SÖK
MENY
En ljusning för självstyrelsen!
Finlands utrikespolitiska inställning till minoriteters rättigheter är intressant i förhållandet till Ålands självstyrelse. Självstyrelsen har sina rötter i den internationella uppgörelsen 1921, då Nationernas Förbund gav Åland en särskild status som ett självstyrt område inom Finland. Detta innebar att Finland lovade respektera Ålands särställning, dess språk (svenska), kultur och självstyrelse så långt som möjligt utan att Åland skulle bli en suverän stat.
Åland har sedan dess haft en autonom status, reglerad genom självstyrelselagen, även om bland annat utrikespolitik och försvar med mera kontrolleras av Finland. Det har funnits långvariga diskussioner om att modernisera och utvidga självstyrelsen så att den bättre speglar det ursprungliga löftet om ”så långt självständigt som möjligt”. Målsättningen för Åland har varit att få en liknande nivå av autonomi som Färöarna har inom Danmark.
I ljuset av att Finlands utrikespolitik nu har fokus på minoriteters rättigheter, vilket betonas av både president Stubb och statsminister Orpo i Hufvudstadsbladet den 4 oktober, kan man tänka sig att dessa principer även kan spela en roll i de interna förhandlingarna om utvecklingen av Ålands självstyrelse. Om Finland stärker sitt åtagande att stöda minoriteters rättigheter internationellt, skapas det förväntningar om att samma engagemang ska återspeglas för minoriteter inom landets gränser, särskilt för en unik minoritet som ålänningarna, med egen kultur och språklig identitet.
Problemet med behörighetsöverföringen, där Åland önskar mer självbestämmande inom till exempel områden som skattepolitik och näringsliv, har varit svåra frågor i förhandlingarna. Om nu Finlands regering vill visa sin vilja att uppfylla internationella åtaganden och visa respekt för minoriteters rättigheter, skulle det kunna innebära en öppning för att underlätta dessa förhandlingar och ge Åland den utökade självbestämmanderätten som länge har diskuterats.
Frågan är naturligtvis politiskt laddad även om Finlands nuvarande ledning vill stärka minoriteters rättigheter, måste det väl finnas en balans mellan territoriell integritet och säkerhet samt Ålands önskan om ökad autonomi. Vi får hoppas att Finlands politiska ledarskap lyckas hantera dessa förhandlingar med en modernare syn på minoriteters rättigheter, som förespråkas av dess utrikespolitik. Då finns det möjligheter att det kan underlätta processen med att modernisera Ålands självstyrelselag, kanske med modell från Färöarna/Danmark.
ROLF GRANLUND (ÅF)
