Det händer äntligen något positivt som kan trygga ejderns framtid men för att genomföra det hela krävs det att vi inser vad vi står inför.

AEWA har tagit fram en tio års plan för att rädda ejdern och det innefattar Norge, Ryssland, Keltiska- och Baltiska havet och bygger på en färsk grundlig forskning om orsakerna bakom ejderns nedgång. I rapporterna är havsörnens nuvarande antal den störst bidragande orsaken till ejderns häcknings bekymmer och överlevnad.

En doktorsavhandlingen skriven av Camilla Ekblad är mycket välgjord och saklig men det finns frågetecken som exempelvis förslaget att ejdern skall bjudas in till bebodda platser där örnen är rädd för människan känns som att allt skall rättas efter havsörnen nu och inte tvärtom. För en art som överlevt i havet sedan urminnes tider måste vi jobba för att det fortsatt skall vara möjligt och var finns platsen där örnarna är rädda för människor år 2022?

Havsörnen av idag häckar och lever redan inomskärs bland stugor och båtfolk och har tappat sin naturliga rädsla för människan. Här i Mariehamn som ett exempel är ejdern jagad av havsörnen ända in i Svibyviken och de enda överlevande ungarna var de som lyckades gömma sig under bryggorna i båthamnen. Så tanken att havets fåglar måste flytta in till båthamnar och bryggor för att överhuvudtaget överleva är helt oacceptabelt och en lösning som nog ingen vill se.

Lågskär som ett exempel som är befolkat och som Birdlife arrenderar där endast 17 överlevde av 5 000 ejderungar trots deras närvaro 24 h i dygnet.

Vi måste våga inse vidden av obalansen med denna överstora örnstam och minska den snarast möjligt och det finns bara en väg att gå när åldern på en örn är 20-25 år och det är att bedriva någon form av skyddsjakt för att rädda ejdrarna med flera och skapa ordning och balans i naturen på lång sikt. Men detta så snabbt som möjligt medan vi har något att rädda! Det stora medborgarinitiativet från oss ålänningar om ejderns bevarande i havet har man inte vågat röra i och det är en besvikelse men det skall erkännas att den nya jaktlagen är trots allt ett steg i rätt riktning för våra sjöfåglar inomskärs och i viss mån även för ejdern. Att lägga ner massor av tid och pengar på viltvård kräver en mycket större helhet som även täcker fåglarnas överlevnad på vattnet om det skall ge resultat för vad är det för idé att rädda en häckning på land när liven man räddade blir örnmat väl ute på vattnet?

Ett förslag till ändring är att plocka ner havsörnsbon kring viktiga ejderkolonier samt införa skyddsjakt på örnen för att rädda ungarna på vattnet. En minimal jakt gör enbart att den naturliga rädslan för människan återkommer och örnen drar sig naturligt tillbaka ifrån häckningsskären och det kommer att få en omedelbar effekt men förblir ändå en droppe i havet av antalet örnar vi har att göra med i dagsläget. Ejdrarna på Lågskär måste räddas till varje pris och nuvarande arrendatorn Birdlife bör bytas ut på grund av deras ointresse att rädda ejdern då deras policy lyder att ”naturen har sin gång” trots att havsörnens antal av idag är deras mänskliga skapelse. Birdlife tackade även nej till att besöka Ådans vänner och se deras framgångskoncept och ta del av kunskapen på Båtskären med att rädda ådorna med motiveringen ”vi besöker inga jägare”. Ön Signilskär utanför Eckerö som även den arrenderas av Birdlife har redan länge varit tomt på ejder och blivit så under deras långvariga arrendetid. Man kan fråga sig idag hur den utraderingen av ejdern på Signilskär gått obemärkt förbi av bland andra Ålands natur & miljö?

Mitt förslag är att Birdlife byts ut mot människor som kan utföra viltvård i samma anda som Ådans vänner på Båtskären som blivit en framgångssaga. Detta som ett pilotprojekt för att rädda Finlands viktigaste ejderkoloni.

Personligen anser jag att inbjudan att flytta ejdern inomskärs är bättre lämpad för Birdlife än för ejdern och våra ejdrar kan nog bara hålla med.

NICLAS NORDLUND

Mer läsning

Landskapet vill införa praktiskt prov för jägarexamen

Mer fakta om mårdhunden

Sverige vill köpa in åländska mårdhundar