SÖK
MENY
Ekocid har präglat mänsklighetens historia
Lämpligt i och med minnesdagarna för Hiroshima och Nagasaki går Oppenheimer på bio. Filmen påminner oss om farorna med makt utan ansvar och mänsklig genialitet utan moralisk kompass.
Med våra egna uppfinningar och dilemman står vi i dag inför en global kokning, ekologisk utarmning och ett hotfullt AI. Samtidigt vet vi om, såsom Robert Oppenheimer, att det vi håller på med är otroligt riskabelt. Vi förklarar ändå för oss själva att ”bomben är nödvändig”.
Vi rullar på våra liv och samhällen som förut för att vi är rädda för att någon annan ska hinna före, bli bättre och starkare än oss. Vi säger till oss själva att vi nog ligger ett par steg efter och måste komma ikapp. I en scen säger Oppenheimer ”but we have no choice”.
Men det har vi.
Professor Arthur Galston uppfann formeln till Agent Orange, som gjorde det möjligt för USA att förstöra mer än två miljoner hektar av vad som tidigare varit frodiga vietnamesiska skogar, betesmarker och mangroveträsk. Agent Orange skadade så otroligt många människor – tänk bara på de barn vars missbildningar inte bara hindrade dem från att leva ett värdigt liv utan, i många fall, hindrade dem från att överhuvudtaget leva.
Fördärvad över dessa effekter ville Galston se till att något sådant aldrig mer skulle ske. Han uppfann begreppet ekocid, miljömord, vilket han definierade som ”medveten förstörelse av miljön” och påstod att den handling som ”förvandlar ett bördigt slättland till en ofruktbar öken borde betraktas som en förbrytelse mot alla människor”. På samma sätt som världen straffat dem som gjort allvarliga förbrytelser mot människor, borde också denna form av förbrytelse, menade Galston, vara internationellt straffbar.
Ekocid är ännu inte ett internationellt brott. Den finns ännu inte med som begrepp i Internationella brottmålsdomstolens grunddokument: Romstadgan.
Flera stater har en aversion mot att få sina politiska beslut ifrågasatta på internationell nivå. Men det skulle också sätta käppar i hjulet för länder att fortsätta ha kärnvapen eftersom dess användning skulle skapa en allvarlig och vidsträckt skada med långvariga konsekvenser.
Kriget i Ukraina är en påminnelse om att ekocid inte bara är en abstrakt idé. Här ser vi tydligt hur miljön utnyttjas som ett brutalt vapen. Men låt oss inte blunda för att detta inte är något isolerat fall. Det är en del av ett mönster som har präglat mänsklighetens historia, inte minst i Hiroshima och Nagasaki samt under Vietnamkriget.
Precis som vi har sett människor i Ukraina och runt om i världen ena sig för att hjälpa och stötta dem som lider, kan vi också ena oss för att skydda vår planet. Det är vår plikt att kräva ansvar från våra ledare, att kräva internationella avtal och regler för att förhindra ekocid. Om ingen ställs till svars för dessa handlingar kommer det att vidmakthålla straffriheten och gärningarna kommer att uppfattas som acceptabla också på andra ställen.
Det är trots allt enbart tillitsfullt skapade gemensamma regler som kan dämpa den inneboende känslan att någon annan hunnit före, blivit bättre eller starkare än oss. En global ekocidlagstiftning skulle på det sättet förhindra fler som Oppenheimer att använda vetenskapliga framsteg på fel sätt och åtminstone hjälpa att rätta till mänsklighetens moraliska kompass.
Texten är en bearbetning av talet på Hiroshimaafton och finns i sin helhet på Emmaus hemsida.
SIMON HOLMSTRÖM (HI)
MEDLEM AV EKOCID-ALLIANSEN
MEDLEM AV UKRAINAS HÖGNIVÅGRUPP FÖR MILJÖÅTERSTÄLLNING
