attribut får användas av personal och besökare?
Jomala församlings sångstunder på kommunala daghem, med några sånger som innehåller ordet ”Gud” och närvaron av en prästs yrkeskläder, faller inte inom ramen för den gängse tolkningen av religionsutövning. Därmed står sångstunderna inte i strid med läroplanen.
Bland annat genom sångstunder på kommunala daghem önskar Jomala församling fortsätta betjäna människor i Jomala.
STEFAN ÄNG, KYRKOHERDE JOMALA FÖRSAMLING
FREDRIK ERLANDSSON, FÖRSAMLINGSMUSIKER JOMALA FÖRSAMLING
REDAKTIONEN SVARAR:
Sångstunderna är en pedagogisk service till kommuninvånarna, skriver Erlandsson och Äng. Varför måste då nallen vara utklädd till präst? Varför måste sånger om gud sjungas?
Dessa frågor väljer församlingens företrädare att inte svara på. Om syftet hade varit pedagogik och motorik hade väl uppoffringen att lämna bort prästkläderna och sånger om gud varit minimal. Men de här elementen är uppenbarligen värda att strida för.
Äng och Erlandsson hänvisar till ett JO-utlåtande om julsånger i skolan. Grundskolelagen slår också fast att religiösa inslag i samband med högtider går an. Där finns alltså ingen konflikt.
Justitieeombudsmannen har också givit ett utlåtande gällande tre skolors införande av vad som kan uppfattas som religiös musik i skolan. JO skriver bland annat: Elever får inte tvingas till att sjunga psalmer.
JO menar också att om skolor skriver samarbetsavtal med församlingar borde elevernas åsikter beaktas. Har man gjort det?
Äng och Erlandsson menar att sångerna på dagis inte innehåller inslag av förkunnelse eller omvändande. En av sångerna som har lyfts i debatten är Vi sätter oss i ringen. Den texten innehåller bland annat: Gud är allas pappa. Och tack gode gud för jorden.
Knappast tar alla det bokstavligt, lika lite som att krokodilen i bilen inte fick plats med sin svans, då den fick ligga på ett flak där bak. Är det religiöst neutralt? Det går nog också att göra tolkningen att svaret är nej på den frågan.
Församlingen har besökt daghem sedan 80-talet, skriver Äng och Erlandsson, men vi har inte haft en grundskolelag med konfessionslös religionsundervisning sedan 80-talet. Vi har haft den sedan 2020-talet. Det är nya tider.
JOHAN ORRE
